När tonårsbarnen var utflugna längtade Heléne Kajfjord och hennes man Lasse efter att göra något annat. De sålde huset och lämnade Stockholm för en ny tillvaro på Gotland. Drömmen var att bli självhushållande på grönsaker och kött, men någon tanke på att bli kaninfarmare hade de inte då.
– Vi har lök, rödbetor, morötter, picklad rättika och mycket annat sju till åtta månader om året. Men vi ville ha kött också, säger Heléne Kajfjord, och tittar ut över det inhägnade trädgårdslandet där två glada grisar sköter både omgrävning och gödsling.
För två år sedan kom de första kaninerna till gården och de följdes snabbt av fler.
– Vi lärde oss slakta och ta hand om djuren, säger hon och berättar att det var i fjol som tanken föddes att starta produktion i större skala.
Gårdens kaniner gör det kaniner är bäst på. Varje hona får tre till fyra kullar om året. I dag finns tio avelshonor och två hannar på Kajfjords farm.
– Vi tänker inte forcera parningen och vi har stor omtanke om djuren, säger Heléne Kajfjord.
Med i bästa fall åtta ungar per kull för gårdens tio honor ligger årsproduktionen på omkring 250 kaniner.
– Vi köpte en stor container som vi har inrett som slakteri enligt konstens alla regler med våtrumsmattor och rostfria bänkar, säger Heléne Kajfjord.
Genom att korsa de två raserna Fransk vädur och Nya Zeeland vill hon öka produktionen.
– Jag hoppas att vi får en kanin som växer fort och som får en stor kropp, säger hon.
Efter 20 till 24 veckor väger gårdens korsningskaniner drygt tre kilo. Då är de lagom för slakt.
– Vi tar en och en lugnt och stilla, så att de inte blir stressade. Vi klappar dem, pratar med dem och tackar dem för att de har varit här, säger Heléne Kajfjord.
Några av avelskaninerna har namn och är väldigt personliga, men de allra flesta får bara ett nummer. De känner igen Helénes röst när hon kommer för att utfordra dem två gånger om dagen.
Kaninerna säljs frysta eller levereras färska direkt efter slakt till två av öns restauranger. Ytterligare en är på gång. Planen är att successivt tredubbla antalet avelsdjur och hitta fler restauranger och butiker som vill sälja köttet.
– Då har jag en heltidstjänst som jag kan klara mig på, säger hon.
Heléne Kajford tror att det borde finnas utrymme för fler att satsa på kaninuppfödning på Gotland.
– Kanin är ett klimatsmart kött som är magert och nyckelhålsmärkt, säger hon och beskriver det vita köttet som en blandning mellan kalkon och fläskfilé.
Kött från tamkanin saknar den viltsmak som hare och rabbisar har och fetthalten ligger på bara fyra procent. Efter att ha provat att göra korv, ragu och lasagne på kanin är favoritreceptet maltesisk gryta.
– Det är jättelätt och absolut det godaste. Jag styckar och fräser köttet i salt, peppar, vitlök och häller i en flaska vin och lagerblad och låter grytan koka i mellan en och två timmar, säger Heléne Kajfjord.