Det Àr snart sex Är sedan som Karin Yxfeldt tillsammans med sambon Per Norrby fick hem sina första fyra exemplar av asiatisk vattenbuffel. Flocken har vuxit rejÀlt sedan dess. Bara den gÄngna vintern har det fötts hela fem kvigkalvar och i skrivande stund gÄr det 22 bufflar pÄ gÄrden vid Siglajvs i Silte.
â De tar hand om varandra och varandras kalvar. HĂ€nder det nĂ„got, som att en kalv gĂ„r utanför hagen och kommer för lĂ„ngt bort frĂ„n flocken, blir alla lika upprörda, berĂ€ttar Karin Yxfeldt.
Men det hĂ€nder att vissa av de smĂ„ rackarna inte kan hĂ„lla sig nĂ€r Karin gĂ„r in i ladan â som fungerar som ligghall dit djuren kan gĂ„ in frĂ„n hagen för att lĂ€gga sig i halmen eller Ă€ta lite. DĂ„ smiter de mellan stĂ€ngslet för att hĂ€lsa och fĂ„ en liten kelstund.
En av dem har ett extra gott öga till Karin. Det Àr kvigkalven TÄilu, blott tio veckor gammal nÀr Helagotland besöker gÄrden, som hade en lite tuffare start i livet dÄ hennes mammas spenar var för smÄ och gav för lite mjölk. Karin och Per fick stödmata kalven med flaska och det har lett till att hon fÀst sig lite extra vid dem.
â TĂ„ilu har blivit mer som en hund. Hon följer oss överallt nĂ€r vi Ă€r hĂ€r och arbetar, och Ă€r alltid först pĂ„ plats nĂ€r vi kommer ut, berĂ€ttar Karin.
Redan nÀr TÄilu var drygt tvÄ veckor gammal, började de gÄ korta promenader med henne i grimma och grimskaft. Kanske kan det bli tal om att köra in henne i framtiden, hoppas Karin.
â De Ă€r verkligen sĂ„ hĂ€ftiga. AnvĂ€ndbara och tĂ„liga djur, sĂ€ger hon och kliar TĂ„ilu i den fluffiga kalvpĂ€lsen.
Det ska finnas drygt 200 vattenbufflar i Sverige, merparten av sÄ kallad medelhavsras, och anvÀnds frÀmst för mjölk- och köttproduktion i kombination med naturvÄrd. Hos Per och Karin i Silte startade allt med det sistnÀmnda, och mer specifikt för att hÄlla vÄtmarken i KvarnÄkershamn öppen.
Vattenbuffel Àr vÀl lÀmpad att beta i vÄtmark och de Àr det enda nötdjur som ocksÄ bryter ner vass av arten kaveldun. Varje buffel hÄller ungefÀr tvÄ hektar marker öppna om Äret och att de kan stÀnga igen nosen gör att de kan Àta Àven under ytan.
Karin Yxfeldt upplever att deras verksamhet Àr relativt okÀnd Àn sÄ lÀnge.
â Ăverlag Ă€r det inte mĂ„nga som kĂ€nner till att det finns vattenbuffel pĂ„ Gotland. Till och med bland folk i socknen. Det brukar vara en del som promenerar hĂ€rute och som kan bli lite smĂ„tt chockade nĂ€r det kommer ut en vattenbuffel frĂ„n lagĂ„rden.
Kanske blir det Ă€ndring pĂ„ det snart. Utöver att satsa mer pĂ„ safari och den mer publika delen med att visa upp bufflarna under sommaren, hoppas Karin att köttet ska upptĂ€ckas av fler â och sĂ„ ska mjölkningen Ă€ntligen komma igĂ„ng pĂ„ gĂ„rden. Kalvar har nĂ€mligen varit en förutsĂ€ttning för att kunna mjölka korna och för första gĂ„ngen kan snart buffelmozzarella tillverkas pĂ„ ön.
Ăven om det Ă€r svĂ„rt att tro Ă€r vattenbufflar skygga och vaksamma djur. Karin berĂ€ttar att de vanligtvis skulle dundra ivĂ€g om det inte vore för att hon var med.
â De testade dig sĂ„ fort du kom in i hagen. Men de mĂ€rkte att du inte flyttade pĂ„ dig. Framförallt sĂ„ Ă€r du lugn och gör inga plötsliga rörelser, förklarar hon för Helagotlands reporter.
Med Karin Àr de lugnet sjÀlva, frÄnsett viss inbördes bufflighet i konkurrensen om att fÄ en kelstund.
â Det bĂ€sta Ă€r att de Ă€r sociala och alltid sĂ„ nyfikna. Har man en dĂ„lig stund gĂ„r man bara ut hĂ€r och andas, sĂ€ger hon.