Enligt första räkningen lyfte SD på Gotland från 5,3 till 8,4 procent av rösterna. Det innebär sannolikt sex mandat i regionfullmäktige kommande mandatperiod, jämfört med de senaste årens tre mandat.
Lars Engelbrektsson är både nöjd och missnöjd med valresultatet.
– Vi har gått starkt på norr, vilket är fäste för LO-grupper och industriarbetare. Men jag hade förväntat mig ännu mer, uppåt 15 procent. Jag kan tänka mig att många förtidsröstat vilket vi får reda på i veckan.
SD gör i och med detta val en nystart då man sannolikt går in som vågmästare i fullmäktige. Partiets mandat kommer att befolkas av personer som verkligen vill engagera sig i lokalpolitiken.
– Förra perioden gjorde SD inte mycket väsen av sig. Personligen var jag inte aktiv då, men nu ska vi skapa en parlamentarisk grupp som vill verka för Gotlands bästa, säger Lars Engelbrektsson.
SD:s mål är ökat inflytande i alla nämnder och på alla plan som kan göra gott för Gotland.
– Det första vi vill göra är att se till att alla förvaltningar blir mer serviceminded. Har folk en fråga måste de få svar på den. Det kostar ingenting, allt som krävs är en ändrad attityd. Även om det blivit bättre på senare år har kommunen länge varit en skyddad verkstad, menar Engelbrektsson.
En levande landsbygd har varit en annan viktig del i partiets valarbete.
– Vi måste prata med de som bor där, inte sitta i Visby och bestämma. Saknas det en lyktstolpe eller kanske en förskola? Det är så man fattar de rätta besluten.
Dessutom, påpekar han, vill han verka för att de som arbetar inom Region Gotland också ska vara skrivna på ön:
– Den som lyfter kommunal lön ska också betala skatt på Gotland.
Såväl på riksplanet som lokalt har övriga partier varit tydliga med att samarbete med SD är uteslutet. Det är något som Engelbrektsson har svårt att förstå:
– Lokalt handlar det mest om praktiska frågor som det egentligen inte finns någon motsättning i. Vi skulle kunna få ett utmärkt samarbete med Alliansen, det är jag säker på. Det handlar om att göra det bästa för Gotland och då måste vi så klart prata med varandra.
Allt annat är, menar han, en sandlådelek som medborgarna i slutänden förlorar på.
– Vi har dörren öppen för diskussion med alla, bara att slå en signal. Sätter man sig med en kopp kaffe kommer man oftast framåt. Eller gör man inte det, men då har man i alla fall försökt.