Provytorna från i höstas lyser i solen, alla strukna med tjära men på olika sätt.
– Så här gör vi idag, säger Pär Malmros, fastighetssamordnare på Visby stift, och stryker med handen över de gamla takbrädornas yta med trätjära från Serbien.
Frode Falkenhaug, slöjd- och formkonsulent vid Gotlands museum, visar en annan provyta.
– Det här är efter originalrecept från 1790 med inblandad kimrök och mald kol, säger han.
Studien med 14 provytor vid Norrbys museigård i Väte sker inom projektet "Tjära på Gotland" och ska pågå flera år.
Drivande i projektet är kyrkans behov av tjära och nya arbetsmetoder. I dag köper Visby stift in stora mängder trätjära till taken på de medeltida kyrkorna. Stora ytor stryks vart sjätte år.
– Det är flera fotbollsplaner och vi gör av med sex kubikmeter om året, säger Pär Malmros och berättar att tjäran importeras i huvudsak från Kina och från Serbien men inte bevarar taken som man önskar.
Det finns också etiska problem med importen, eftersom det är svårt att kontrollera arbetsmiljö, hållbart skogsbruk eller om barnarbete förekommer.
– Om man lägger på sex kubikmeter tjära om året och den förintas är det pengar i sjön. Vad vi gör är att hitta en bättre metod, säger Frode Falkenhaug.
Studier på stavkyrkor i Norge visar att den träskyddande effekten kommer av ett ytskikt som är tjockt nog att stå emot vatten och sol. Det gotländska projektet har grävt i landsarkivets gömmor och i kyrkans räkenskapsböcker från 1700-talet och konstaterat att man då strök tjäran i fyra gånger så tjocka lager.
Genom att blanda i krossat kol stannar tjäran lättare kvar på taket och kimrök och rödfärgspigment kan också påverka egenskaperna.
Projektet har också samlat de som i dag bränner tjära på gammalt sätt runt om i öns socknar. I Ardre och i Gammelgarn har temperaturen mätts vid bränningar, för att kunna användas om produktionen skalas upp i en framtida tjärfabrik på Gotland för att minska behovet av importerad tjära.
Ett problem är bristen på stubbar. Tillsammans med ett projekt kring gotländskt kärnvirke har studier gjorts med att ringbarka tallar som ändå skulle ha behövt gallras. Stammarna fylls med kåda och kan ge öns skogsägare ekonomiska mervärden.
– Sista gallringen skog skulle kunna bli till trätjära istället för massaved, säger Frode Falkenhaug.