Prylar står staplade från golv till tak. När en nyfiken förbipasserande plötsligt knackar på och frågar om det är öppet svarar Lasse Larsson "Snubbla bara inte, och slå inte ihjäl dig".
– Den här skottkärran gjorde farsan till mig 1956, den har jag kört mycket sten i, säger han och visar den lilla barnleksaken med bucklig plåt.
Gamla prylar, motorfordon och affärer har varit Lasses stora intressen sedan barnsben.
– Min första affär gjorde jag när jag började skolan. Då bytte jag mitt förstoringsglas mot en fällkniv, som jag sedan bytte till mig en motorcykel för, säger han och berättar hur han också bytte ett par skridskor mot en moped.
Släkten har funnits i När i flera hundra år. När farfar gick bort flyttade Lasse med fru in i huset och de fick fyra barn.
– Där fanns inte en ny pryl, säger han och berättar delar ur sitt brokiga yrkesliv.
Berätta gör Lasse gärna, bara någon har tid att stanna upp för att lyssna. Innan han fyllt 20 flyttade Lasse till fastlandet för att jobba som resemontör och serva kranar i hamnarna. Han gick metallutbildning i Norrköping och gillar särskilt järnsmide. Innan Samhall la ner i Hemse jobbade han också som konsult för trycksvarvning av tenn.
I hela sitt liv har han fortsatt att samla, byta och sälja gamla prylar. En av de bästa affärerna var köpet av 32 tunnland skog i Fröjel, först bara med avsikt att bygga en egen sommarstuga.
– Det blev 43 tomter i första stadiet. Det var kul, en helt sanslös resa, säger Lasse Larsson och berättar att det är på den marken som Fröjel resort byggts.
I dag bor Lasse själv i ett rum i det gröna trähuset, som varit både mejeri och garnfärgeri, längs Storgatan i Hemse och han har bestämt sig för att göra sig av med hus och allt han äger.
– Jag har mellan 5 000 och 10 000 gamla prylar. Men åldern tar ut sin rätt och jag orkar inte längre, säger han och visar bakdelen på en Volvo De luxe 1969 som han tänkt sätta belysning i bland alla föremål.
Han erkänner att det är vemodigt, men beslutet är fattat. Förrådet han hyr ska tömmas och han vill lämna de jordiska tingen, för att fortsätta livet i husbil.
– En dag kommer Stranges och hämtar mig, men jag vill absolut inte in i någon lägenhet. För mig som person är lägenheter som kaninburar, bara förvaring av människor, säger Lasse Larsson.
Vet du vad en hållhake är, frågar Lasse plötsligt besökaren. När svaret uteblir kommer ännu en historia om vinkeljärnet, som förr användes för att hålla fast den fällda stocken vid stubben för att timret skulle ligga still medan yxan jobbade.
– Det är därifrån uttrycket att ha en hållhake kommer, säger han.
I sommar tänker Lasse ha öppet då och då, och glida runt i sin svarta Borsalino-hatt, en sådan som han förklarar att italienska maffian trivdes i.
– Jag tycker om att prata med folk och jag har otroligt roligt, säger han.