”Mot bakgrund av den allvarligt försämrade ekonomiska situationen, måste församlingen vidta nödvändiga åtgärder och förbereda en nedläggning av härbärgesverksamheten.” Så löd meddelandet som Visby domkyrkoförsamling skickade ut den 17 april i år. Reaktionerna lät inte vänta på sig.
– De lägger krokben på dem som är i mest behov. Birkagården är vår trygghet. Så här får det inte gå till, sa Kaj Turkulainen till Gotlands Tidningar då.
– Hade jag inte haft Birkagården hade jag fortsatt supa och då hade jag varit död. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att bli om stället försvinner, sa 26-årige Tony Rantakare.
Som ett ljus i mörkret skred plötsligt Birkagårdens änglar, i form av sju gotländska kvinnor, fram och startade en insamling – som växte lavinartat. På bara en månad lyckades de både att arrangera en välgörenhetsgala samt samla in 432 000 kronor.
– De räddade det här året, säger Birkagårdens föreståndare Tommy Wissing.
Några månader senare kom nästa glädjebesked: Region Gotland och Visby domkyrkoförsamling hade slutit ett nytt, treårigt avtal som säger att regionen ska betala 300 kronor natten för de personer som de placerar på härbärget.
– För att få ihop de pengar Birkagården behöver förutsätter det att regionen placerar 1 500 gästnätter på härbärget. Jag tycker att 1 000 nätter känns mer rimligt, och då räcker inte pengarna, säger Tommy Wissing och fortsätter:
– Det är jättebra att regionen är villig att betala, men det hade varit bättre om vi hade fått ett engångsbelopp på 450 000 kronor. Vi får utvärdera det här månad för månad.
Det blir upp till den nya föreståndaren, Susanne Ryderholm, att göra. För vid årsskiftet går Tommy Wissing i pension.
– Jag kommer att driva på i Tommys anda, men det är klart att jag har egna idéer. Jag vill att vi ska samarbeta mer med andra myndigheter och verksamheter. Det är många här som fallit mellan stolarna, säger Susanne Ryderholm.
– Jag tror att framtiden blir bra här. Det kommer att gå fint utan mig, säger Tommy Wissing.
Han kommer dock inte att försvinna helt, utan han blir kvar som volontär – främst på nätterna. Det är en av Birkagårdens största utmaningar, att få ihop personal nattetid.
– Många är villiga att ge pengar, vilket är jättefint, men få vill ge av sin tid. Det är betydligt svårare. Det gör mig lite orolig, säger Susanne Ryderholm.