Oliwia Fridlund växte upp i Varberg men åkte utomlands direkt efter studenten – och kom aldrig hem igen. Sedan dess har hon varit au pair i New York, bott i Oslo, pluggat på textilhögskolan i Borås, gjort en utbytestermin i Taiwan och fick praktik på Adidas i Tyskland, där hon sedan blev kvar. De senaste åren har hon bott i Stockholm.
– Vi brukar skoja om att jag har bott i fler länder än vad Johannes har besökt. Det är inte riktigt sant men nästan, säger Oliwia.
Gotland har varit den enda konstanta plats som Oliwia varit på varje sommar sedan barnsben. En kväll i september förra året var hon hos sina föräldrar som bor på Fårö och swajpade på Tinder.
– Det blev en match direkt, jag hann inte lägga ned mobilen innan jag fick ett meddelande.
Det var från Johannes, en bonde i Rute, som bott på samma gård sedan han föddes. Två veckor senare möttes dem vid Fåröfärjan för en första dejt.
– Han körde runt mig och visade fina platser och djur.
– Jag gjorde en daglig tillsyn på en gång, skämtar Johannes.
– Han jobbade och jag visste inte om det, säger Oliwia och skrattar.
Den där sommardagen hade lika gärna bara kunnat bli ett fint minne, men blev istället början på en kärlekshistoria.
– Precis när vi började dejta var jag i Asien en månad, säger Oliwia.
– Så jag tog ett privatplan ned då, säger Johannes.
Oliwia skrattar och berättar att de fortfarande bara hade setts en gång vid tidpunkten, men fortsatte att prata telefon flera timmar per dag.
Äntligen en härlig Tinderhistoria som gått bra!
– Jag har faktiskt väldigt många kompisar som träffat sin partner på Tinder, så jag gick nästan och väntade på att det skulle bli min tur, säger hon.
Och det blev det. När Oliwia kom hem från resan åkte hon till Gotland och blev kvar i fyra veckor, hemma hos Johannes.
– Vi har så olika bakgrund men väldigt många gemensamma intressen. Vi tycker det är kul med att bygga, renovera, trädgård, djur och natur.
Hon har alltid gillat det lantliga livet och hade redan renoverat allt hon kunde i sin lägenhet i Stockholm. Det fanns inte ett enda projekt kvar att göra, men på gården i Rute fanns det projekt för en livstid.
– När Johannes sa att han har 2 000 djur, var det svårt att tänka sig att de skulle få plats på 42 kvadratmeter i Stockholm. Och han var väldigt tydlig från början med att han vill bo här på Gotland och att detta är hans liv.
Det kändes därför självklart för Oliwia att ta sitt pick och pack och flytta till gården, även om hon inte kunde någonting om lantbruk sedan tidigare.
– Jag kände mig nog bara redo, man behöver inte flänga runt hela livet liksom.
– Det ramlade ihop, som ett pussel som la sig. Oliwia är inte rädd för nånting. När hon var här första gången hoppade hon bara upp i traktorn och körde, säger Johannes och fortsätter:
– Man är ju lite arbetsskadad också, så då ser man lite hur hon fungerade praktiskt, skämtar han.
Oliwia flyttade in i april och är tjänstledig från jobbet i Stockholm. Hon har hjälpt till på gården sedan i julas. Nu jobbar hon med lammen och alla dagliga sysslor på gården.
– Det var över 5 000 personer på kontoret i Tyskland. Det är en sådan kontrast till att det nu är jag, Johannes, hans pappa och farbror, säger Oliwia.
Nu har de byggt ett kontor till henne i lammhuset som man kan rulla. Oliwia har även startat en gårdsbutik, ett projekt närmare hennes värld. Planen är att starta en e-handel och börja med egen sömnadsproduktion.
– Det finns väldigt mycket att göra med lammskinn. Jag tror att mitt intresse för textilbranschen blir ännu starkare här. Det är inte massproduktion på samma sätt, utan varje skinn är unikt och då blir varje produkt unik.
Trots parets olika bakgrund vad gäller mycket fanns det en gemensam längtan som förenade dem.
– Vi båda har jobbat så himla mycket, jag på gården och Oliwia har rest mycket i jobbet. Nu börjar vi komma upp i åldern och det är dags att lugna ned sig lite och hitta en livspartner. Det var väl det vi båda två kände, och att vi hittade varann på Tinder var en slump, säger Johannes.
Och den slumpen kan vara något av det bästa som hänt dem båda.
– Just nu känns det som att jag gör allting som jag tycker är kul och att det dessutom är mitt jobb. Ibland vill jag bara nypa mig i armen och bara är det sant? Jag är verkligen så himla lycklig, säger Oliwia.