När Hushållningssällskapet under fredagen uppmärksammade framgångsrika gotlänningar utnämndes Lisa Engsrone till Årets landsbygdskvinna på södra Gotland.
– Jätteroligt, när de ringde och berättade började jag gråta. Det var en bekräftelse på allt jag gjort och det finns ju så otroligt mycket duktiga företagare ute på landsbygden som kämpar, säger Lisa Engsrone.
Men ingenting av det hon byggt upp var egentligen meningen från början, det fanns bara i hennes drömmar.
– Jag sa när jag var barn att den här gården ska jag köpa och bo i när jag blir stor, berättar hon.
Som elvaåring betade hennes ponny på pappans marker, som gränsade till den gula trävillan i sekelskiftesstil vid Änggårde. Ingen hade då någonsin bott i mangårdsbyggnaden från 1927 och Lisa minns ännu de fördragna gardinerna.
Tillsammans med sin dåvarande man, två barn och tre hästar bodde Lisa i Burs. Men en snöig söndag i mars 1997 läste hon tidningsannonsen som skulle förändra hela hennes liv. Änggårde skulle säljas på auktion.
– Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. När klubban slog i bordet hade vi köpt gården, säger Lisa Engsrone.
Då fanns det gott om plats, men varken vatten, värme eller avlopp.
– Ladugården hade varken dörrar eller fönster och det var en meter gödsel, säger hon.
Lisa jobbade som kökschef på Ljugarns badpensionat, men ledsnade. Några år efter köpet öppnade hon bed and breakfast. Hon försörjde sig som ambulerande kock och köpte in fler hästar. I dag är alla verksamhetsdelar i hennes företagskoncept.
– Vi har byggt gården kring mina intressen. Det är så lyxigt. Jag kommer aldrig att bli rik, men jag gör ju precis det jag vill, säger hon.
För tio år sedan byggde hon en saloon, där uttjänta boots står parkerade på rad på en hylla. I dag betar 41 hästar i hagarna och året runt kommer gäster för att bo, äta och rida.
– Det är en livsstil, men jag kan åka ner till strandboden och koppla av på sommaren. Varje kväll avslutar jag på trappan med ett glas rosé och en bit choklad. Då blickar jag ut över nejden och summerar dagen och planerar nästa, säger hon.
Även om hästarna alltid har varit basen i verksamheten kostar de i drift. Och visst har det funnits dagar som varit motiga, då hon tvekat inför framtiden.
– Men jag kunde inte gå ut och se hästarna i ögonen och sälja dem, säger Lisa Engsrone.
Hon berättar om sin tacksamhet över stöd och hjälp hon haft av sina tre äldre systrar.
– De är som mina mammor, utan Gill, Inger och Anita hade jag inte klarat mig, säger hon.
I dag har Lisa en heltidsanställd, och åtta på sommaren, som svarar för ruljansen. Dessutom en händig sambo, duktig på det praktiska.
Beslutet är nu taget att satsa ytterligare mot framtiden som företagare på landsbygden.
– Skitläskigt, det har varit otroligt många sömnlösa nätter. Jag är sämst på att sova, säger Lisa Engsrone om våndan inför expansionsplanerna.
Bygglov är sökt för ett stort ridhus på 1 000 kvadrat, som förhoppningsvis ska stå klart efter nästa sommar.
– Vi har fått ställa in mycket i höst. Det går inte när delar av ridbanan står under vatten, säger hon om längtan att äntligen få tak över huvudet.
Dessutom ska köket och saloonen byggas ut, för att få mer plats att laga mat och 20 nya sittplatser.
Men Lisa konstaterar att det finns förbättringar som hon inte råder över själv, men som hade betytt väldigt mycket för traktens företag och kanske mest för de restauranger och pubar som satsar.
– Det hade inte gjort något om vi hade kollektivtrafik med buss som gick till Ronehamn, och inte bara till Hemse som i dag, säger Lisa Engsrone.