Utanför det gula stenhuset i Romakloster flyger ett tiotal fjärilar runt oreganobuskarna i den stora och öppna trädgården. Nu står allt rätt till hemma hos Therese och Kenneth Hult, men de senaste månaderna har varit fyllda med oro sedan katten Buzifers försvinnande i november förra året.
–Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på honom, förklarar Therese.
Allt började med att Therese och maken Kenneth skulle på semester med husbilen i Spanien. Therese hade sparat ihop semester och tagit tjänstledigt, och Kenneth är pensionär. De skulle vara borta med sin åttaåriga huskatt under vintern och början på våren. Men det som skulle bli en härlig långsemester blev inte som planerat.
–Vi hade bara varit iväg i några dagar när Buzifer plötsligt blev rädd av ett läte, sprang iväg och försvann, säger Therese.
Paret befann sig i Cambrils i östra Spanien. Där hade de bara tänkt stanna någon natt, men efter kattens försvinnande blev vistelsen längre.
–Vi stannade i flera veckor, och letade efter Buzifer överallt. Vi öppnade tonfiskburkar i hopp om att försöka locka fram honom med lukten. Och när det mörknade gick vi med ficklampor och sökte efter honom, berättar Therese.
Rödhåriga Buzifer syntes inte till. Och efter flera månader i Spanien var det dags för det paret att åka hem till Gotland. Therese berättar att hemresan var förfärlig.
–Jag satt och tittade i dikena längs vägen. Jag hoppades på att jag skulle se honom, säger hon.
Knappt två månader efter att Therese och Kenneth kommit hem till Romakloster på Gotland ringde telefonen. Det var en kvinna som jobbar på svenska kennelklubben i Spanien som ringde. Hon frågade Therese om hon satt ner.
–Jag var helt säker på att han var avliden, säger Therese.
Men Therese hade fel. Kvinnan berättade att Buzifer hade hittats vid liv i Tortosa i början på juni. Det var sju mil från Cambrils där han hade försvunnit för sju månader sedan.
–Det var helt ofattbart, berättar Therese med tårar i ögonen.
Buzifer hittades av volontärer som tar hand om hemlösa katter och placerar dem på jourhem. När kvinnan i jourhemmet tog den rödhåriga katten till veterinären för vaccination hittade djurläkaren ett svenskt chip i kattens öra. Och tack vare det chippet, och veterinärens kontakt med den svenska kennelklubben, kunde Buzifer sedan kopplas ihop med sina ägare.
Therese och Kenneth bokade snabbt flygbiljetter för att hämta hem Buzifer efter samtalet. Therese blir känslosam när hon pratar om första mötet.
– Jag var i chock när jag såg honom. Han kände igen oss direkt. Först strök han sig mot Kenneths ben, och sedan mot mitt, berättar hon.
Nu är paret hemma med sin saknade katt. Och Buzifer – han känner sig som hemma.
–När han kom in i huset tog han en rundtur och spanade in alla rum. Sedan hoppade han upp på köksbänken till sin matskål precis som vanligt. Det är som att han har varit borta i några dagar, säger Therese.
Först var Buzifer trött, men nu tror Therese att han har vilat upp sig nog sedan hemkomsten.
–Han sov de första två dygnen, men nu vill han ut. Han är en riktig jägare, och det är nog därför han också har klarat sig under alla månader i Spanien, säger hon.