Sedan Henrik Jakobsson 2002 startade sitt företag hemma i köket har det vuxit ordentligt.
I dag omsätter verksamheten 40 miljoner kronor och levererar snus till svenska, europeiska, amerikanska och asiatiska marknaden.
I lokalerna i det gamla sockerbruket i Roma tillverkas drygt 15 000 snusdosor varje dag och från att ha experimenterat i sin ensamhet har Henrik Jakobsson nu drygt 40 anställda.
Men i och med att företaget växer skapas också frågeställningar och ibland problem som inte alltid kan lösas vid fikabordet.
Det var därför Henrik Jakobsson uppmuntrade sina anställda att faktiskt bilda fackklubbar. Och så har det och blivit, i dag är de anställda organiserade i två olika förbund.
• Unionen, vars styrelse valdes för ett drygt år sedan. I dag är Robin Ahlström ordförande.
• Och Livs som startade under våren, med Nathalie Althin Gudinge som ordförande.
Det råder, som alltid, febril aktivitet i de gamla fabrikslokalerna i Roma när GT träffar Henrik Jakobsson, personalchefen Niclas Johansson och de båda fackliga representanterna.
– Är man fem, tio stycken på en arbetsplats ser man vad som händer och kan lösa eventuella problem smidigare, vi har kommit förbi den brytpunkten nu. Jag kan omöjligt höra hur snacket går, säger Henrik Jakobsson.
Fördomsfullt, kanske, men det är inte det första man tänker att en företagsledare vill, att de anställda går samman!
– För mig är det bara positivt. Och företaget vinner definitivt på delaktighet av de anställda.
Det är de överens om, allesammans. Nathalie Althin Gudinge ser framför sig, klubben är ju ännu så ung, att det går att påverka ledningen i frågor som medarbetarna anser viktiga.
– Medlemmarna ska veta vart de kan gå för att få hjälp med sina funderingar, säger hon.
Robin Ahlqvist, ordförande för Unionen, är inne på samma linje:
– Som klubb kan vi samla in synpunkter och, så att säga, ta en strid åt gången med företagsledningen. Hela den svenska modellen bygger ju på samarbete och tillsammans kan vi prioritera vad som är viktigast för stunden.
Under en mellanperiod bildades på Gotlandssnus en trivselgrupp för att samla intryck från personalen. Detta har alltså så småningom mynnat ut i två fackliga klubbar.
Niclas Johansson är personalchef på företaget:
– Med 40 anställda finns det också 40 viljor, det positiva med fackklubbarna är att de samlar medarbetarnas röster och så att vi har en part att samtala med.
Det som generellt sett syns utåt när facket är inblandat är konflikter och strejkhot. Och, säger Niclas Johansson:
– Vid bildandet av klubbar finns en risk att det till en början blir ett slags missnöjesparti. Men har man is i magen och tar de ”lätta frågorna” först brukar det bryggas över till något verkligt konstruktivt. Det här handlar inte om konflikt, det handlar om utveckling.
I Gotlandssnus fall har utvecklingen varit snabb och positiv, vilket skulle kunna leda till fartblindhet eller i alla fall svårighet att prioritera rätt.
– Där är fackklubbarna viktiga för hela rörelsen, de kan stötta i besluten eller höja ett finger ”nej, nu går ni för fort fram”, säger Henrik Jakobsson.