Benny Hallgren har hjälpt 40 personer att fly kriget i Ukraina. Av dem bor nu 20 stycken på Klostergården. "Jag har skrivit på svenska på dörrarna så att de ska lära sig språket", säger Benny.
Veckorna efter att Ryssland inledde ett anfallskrig mot Ukraina i slutet av februari så hjälpte gotlänningen Benny Hallgren, som själv varit bosatt i Odessa i södra delarna av Ukraina, mängder av flyktingar till Gotland. Inledningsvis fick alla bo på Brukshotellet i Roma, men då ägaren Anders "Ante" Larsson redan från början sade att hotellets sommarsäsong skulle börja den 15 maj så fanns det hela tiden en osäkerhet för flyktingarna gällande framtiden; var skulle de bo?
I mitten av maj gav Region Gotland besked om att de tänkte upplåta det gamla äldreboendet Klostergården som flyktingboende, och genast satte Benny Hallgren igång att tillsammans med flyktingarna rusta upp och göra de slitna lokalerna beboeliga.
– Det var ju egentligen upp till oss hur mycket som behövde göras, men vi ville ju att de som ska bo här ska trivas. Så vi har bland annat byggt om kök, duschar och målat om i alla rum. Totalt har jag nog lagt ner 350 timmar bara på att måla, säger Benny Hallgren.
Möbler, så som sängar och soffor, samt sängkläder, leksaker och köksutrustning har skänkts av generösa gotlänningar, och den 7 juni kunde totalt 20 av de 40 flyktingar som Benny hjälpt till ön flytta in på Klostergården. De övriga 20 har fått jobb på olika platser runt om på ön där arbetsgivaren hjälpt till med boenden.
Ante Larsson berättar att både han själv och Benny Hallgren lagt egna pengar på renoveringen av Klostergården, men att regionen kommer att ge ekonomiskt stöd i efterhand.
– Beslutet om var de skulle bo drog ut lite för mycket på tiden, så det hann skapa en hel del oro bland ukrainarna. Men trots att det alltså drog ut på tiden så har stödet från regionen varit väldigt bra, och stödet från företagare och privatpersoner har varit helt ovärderligt. Vi är otroligt tacksamma för all hjälp vi fått, säger Ante Larsson.
3-årige Aleksei Partyka var inte så road av GT:s besök på Klostergården, och tog hellre en tupplur i mamma Tamaras famn än pratade med tidningens reporter.
En av flyktingarna som sedan ett par veckor bor på Klostergården är Tamara Partyka. Hon och hennes två barn, 3 och 9 år gamla, var bland de första som Benny Hallgren hjälpte fly från kriget i deras hemland.
– Vi gillar den här platsen. Det är väldigt fint och barnen tycker väldigt mycket om trädgården.
Hann du bli orolig under de veckor som ni inte visste var ni skulle bo?
– Lite, men vi visste att Benny och Ante skulle lösa något. Vi har stort förtroende för dem.
Precis som Ante Larsson säger Tamara Partyka att hon känner stor tacksamhet gentemot alla gotlänningar som på olika sätt hjälpt dem sedan de kom till Sverige.
– Alla har varit så snälla. De pratar med oss, ställer upp och försöker hjälpa oss med det de kan. Barnen har till exempel fått cyklar och leksaker, vilket är helt fantastiskt.
Både Tamara Partyka (till vänster) och Jana Korobka säger att de ukrainare som sedan några veckor tillbaka bor på Klostergården i Roma har blivit som en stor familj. Framför Tamara står hennes 9-åriga dotter Eva, och framför Jana står 4-åriga Anna, som bor på Klostergården tillsammans med sin mamma (som dock inte var hemma vid GT:s besök).
Tamara Partyka berättar att 9-åriga dottern Eva går i skolan i Roma, men att 3-årige Aleksei ännu inte fått plats på någon förskola. Detta gör att Tamara inte kunnat söka några jobb än så länge.
– Jag hoppas att han ska få gå på förskolan efter sommaren, dels för att han ska få lära sig svenska, och dels för att han ska få ett socialt sammanhang.
Har du hunnit lära dig någon svenska ännu?
– Jag har lärt mig lite på egen hand, så som siffror och tid och sådant. Jag hoppas dock få lära mig mer i organiserad form i augusti. Jag vill lära mig bra svenska så att jag kan få ett fast jobb.