Silket knyter samman konstnärlig trio

Silkesproduktion och mullbärsträdsodling har en lång historia på Gotland. I en ny utställning samlas konstnärer från Grekland och Gotland och undersöker nya dimensioner av silket.

Projektet knyter helt klart samman många olika trådar och efter sommaren turnerar utställningen vidare till Grekland.

Projektet knyter helt klart samman många olika trådar och efter sommaren turnerar utställningen vidare till Grekland.

Foto: Astrid Philipson

Roma2023-07-20 06:45

På medeltiden kom de första mullbärsträden till Gotland med munkar från södra Europa. På mitten av 1800-talet anlades sedan plantager av tiotusentals träd på ön, bland annat på Paviljongsplan. Då satsade man nämligen på den inhemska silkesproduktionen i Sverige och silkeslarverna äter enbart mullbärsträd. Det är larverna som producerar kokonger, varifrån silkestråden sedan kan spinnas. Under några decennier pågick försöken med uppfödning av larverna på ön. Men det gick tyvärr inte så bra som man hade hoppats, vilket ledde till att odlingarna avvecklades. Än idag finns det dock spår av silkesproduktionen i form av stora mullbärsträd runt omkring i Visby.

undefined
”Vi vill visa att alla kan producera silke hemma, i en liten skala. Man kan använda det till massor av saker, hur man vill”, säger Irini Gonou.

Hanna Norrna växte upp på Gotland och flyttade sedan till Göteborg för att läsa textilkonst. Hon har länge intresserat sig för mullbärsträd, silkesproduktion och dess historia. För ett år sedan åkte hon till Grekland och träffade Irini Gonou och Kleopatra Tsali, som båda två ägnar sig åt serikultur – uppfödning av silkeslarver för silkesproduktion.

– Det var då idén till det här projektet föddes, berättar Hanna.

undefined
Hanna Norrna väver i silke och färgar tråden med bland annat valnöt.

Hanna besökte Irinis studio på Naxos i Grekland och fick ta med sig några ägg hem. Sedan dess har de tre konstnärerna arbetat parallellt med uppfödning av silkeslarver i sina hem på Gotland, på Naxos och i Aten. Utställningen Morus, som har vernissage den 19 juli på Galleri Apoteket i Roma Kungsgård, är resultatet av deras samarbete.

– Silket är en stor inspirationskälla, säger Irini, som arbetar mycket med silkets färgskalor och egenskaper i sin konst.

undefined
Kleopatra Tsali har gestaltat silkeslarvens ömsning, i mänsklig storlek – hennes verk är tillräckligt stora för att krypa in i.

Kleopatra berättar om silkeslarvens liv och hur den ömsar skinn flera gånger innan den vuxit klart, vilket hon har tagit fasta på i sina verk. Silkeslarven matas med mullbärsblad i ungefär fyra veckor innan den börjar spinna silkestråden runt sig. 

– Hela kokongen består av en lång silkestråd, säger Kleopatra.

När kokongen är klar börjar metamorfosen och larven förvandlas till en fjäril som till sist bryter sig fri från den lilla silkesbollen.

– När man producerar silke i stor skala kokas vanligen kokongen innan fjärilen tagit sig ut, för att förhindra att silkestråden går sönder, säger Kleopatra.

Det innebär också att fjärilen dör inuti kokongen. Konstnärerna låter istället fjärilarna leva.

– Det vi gör kallas för Gandhi-metoden. Det blir hål i kokongen när fjärilarna tar sig ur den, men det gör ingenting för oss. Vi använder de trasiga kokongerna, kokar dem och tvinnar tråden, säger Irini.

Konsekvensen blir mindre mängder tråd än i den stora industrin, men för konstnärerna handlar det inte om kvantiteten.

– Det handlar om kvalitet och den etiska processen, förklarar Irini.

undefined
Fjärilarna lever bara några dagar efter att de kommit ut ur kokongerna, då parar de sig och lägger ägg som sedan blir nästa generations silkeslarver.
undefined
De tre konstnärerna föder upp silkeslarver i sina hem och matar dem med mullbärsblad. ”Silkesproduktionen är helt beroende av var mullbärsträden finns”, berättar Hanna Norrna.

Hela utställningen, som består av individuella verk av de tre konstnärerna, kretsar kring just det – silkets ursprung, historia och metamorfosen. Att den visas just i Roma Kungsgård knyter även ann till platsens historia. Här odlades nämligen mullbärsträd under 1700-talet.

– På den tiden var galleriet ett apotek. Här har kvinnor jobbat med örter och trådar med medicinska syften, så jag kände att det fanns en fin koppling mellan utställningen och just den här platsen, berättar Hanna. 

Den kommande veckan håller konstnärerna även i silkestråds-workshops i Botaniska trädgården samt på galleriet, där de som är intresserade kan lära sig mer om hur man producerar silke. 

undefined
Den 19 juli har utställningen Morus vernissage på Galleri Apoteket i Roma Kungsgård. Morus är latin för mullbär.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!