Politik, bin och jakt. Där har ni 74-årige SD-politikern Lennart Petterssons intressen. Efter ett långt yrkesliv som chaufför för både lastbil och buss är han i dag pensionär, och först nu har han tid att ägna sig åt politiska uppdrag. Lennart, som bor i Rone, berättar att han tidigare inte känt någon lust. Men vid förra valet blev han irriterad och valde att gå med på Sverigedemokraternas styrelsemöten som adjungerad.
– Jag tyckte att det var dålig demokrati att man inte lyssnar på ett parti som fick 13 procent på riksnivå.
2016 valdes Lennart Pettersson till ny ordförande i Sverigedemokraterna efter Kaj Lundmark, som valde att lämna ordförandeskapet. Han berättar att han lägger ner åtskilliga timmar på politiken, och att allt är oavlönat. I genomsnitt lägger han tre timmar per dag på möten, resor och arbete framför datorn, och när det är valår är det såklart ännu mer, berättar han.
– Just nu har vi fullt upp med en valplattform inom partiet inför valet. När jag var borta på jakt en vecka i Jämtland i höstas satt jag nog framför datorn i tio timmar på raken när jag kom hem.
Men en sysselsättning kan han inte släppa: biodlingen som han började med för nära tio år sedan. Och jakten såklart, med de två jakthundarna som dagen till ära fått komma in i det varma köket eftersom det är snöstorm ute.
– Jag har alltid vurmat för bin. Nu har jag 40 samhällen, och det är nog rätt lagom, jag vill inte utvidga ännu mer om jag ska fortsätta som politiker. Det här är inget man kan livnära sig på, men det drygar ut pensionen lite, säger han och fortsätter:
– Dessutom har jag ont i axlarna och näven börjar bli svag. Gubben börjar bli gammal, helt enkelt.
Vi tar bilen och åker ner till ett av Lennarts biodling några kilometer från gården. Nu är bina invintrade för att klara vinterns kyla.
Det är ordning och reda i bisamhällena, berättar Lennart.
– Här är det bara drottningen som bestämmer.
Är det ordning och reda du vill ha i politiken?
– Nja, kanske inte som här. Men lite mer ordning och reda kunde det nog vara.
Har du någon gång ångrat dig att du engagerat dig politiskt?
– Jag nämner ibland till min sambo Ingrid att det kan bli lite väl mycket, men ångrar mig, det gör jag inte.
Förutom politiken är han sekreterare i Jägarnas riksförbund, men det uppdraget funderar han på att släppa.
– Det räcker med politiken, förklarar han.
Enligt valmyndigheten har nästan var fjärde kommunpolitiker valt att lämna sina uppdrag sedan valåret 2014. De flesta är kvinnor, och fritidspolitiker, något som Lennart Pettersson har full förståelse för.
– Samtliga partier har svårt att föryngra sig, det är svårt att få ihop livspusslet med familj och jobb. För att hinna med måste man strukturera upp livet något enormt.
– När jag var i 30-årsåldern hade jag aldrig hunnit med det här, då gick livet för fullt. Nu funkar det tack vare att jag är pensionär. Det tar verkligen mer tid än man tror att vara politiker.
Vad är det som driver dig?
– Jag är nog en sådan människa. Jag har svårt att vara med i något utan att engagera mig fullt ut. Jag vill inte vara med som ett bihang.
Lennart Pettersson får inget arvode för sina uppdrag.
– Eftersom jag inte är invald i någon nämnd eller till fullmäktige, får jag ingen ersättning. Det enda jag får är ersättningar för resor. Vi hade på gång inom partiet att de som arbetar i styrelsen skulle få ett litet arvode, men i december bestämde vi oss för att riva upp allt och spara pengarna till valåret istället.
Sist men inte minst, vilken är din hjärtefråga i valet?
– Det är landsbygdsfrågorna, absolut. Det måste byggas mer på landsbygden så att folk stannar kvar här. Dessutom måste vi värna mer om jordbruket, som inte bara sysselsätter lantbrukare, utan även genererar arbetstillfällen till andra yrkesgrupper.