Det är drygt fem år sedan då fyraåriga Meryam åkte tillsammans med sin pappa till Libyen på vad alla då trodde var en semester. Men på mamma Sara Bouaziz födelsedag, den sjätte april, ringde Meryams pappa:
– Han sa att hon aldrig kommer hem igen, berättar hon medan tårarna rinner ner för kinden.
År 2017 dömdes pappan i Sverige till ett års fängelse för grov egenmäktighet med barn. Pappans förklaring, att det är hans familj som hållit kvar Meryam i Libyen och att han inte kunnat ordna ett libyskt pass åt sin dotter, höll inte i rätten. Efter åtta månader, i april förra året, släpptes han med villkoret att han skulle föra hem Meryam till Sverige. Sedan dess har Sara medlat med pappan för att detta ska ske.
– Han har lovat gång på gång att han ska hämta henne. Han har lekt med mitt psyke genom att ge mig så många löften, säger Sara Bouaziz.
Sedan pappan släpptes i april har han varit i Libyen två gånger utan att ta med Meryam hem.
– Han borde vara där och ta hand om sin familj, eller ta med sin familj till Sverige. Men det gör han inte. Han är bara här och jobbar, säger hon.
När Sara insåg att pappan inte hade några planer på att få hem Meryam till Sverige kontaktade hon åklagare Mats Wihlborg, eftersom brottet fortfarande räknas som pågående. Med hjälp av polisen i Stockholm kunde pappan gripas.
– Jag skulle möta honom i Kista galleria. När jag berättade det för förundersökningsledaren valde polisen att ta tillfället i akt och gripa honom, säger hon.
Nu är han häktad på nytt i Visby i väntan på ny rättegång.
– Förra gången pratade jag bara gott om honom så att han skulle vilja hämta hem min dotter. Men det förstår jag nu att det har han aldrig tänkt göra, säger Sara och fortsätter:
– Jag kommer inte kunna sitta i rätten den här gången och säga att han är en bra pappa. Han är oansvarig.
För att kunna få hem Meryam nu krävs det att pappan ger sin bror en fullmakt att ordna ett pass åt dottern. Sedan måste brodern i sin tur ge Meryam en fullmakt att hon har tillåtelse att lämna landet, då kvinnor under 60 år enligt libysk lag inte får resa ensamma utan en mans tillåtelse.
– Jag kommer aldrig att sluta hoppas på att få hem henne, säger hon.
Sara har tagit stor skada av Meryams försvinnande och lider i dag av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, och hennes ben orkar inte längre bära henne grund av att hon är undernärd.
– Jag har inget liv längre. Jag existerar, men lever inte. Jag sitter i rullstol och blir bara sjukare och sjukare. Men jag orkar vad som helst för mitt barn. Jag dör för henne, säger hon.
Den 17 oktober fyller Meryam tio år.
– Hon börjar bli stor. Jag är orolig att hon kommer att bli bortgift snart, säger Sara.
Den senaste tiden har hon fått prata i telefon med sin dotter ungefär en minut i månaden. De samtalen tror hon nu kommer att upphöra, efter att pappan häktats.
– Jag är så orolig för henne, säger Sara samtidigt som hon gråter.
På lördag, på Saras födelsedag, är det fem år sedan pappan ringde och sa att Meryam aldrig skulle komma hem igen.
– Det är den värsta dagen i mitt liv. Det finns inget att fira, säger hon.