När bilen stannar till utanför Ljugarns camping möts man av franska nyheter som ljuder ur högtalarna. Här och var vajar trikoloren och man måste nästan påminna sig om att det är Ljugarn man är i, och inte i en pittoresk by i Frankrike.
I luckan till restaurangen "Lätt som en galette" sticker Alexandre Emery ut sin hand.
– Bonjour! ropar han.
Man kan säga att han är en av de som fått galetten att sprida sig som en löpeld över Gotland. Han har arbetat på crêperierna i Hablingbo och på Fårö, samt startat två egna i Fide och nu i Ljugarn. Även Visby och Stenkyrka har förädlats med egna crêperier – men där har inte Alexandre Emery varit med och rört om i pannkakssmeten.
Alexandre Emery växte upp i crêpens och galettens hemstad Bretagne i nordvästra Frankrike. Där har den bovetebaserade pannkakan serverats sedan 1200-talet.
– Jag föddes med en pannkaka i munnen, säger han.
För tolv år sedan lämnade han dock den franska halvön för rosornas ö i norr. Hur han hamnade här vill han inte avslöja.
– Det är en lång historia... Jag fastnade här, säger han.
Oavsett vad historien förtäljer har Alexandre Emery blivit kvar.
– Jag gillar Gotland. Det finns många likheter med Bretagne. Människorna här är vänliga, mina vänner har blivit min familj, säger han.
Hur är det som fransman att driva restaurang på Gotland?
– Det går jättebra. Alla myndigheter är så hjälpsamma, jag är tacksam.
Och i sommar kommer han att få ännu mer hjälp, när familjen från Bretagne kommer och jobbar i restaurangen.
– Det ska bli väldigt kul, säger han.
Fransosen Alexandre Emery trivs med sitt nya liv i Ljugarn – även om det skiljer sig från Fide.
– Här är det mest turister. I Fide var det lantbrukare och lokalbefolkning som kom och åt. Jag blev förälskad i min omgivning. De som åt hos mig i Fide kommer visserligen hit också, men nu tar de bilen istället för traktorn, säger Alexandre Emery och ger ifrån sig ett varmt skratt.
– Det har varit 100 procent positivt här hittills. Jag har fått ett fint välkomnande, fortsätter han.