Nästan 30 hundar skäller överlyckliga i dörren när Birgitta Rasmusson tillsammans med kompisen Gunnlög Köhn kommer hem från simträningen i Visby. Det händer att Birgitta tar cykeln de dryga tre milen till stan och flera gånger i veckan löptränar hon.
– Vi tänker göra Tjejklassikern och börja med att springa Lidingöloppet den 29 september, säger Gunnlög Köhn och berättar hur de två hjälps åt att komma i form efter sina stora operationer.
Gunnlög var bara i 15-årsåldern när det upptäcktes att något var fel med hennes njurar.
– Jag gick till skolsystern som upptäckte att jag läckte äggvita och blod i urinen, säger hon och berättar att sjukdomen tidigare inte påverkade henne särskilt mycket.
I början var värdena så stabila att det räckte att hon kom vartannat år till de årliga kontrollerna av blodtryck och njurfunktion på lasarettet. Två graviditeter, som alltid är påfrestande för njurarna, gick bra. Men stress och psykisk påfrestning kan plötsligt förvärra sjukdomen.
– 2015 dog min bror och jag mådde jättedåligt. Värdena blev sämre och sämre och blodtrycket stack iväg, berättar hon.
Ett biopsiprov året innan hade visat att Gunnlögs njurar hade den ärftliga sjukdomen Alports syndrom.
– Många människor går med nedsatt njurfunktion utan att veta om det, säger hon och berättar att båda hennes barn också visat sig ha samma sjukdom.
2015 behövde Gunnlög medicin, men hon försökte samtidigt att hålla njurarnas funktion uppe genom att ändra på kosten.
– Jag började samla på mig vätska, jag gick upp i vikt och fick använda stödstrumpa, säger hon.
Efter täta kontakter med läkarna på lasarettet fick Gunnlög Köhn till slut beskedet att hon behövde se sig om efter en ny njure, ett besked som hon till en början tog ganska lätt på.
– Jag visste hela tiden att min syster Lena fanns och skulle ställa upp för mig, säger hon.
Men det visade sig att även Lena bar på den ärftliga sjukdomen, liksom även en brorsdotter och att ingen av dem lämpade sig som donator. Gunnlög ställde in sig på ett liv helt beroende av dialys:
– Det kändes pest, men vad ska man göra. Annars dör man, säger hon.
Då klev Birgitta Rasmusson oväntat in i hennes liv som en räddande ängel. De två kände inte varandra, men Gunnlög pendlade till jobbet på Region Gotlands socialförvaltning i Visby från Fårö och Birgitta driver hunddagis i Boge. Där lämnade Gunnlög sin golden retriever Nova.
– Gunnlög berättade för mig att hon skulle bli sjukskriven på halvtid. Hon såg ut som hälsan själv och jag trodde att det var något tillfälligt, säger Birgitta Rasmusson.
Men det var det inte.
Den enda behandling som kan bota Alports syndrom är transplantation av en ny njure. Gunnlög berättade om sitt allt mer akuta läge och fick ett oväntat svar:
– Birgitta sa att jag kunde få en njure av henne. Jag tänkte, ”Gud, är hon precis galen”, berättar Gunnlög Köhn.
Men Birgitta Rasmusson anmälde sig som frivillig att donera en av sina njurar.
– En del är födda sjuka, men jag har alltid haft turen att vara frisk, säger hon och berättar att hon tidigare har donerat stamceller till sin syster.
Nu väntade mängder med kontroller och undersökningar. Att Birgitta och Gunnlög hade olika blodgrupper spelade ingen roll, däremot händer det att den som tänkt donera ångrar sig på operationsbordet.
– Det var prat med kurator och specialpsykolog i Huddinge. Jag tyckte att de sölade, för ”Gunna” blev bara tröttare och tröttare och jag tyckte att de måste rappa på, säger Birgitta Rasmusson.
En vecka innan operation fick Gunnlög åka i förväg till Huddinge, för att rensa sitt blod från antikroppar mot Birgittas.
På kvällen den 28 augusti blev båda inlagda i varsitt rum i samma korridor.
Nästa morgon fick Gunnlög reda på att Birgitta redan hade rullats in till operation, för att lyfta ut den vänstra njuren.
– Jag var jättenervös för Birgitta att det skulle hända henne något. Jag var mer orolig för henne än för mig, säger Gunnlög Köhn och berättar att hon sedan sövdes.
Operationerna varade i fyra timmar. När Birgitta vaknade ur narkosen var hennes puls så oroväckande låg och hon var tvungen att flyttas till en specialistavdelning. Gunnlög däremot mådde bra direkt. Birgittas njure, som nu blivit hennes, jobbade för högtryck och tömde kroppen på 13 liter vätska och sju kilos vikt bara under det första dygnet.
– Ett dygn efter operationen hälsade jag på Birgitta. Det kändes hemskt att hon hade blivit så dålig, säger Gunnlög Köhn.
Birgitta mådde snart bättre och skickades hem till Gotland. Gunnlögs känsla av att plötsligt bli ren i kroppen när njuren fungerade byttes till obehag av att något var fel. Hon fick fruktansvärt ont och kissade blod.
– Jag förstod att det var någonting som hade öppnat sig. På lördagen fick de operera en gång till och täppa till stygn som gått upp, säger hon.
Efter 14 dagar på sjukhus kunde Gunnlög äntligen åka hem, botad från Alports syndrom med en frisk och fullt fungerande njure.
– Det är en fantastisk känsla att det finns sådana människor som Birgitta. Jag har haft sådan tur, om jag inte hade haft hunden hade våra vägar inte korsats, säger hon.
Efter operationen har de två blivit som bonussystrar.
– Jag förstod inte innan att det skulle vara något fantastiskt att ge bort en njure men efteråt har jag förstått att det är något speciellt, säger Birgitta Rasmusson och visar en tavla med massor av namn som Gunnlögs dotter har givit henne.
Att betala för organ är inte tillåtet, men för att visa sin tacksamhet har Gunnlögs vänner gått ihop och samlat pengar till ett kastanjeträd som nu växer i Birgittas trädgård i takt med vänskapen de två emellan. Gunnlög hoppas snart kunna vara tillbaka på jobbet på heltid igen och tillsammans laddar de två inför nästa stora utmaning – tjejklassikern. Ett par gånger i veckan tränar de för Vansbrosimmet genom att träffas och simma på Solbergabadet.
– Njurarna ska vara på samma ställe, konstaterar Birgittas sambo Benny Rondahl som har skött hundarna på dagis.
Det som ännu återstår är full betalning från Försäkringskassan. Birgitta var sjukskriven sex veckor efter operationen.
– Om jag hade varit ensamstående hade jag aldrig klarat av det. Det måste snabbas på och gå fortare, säger hon.
Gunnlög har också anmält sig till donationsregistret, något som hon tyckte var enkelt att göra själv på nätet.
– Är man beredd att ta emot tycker jag att man måste vara beredd att ge bort också, säger hon.