Snäck-affären inleddes som en storslagen plan för att utveckla besöksnäringen på Gotland. Visionen var att turisterna skulle använda anläggningen under sommarsäsongen och konferensgäster resten av året.Kommunalrådet Eric Carlsson (C) och kommunstyrelsens andre vice ordförande Bertil Wiberg (S) var de mest framträdande politikerna tillsammans med Paul Isaksson som var kanslichef. De tre blev polisanmälda.
Ett moderbolag, Snäckgärdsbaden AB, bildades och skulle bygga två lägenhetshotell med 102 lägenheter, uppdelade i 612 andelar.
Dotterbolaget Snäck AB skulle driva restaurang- och konferensanläggningen.
Kommunen gick i borgen för sammanlagt 35 miljoner kronor. När sedan pengarna inte räckte och aktiekapitalet var förbrukat, gick Snäckgärdsbolaget i konkurs.
Förklaringen sades vara att man räknat fel på byggkostnaden. 65 miljoner kronor hade växt till omkring 115 miljoner.
Den 29 december 1981 krävde långivaren, Handelsbanken i Lund, att kommunen som delinfriande i sitt borgensåtagande omgående skulle betala 21 796 111 kronor.
Som plåster på såret blev kommunen ägare till en massa osålda delar i andelslägenheter. Det var säkerheten för borgen.
Visserligen lyckades man sälja en och annan men mertalet drog på regionen ytterligare kostnader.
– Det var flera miljoner kronor om året, säger Hans Klintbom som var ordförande i den politiskt tillsatta ”Snäckutredningen” som kommunfullmäktige tillsatt för att reda ut vad som hänt.
Exakt hur mycket är det väl ingen som vet, men det var uppenbarligen en bättre affär att låta Pigge Werkelin köpa återstoden för en krona, än att fortsätta äga.
– Han fick köpa andelarna för en krona, och så skickade kommunen med honom fyra miljoner för att han tog över, berättar Hans Klintbom.
Det fanns inte särskilt mycket gott att säga om affären.
– När vi var klara övervägde vi att göra en polisanmälan men Bo Göran Johansson (V), som också satt med i utredningen, hann före, berättar hans Klintbom.
Polisutredningen om trolöshet mot huvudman lades ner.
Det var Sune Hermansson i Lundia AB, ett skånskt företag, som var byggherre och drev projektet med Leif och Urban Paulsson som medfinansiärer.
– Det vi ifrågasatte var väl framför allt att kommunens ansvariga gått med på att bröderna Paulsson kunde få dra sig ur byggprojektet. Hade de varit kvar hade de kunnat stå för någon krona i alla fall, säger Hans Klintbom.
Bertil Wibergs förklaring till varför de inte stoppat detta, blev smått historisk.
– Han sa att han inte förstod sig på skånska, berättar Hans Klintbom och ler.
Rejält med skäll fick de tre utpekade personerna, Eric Carlsson, Bertil Wiberg och Paul Isaksson, men förtroendet behöll de.
– Nog blev de brännmärkta allt, men alla kunde sitta kvar, säger Hans Klintbom.