Nyfikna kikar in genom fönstret till före detta beklädnadsaffären på Donnersgatan. Där inne trängs mängder av vävstolar i flera storlekar i prydliga rader.
– Jag kan nog få in någon mer, jag har åtta vävstolar till hemma, säger Deborah Stålek och berättar om sin uppväxt i Florida, Ohio och Michigan i USA, där hennes vävintresse började.
Richard Nixon var fortfarande president och hennes klasskamrater åkte till Vietnam när hon åkte till Sverige, till sin man som hon hade träffat i USA när han var utbytesstudent. I Stockholm utbildade hon sig inom yrket.
– Min hjärna är skapad till att vara vävare. Man använder både höger och vänster hjärnhalva – det är både konst och teknik, säger hon.
Deborah arbetade en tid på Almgrens sidenväveri, som den sist anställda väverskan, innan de la ner. När hon blev ensamstående försörjde hon sig också som pianolärare. Torbern träffade hon 1997, då hade han precis fått jobb på Gotland och hon flyttade 2002 till gamla posthuset i Klintehamn som de köpte tillsammans. Där fanns ytor på bottenvåningen, men när hon såg en annons att klädaffären ett stenkast därifrån var till uthyrning blev det i den lokalen som hon förverkligade sin idé.
– Jag bara kände att det var rätt, säger Deborah Stålek och skiner av omisskännlig glädje.
Hon berättar hur hon åkt runt i Sverige och hämtat upp utvalda vävstolar, för att starta sin vävskola.
– Jag vill sprida kunskaperna. I dag är det mest gamla människor som väver och många utbildningar har upphört. Jag vill att också de unga ska lära sig innan vi andra tar kunskaperna med oss i graven, säger hon och berättar hur vävstolar ibland har kastats ut och eldats upp som ved.
Med sin bakgrund från USA och visserligen knappa men ändå kunskaper i tyska hoppas Deborah locka amerikaner och tyskar som sina elever till gamla klädaffären.
– De gillar att komma till Gotland. När jag har kommit igång vill jag att de ska kunna komma hit två veckor för att bo och väva på sin semester, säger hon.
För några år sedan vävde Deborah också med afghanska flyktingar som kom till Klintehamn. Att väva, menar hon, får folk att må bra.
– Om man mår dåligt kan man sätta sig vid vävstolen, det är bättre än medicin, säger hon och berättar att vävning är bra terapi på till exempel äldreboenden.
Även bland gotlänningar finns ett stort intresse för att lära sig olika vävtekniker. Som komplement till hitresta elever från USA och Tyskland startar Deborah i mars kurser via ett studieförbund.
– Det känns spännande att folk snart ska komma hit och väva och att min dröm ska bli verklighet, säger hon.