Blommande hållbarhet: "Vi måste lära oss att längta"

Dahlia, sommarrudbeckia, rosenskära, praktvädd och slöjsilja... Var man än vänder blicken fångas ögat av blomster. Emma Remén sitter på en bänk framför den gamla ladan på Liste gård i Norrlanda. På bordet står en bukett med närodlade dahlior i orangea och röda toner.

– Om vädret tillåter kan det blomma ända in i oktober. Det är frosten och regnet som avgör, säger hon.

I sitt företag Bära trädgård arbetar 40-åriga Emma Remén med allt från trädbeskärning till ogräsrensning. Men det senaste året har något nytt blommat upp i hennes trädgårds-potpurri: närodlade snittblommor.

– När jag upptäckte slow flower-rörelsen kände jag att den var otroligt tilltalande, säger Emma.

Tanken med slow flower-rörelsen är att konsumenten ska välja bort den globala blomsterindustrins långa transporter, taskiga arbetsvillkor och höga vattenförbrukning för att istället köpa en bukett som plockats på närmare håll.

– Vi måste börja tänka lokalt och hållbart när det kommer till snittblommor och välja det som är i säsong, säger Emma och fortsätter:

– Att tulpanens dag är i januari är ju helt vansinnigt, när deras blomningsperiod är i maj.

Emma menar att det finns, eller det borde i alla fall finnas, en tjusning i att köpa blommor efter säsong – precis som vi gör med mat. För visst skulle det kännas märkligt att äta julskinka i maj eller semlor i juli?

– Vi måste lära oss att längta. Var blomma har sin tid, man får passa på att njuta av den då.

För snart två år sedan startades Blomsteruppropet i Sverige. Initiativtagaren Hanna Wendelbo följde Nobellfesten från tv-soffan och lyssnade till hyllningarna av den lokalproducerade maten och de återbrukade klänningarna. Samtidigt som blomsterarrangemangen var "made in Italy".

– Om vi vill ha blommor som är bra för miljön kan vi inte ha det som vi har det i dag, när vi året runt kan köpa rosor från Kenya och tulpaner som drivits upp i uppvärmda växthus i Nederländerna.

Som ett frö för vinden har Emmas snittblommor spritt sig över ön. Förutom samarbetet med Christina Sundkvist på Liste gård i Norrlanda samverkar hon även med Anna och Andrew Granger på den tidigare Konstnärsgården i Ala.

– Det är jätteroliga samarbeten. Allt började som en rolig grej, nu står jag här med två odlingar. Jag har inte riktigt hunnit smälta det än, säger Emma.

Vad har du för tips till den som vill börja odla blommor i sin egen trädgård?

– Börja småskaligt. Läs på. Ta reda på vad som blommar när, så att du kan sprida ut blomningen över säsongen.

Om jag ska gå bort på middag i november, vad ska jag ta med mig då?

– Gör en bukett av eterneller, murgröna, lingon- och blåbärsris. Det finns jättemycket fint i naturen, överblommade ormbunkar är så vackra, säger Emma.

– Men plocka varsamt, så att du inte tar något som är fridlyst, tillägger hon.

När det lider mot jul måste du inte köpa en amaryllis från Sydafrika eller julstjärna från Jordanien.

– Om du är ute i god tid kan du driva upp dina egna hyacinter och amaryllisar.

Sedan på vårkanten kan du ta vara på det naturen bjuder på, som vitsippor, blåsippor, tulpaner, krokusar... Eller varför inte ge bort en stickling av något du har hemma?

– Palettblad och elefantöron är två klassiker.