Intill vägkanterna på Storsudret syns nu en och annan bil stå parkerad. Tittar man lite extra ser man ofta en person eller två i diket, stående på alla fyra med en kamera eller lupp i högsta hugg. Gotlands orkidéer lockar. Och det är nu man ska bege sig ut för att beundra dem.
Laila Asterhag är föreståndare på Naturum i Vamlingbo. Informationscentret är en port ut i naturen. I början av juni drar Naturums dagliga orkidévandringar igång. Det finns ungefär 20 000 arter i världen. 43 av dessa återfinns i Sverige och på Gotland hittar vi hela 33 arter. Det gör Gotland tillsammans med Öland unikt i Sverige.
– Det är den kalkrika jorden som gör att orkidéerna trivs här, berättar Laila Asterhag på väg ut till Skolänget i Vamlingbo.
Bakom den gamla skolan, granne till Naturum, breder en vid blomsteräng ut sig. Troligen har den varit uppodlad en gång i tiden. Här finns både lite fuktigare och lite torrare kalkrik jord som gör att artrikedomen är stor.
– Det största hotet mot orkidéerna är att gammal ängsmark och betesmark växer igen. Här på södra Gotland finns mycket av det gamla lantbruket kvar.
Alla orkidéer i Sverige är markbundna, till skillnad från de lite mer praktfulla orkidéer som vi kan köpa i butik. De har ofta levt högt upp i någon trädkrona. Den svenska orkidén har sin specifika plats och samarbetar med svampar som tillför växten näring. Varje art kräver också sin specifika pollinerare. Någon art lockar humlor, andra steklar, bin eller fjärilar. Vissa blommor drar till sig insekter genom att utsöndra en svag insektsdoft, andra doftar bara ljuvligt. Någon ser ut som en stekelhona som hoppas attrahera en stekelhanne, och så vidare. Uppfinningsrikedomen är enorm i naturen.
– Det är därför det är så viktigt med biologisk mångfald. Mångfald lockar många olika insekter som orkidéerna kräver. Om inte insekterna fanns skulle det bli kärvt.
Alla orkidéer är fridlysta i Sverige i dag. Öland har dock drabbats av flera stora orkidéplundringar de senaste åren. Tjuvarna har helt enkelt grävt upp plantorna och försvunnit.
– På Gotland har vi, förutom vid några tillfällen, varit förskonade och egentligen är uppgrävning meningslöst. Gräver man upp plantan så förlorar den relationen till svampen och dör.
På skolänget i Vamlingbo ringlar en klippt stig fram över ängen. Överallt lockar olika orkidéer just sina specifika insekter med färg, doft och form. Laila vet precis var hon ska hitta de olika arterna.
– De är perenna och kommer alltid tillbaka på sina ställen. De är guidevänliga kan man säga, skrattar Laila.
I skuggan av ett träd dyker hon ned och doftar på en späd vitblommig orkidé. Nattviolen eller Platanthera bifolia. Det vetenskapliga namnet skvallrar om att plantan har ”bi” – två, ”folia” – blad. I detta fall två basblad.
– Den här blomman plockade man in till midsommar och ställde i salarna förr så att det skulle lukta gott.
Har du själv någon favorit?
– Åh, det får nog bli … Det är nog Johannesnyckel. Den ser så lustig ut, som en liten gubbe med hjälm och snopp.
Namnet orkidé har sitt ursprung i det grekiska ordet órkis som betyder testikel för att vissa av orkidéernas rötter liknar just testiklar.
Skolänget i Vamlingbo slås till midsommar för att bibehålla ängens mångfald. Men för den som är nyfiken avlöser orkidéarterna varandra lite varstans på Gotland ända fram till augusti.