Med Karlsö som närmsta granne
Löven faller till marken. Allén ner mot huset är smyckad i rött och gult. Bland träden några meter längre fram ser jag en kvinna på cykel som ropar:- Är det mig du letar efter?
- Vi stänger igen pensionatet i augusti och sen är det stängt fram till maj eller så, förklarar Kerstin.
Hon visar mig runt på gården. Det är väldigt lugnt och stilla. Hela tomten ligger i lä och det enda som hörs är havet och vinden.
Det finns två stora hus på området. Bredvid det största ligger några vita stugor med bruna knutar. Där är pensionatet. Det är hemtrevliga rum i olika storlekar med nummer på dörrarna. Ett av dem har en öppen spis. Övervåningen nås genom en utvändig trappa på baksidan av huset.
- Det var min pappa som köpte gården, säger Kerstin medan hon visar rummen. Tio sammanlagt.
Ägorna har funnits i familjen länge med andra ord. Redan på 60-talet drog pensionatet och ridlägret igång. Sedan tog Kerstin över.
Det är synd att det står helt tomt på vintern tycker hon.
- Det finns helt enkelt inte underlag.
Beroende av sommaren
Bakom det stora huset breder sig en enormt vacker vy ut. Hela vägen ner till vattnet sträcker sig stora hagar fyllda med betande hästar. Ute i havet skymtar karlsöarna.
- Det är väldigt vackert att ha Karlsö utanför fönstret, speciellt på sommaren säger Kerstin.
Vi står på terrassen en stund och bara tittar ut över havet.
Bakom huset finns också ingången till matsalen och köket. Nu är lokalerna helt öde och lite kyliga. Det är svårt att föreställa sig hur det skulle kunna se ut på sommaren när det är fullt med folk.
Jag frågar vad de gör på vintern när pensionatet är stängt och ridlägren över för säsongen. Kerstin berättar att de håller i ridlektioner fyra dagar i veckan. Både för barn och vuxna. Annars är det inte så mycket. Det är sommaren som är den intensiva perioden. På vintern blir det mest underhåll av djur och byggnader. Det råder ingen brist på saker att göra. Det är mycket pyssel med en gård. Speciellt om man har 43 hästar. Men det genererar inte så mycket inkomst.
- Fast vi har inte så mycket utgifter heller. Det är mest hö till hästarna, säger Kerstin.
Riktigt familjeföretag
Vi tar en sväng ner till hagen och tittar närmare på några av hästarna. På vägen går vi förbi det andra huset på området, beläget bara något hundratal meter från det andra.
- Där bor jag med min sambo, säger Kerstin och pekar mot huset.
I det andra huset bor Susanne med sin sambo.
Men hur fungerar det att bo så nära sin dotter.
- Det är absolut inga problem. Det går jättebra.
Jag funderar på hur länge jag och min mamma hade klarat av att bo så tätt inpå varandra. Vi vill båda ha utrymme. Men här verkar det inte vara några problem. Och sen är det så klart smidigt att bo vägg i vägg med sitt företag.
Väl nere i hagen skymtar ännu ett litet hus. Staketet mot hästarna går bara några meter utanför knuten.
Det är ännu en stuga för uthyrning. Fast just stuguthyrningen har gått trögt i år.
- Det verkar som att det har varit dåligt för stuguthyrare hela sommaren, säger Kerstin.
Det blir påtagligt hur beroende deras verksamhet är av att turister vill komma till Gotland. Men sen har de också ridlägret. Det är det som är den stora verksamheten. Den som drar in pengar. Det är tur att Susannes sambo har ett jobb utanför verksamheten. Annars hade det nog varit jobbigt att få ihop det menar Kerstin.
Men hon älskar verkligen livet på landet. Visby är inget som lockar. Inte alls. Några timmar i stan kan vara nog. Dessutom är det nära till Klintehamn. Och där finns det mesta.
Så jobbar vi med nyheter