Grönkläderna har blivit blå

<i>Det är rymligt, högt i tak och fullt med folk.
Män i grova byxor betalar sina femti kronor framme vid kassan, efter att ha fyllt brickan med bestick, glas och massor med falukorv och potatis.
Det morsas och skrattas. Klungor med folk kommer och går hela tiden men atmosfären är lugn och inte särkilt storköksaktig, tack vare milt ljus och väldämpat snedtak. </i>

? Det är bra käk, det går fort och så finns det parkering direkt utanför.
Det är Sören Olofssons förklaring till att han valt Restaurang Hwitstjärna för dagens lunchintag. På parkeringen står skåpbilen och trängs med andra skåpbilar med firmanamn som slutar på rör, el, VVS och vitvaruservice. På hans egen står det Gotlands byggplåt, namnet på Sörens företag.
- Priset är rätt ok också, fyller Peter Lindberg i.
Han sitter bredvid Sören och äter bruna bönor istället för potatis. Lindbergs snickerier står det på hans firmabil och just nu är snickaren och plåtslagaren jobbarkompisar i samma villa.
- Det är fullt upp nu. Hur mycket som helst, säger Peter.
- Folk kan nog låna rätt mycket nu och satsar en del på huset, säger Sören och förklarar att för småföretagarna i byggbranschen är det just privatbostäderna som skapar jobb. De större byggarbetsplatserna är storföretagens domäner. I alla fall på Gotland.

<center>???</center>
Vi sitter i P18:s gamla officersmatsal, som blivit privatiserat lunchställe för civilister, och pratar Gotlandsjobb och företagsamhet. Det må diskuteras både bak och fram om ?näringslivsklimatet? på ön. För byggarna råder det nu hur som helst högtryck av det hetare slaget.
- Förut kunde man plocka in lite kunder mellan jobben men det går inte nu.
Sören Olofsson tror att ROT-bidraget, som ger villaägare rätt till trettioprocentigt skatteavdrag på arbetskostnaden för hantverkare, har stor betydelse. Kanske finns det även en särskilt gotländsk företeelse; husen här är högt värderade och det gör det både möjligt och kanske mer lönsamt än annorstädes att satsa pengar på fastighetsunderhåll. Rena pensionsförsäkringen, resonerar husägare och tänker värdeökning när de köper snickarhjälp - om de lyckas hitta någon ledig.

<center>???</center>
När byggare pratar nyetableringar så är det större konkurrens som hägrar. Inom byggmaterialförsäljningen.
Peter Lindberg har hört ryktas att en större byggkedja planerar att flytta till ön, och det inger hopp:
- Idag finns tre byggfirmor på ön och det är för lite. De är för dyra.

<center>???</center>
Några bord bort sitter Susanne Markstedt Nyberg och arbetslunchar med Tony Sundstrand.
Båda är verksamhetschefer inom äldrevården, men medan hon basar över Fältgatans äldreboende i Visby så har han en ambulerande tjänst som chefsresurs lite varstans över hela ön, där det för tillfället behövs. Häromveckan jobbade han i Lärbro och i Fårösund, nu är han hos Susanne som förstärkning.
Tony är själv ett levande exempel på hur någonting nytt kan komma ur omställning från militär till civil verksamhet. I hans fall en annorlunda tänkt ny form av flexibelt chefsskap.
Det är Tony som valt lunchstället, som gammal plutonchef på det likaledes nedlagda grannregementet.
- Jag har försökt få med honom till andra lunchställen men det har inte gått så bra, säger Susanne.

<center>???</center>
Själva lunchstället i sig var för övrigt först ut med omställning av en hel P18-arbetsplats från militärt till civilt.
Miloverkstaden har följt exemplet, men restaurangchef Eva Pettersson var först; i september gjorde hon som före detta försvarsanställd kostchef om officersrestaurangen till Hwitstjärna, tillsammans med två andra uppsagda ur kökspersonalen.
Idag är de "fem stycken plus min man" som serverar 250 dagliga lunchgäster i veckan och ett hundratal på helgerna. Eva bekräftar mitt intryck av Hwitstjärna som ett ställe med hög stammisfaktor, där kanske de allra trognaste stammisarna alltjämt bär uniform av endera slaget.

<center>???</center>
Jag tar ett extra glas mjölk borta vid fönstret, hos Torgny och Lars. Båda är uniformerade i mörkblå kreationer som skiljer sig åt enbart av brodyren på bröstfickorna. Brandmästare T. Olsson står det på den ena och Brandförman L. Bäckman på den andra.
- Vi har ätit här i fyra-fem år. När vi började var det ju militären som drev det och det är väl en garanti för att det är näringsriktig mat man får här, säger Lars.

<center>???</center>
Båda saknar militären. Vi pratar en stund om det, och om vad som komma skall istället.
Det kommer att bli svårare i deras jobb nu, är de överens om. All uppbackning vid olyckor försvinner. Drivmedel, mat och fordon har räddningstjänsten regelmässigt fått hjälp med från militären när det hänt något allvarligare.
Kräklingbobranden -92 tas som exempel. Där var militären en nödvändighet, menar de samstämmigt.
- Nu får vi åtta servicekrävande bandvagnar att ta hand om istället för militären som partner, säger Lars och ser en ansenlig mängd merjobb framför sig.
Fast å andra sidan, militär på ön är ju inte längre försvarbart rent samhällsekonomiskt, erkänner Torgny och funderar vidare:
- När KA3 la ned i Fårösund trodde man ju att det var slutet för den bygden, men var ökade befolkningen mest på ön dom senaste två åren? Jo i Bunge och Fårösund!
Och kollegan lutar sig tillbaka i stolen och sammanfattar: om det kan bli något bra istället för militären så kommer det bli oerhört positivt för Gotland.
Nya typer av jobb kan bli en vitamininjektion i sig, får jag höra.

<center>???</center>
Samma tankar går igen hos gänget borta i hörnet.
Markus Pettersson, Oguz Schagatay, David Hägg och Björn Flodman ska bara först avsluta sitt "killsnack" som de kallar det (för tillfället en livlig diskussion med argument för och emot behovet av tillskottsenergi för en viss kylanläggning, oklart vilken) innan vi kommer in på reflexioner om Gotlands framtid och näringskraft.
De här grabbarna är systemtekniker/it-konsulter på Svenska Spel. Att de tar sig från ena delen av stan till den andra för att äta lunch kommer sig av att de följer ett schema som stipulerar vissa maträtter på vissa dagar. Fredagar är kebabdag, torsdagar gäller pannkaka.
Idag är det köttbulledag och Hwitstjärna har valts efter en webbspaning efter sådana.
- Om Visby får samma utveckling som Fårösund efter KA3 så bådar det gott.
Björn lägger ut texten om ny kraft i det gotländska
näringslivet i och med nya typer av jobb.
- Många av de nya jobben är ju såna som kräver hög utbildning och det tror jag är bra.
Man kan ju räkna kvantitet när man ropar på ersättningsjobb, säger han. Men 500 jobb vilka som helst är inte detsamma som 500 högkvalificerade. Jag tror att sådana för med sig en massa positivt.
- Det ger ju pengar in till kommunen, fyller Oguz i.
Men Björn menar att det förutom större köpkraft hos högutbildade, och högavlönade, handlar om andra mer immateriella positiva effekter:
- Det är roligare också att få hit den typen av jobb. Det är mer utmaning över det, att få det att funka.
Själva representerar de en arbetsplats med ett stort finger med i spelet, så att säga. De är 41 driftingenjörer i Visby, med uppgift att drifta bolagets hela spelmiljö.
Svenska Spels it-avdelning har 150 anställda totalt. Överenskommelsen om ersättningsjobb innebär att alla nya arbetstillfällen som skapas inom företaget ska hamna i Visby. 200 nya tjänster har Svenska spel lovat Gotland, "under vissa förutsättningar" som det heter (som att regeringen ger klartecken till pokerspel på nätet).
Välkomna hit, säger Björn Flodman på bred gotländska till Riksantikvarieämbetet, Riksutställningar och Sida.
- Det är mycket viktigt att visa att det här kan vi fixa, fast vi är en liten ö.

<b>Text & Foto: Patrik annerud</b>

Grönkläderna har blivit blå

Byggtryck, chefsjour och datadobbel. Näringsliv Just nu käkade runt bland borden på Restaurang Hwitstjärna i Visby. Och hann diskutera både detta och fördelar/nackdelar med militärens flytt från ön.