Diskussion: framgång för företagare

Bakgrund analysen: Betygsättningen på olika variabler är mellan 1-6. Ett medianvärde från de 50 analyserade företagen visar att de är starka på Tillväxtvilja, Kompetens, Finansiering och Produkt. Svaga är de på Kundvård/Försäljning, Mål, Lönsamhet och Nätverk. Varje företag har fått ett antal åtgärdsförslag för att kunna förbättra verksamheten.
Kjell, vad tänkte du när du såg analysen av ditt företag? - Jag blev jäkligt positiv för det var ju riktigt bra. Sen är det upp till mig att fortsätta. Vara hantverkare och ha full pott på papparsbiten, det var bra. Gunilla: Jag uppfattade inte att det var så bra som analysen visade. Jag känner alltid att man kan bli bättre. Man kan inte bli så bra att det tar stopp. När jag hade femma eller sexa i betyg så är ju det bra, fast mitt mål är alltid att bli bättre. Jag är på rätt väg.
Hade du velat att betygen sattes lägre för att ha mer att kämpa för? - Jag jobbar alltid så, med kniven mot strupen. Det är det som driver mig. Kjell: Det tar ju inte stopp bara för att det är bra på ett papper. Om du är bäst så är det klart man vill bli bättre. Man måste ju växa. Om vi skulle köra det här en gång till kanske vi skulle ha en skala på upp till åtta. Katarina: Ja, man skulle väldigt lätt kunna sätta större krav. Det är upp till oss. Nu har vi diskuterat igenom vad vi tycker att företagen ska göra för att få sexor. Och sexor är ovanliga. Ett företag hade sex stycken och det var extremt mycket. Kjell: Jag fick ju fullt på några stycken. Men ändå när vi satt på återträffen fick jag veta att man kan utveckla sig. Katarina: Att företagen är så dåliga på att sälja var förvånande. Det hade jag aldrig trott. Kanske omvärldsbevakning men inte merförsäljning. Men det handlar om tid. Har man kunder som kommer kan man ta ut en hyfsad lön. Företagare jobbar väldigt många timmar för att hålla företaget igång och det är väldigt svårt att sätta sig ner och fundera ut hur man ska göra för att få 20 procent mer i omsättning. Micke: Jag tycker det var konstigt att Mål fick dåligt betyg. Har inte folk mer Mål? Kjell: Nej, det tror jag inte. Katarina: För att få en sexa på mål ska du ha satta mål, följa upp och stämma av. Mätbara mål.
Vad tycker Gunilla är vikigast? - Det är Mål, Produktutveckling, Produkt och Kundvård/försäljning. Där fick jag sämst betyg.
Blev du förvånad över det? - Nej.
Kommer du jobba med de åtgärdsförslag du har fått? - Jag jobbar ganska mycket med det nu. En del kan man tycka är mer eller mindre relevant. Så kommer man på egna grejer själv också. Jag kan inte säga att jag följer Almis förevisning om vad jag ska göra eller inte göra.
Vad tycker Kjell är viktigast att satsa på? - Självklart lönsamhet. Kan vi inte leva på företagen har vi ingen nytta av det här diagrammet. Sen är det Mål. Jag har det i huvudet och vet vad jag vill men jag har inget mätbart mål. Finansiering och Mål är viktigt. Jag kommer ta åt mig åtgärdsförslagen, inte alla men tre-fyra punkter, utan att ljuga alltför mycket. Är det någon punkt som inte är viktig?
Kjell: Ja, det är att ha anställda, det är inte viktigt just nu. Nu vill jag vara själv.
Vill man som företagare alltid växa?
Gunilla: Man vill hitta nya nischer, nya infall och nya saker. I alla fall fungerar jag så. Kjell: Växa vet jag inte, utveckla sig själv och företaget ja, men det behöver inte bli större.
Katarina, du har sagt att alla företag borde ha en säljare. - Det är ju det här att företagarna inte ha tid med kundanskaffning, det är inte tipp topp. Tänk om alla företagare fick ägna sig åt att utveckla produkten och sedan att någon annan sålde åt dem. I teorin är det i alla fall lätt att se det som en framgångsfaktor. Sen är det ju svårt, det är det som är dilemmat, att det är svårt för någon annan att sälja Kjells produkter. Det bygger mycket på personen. Om man fick ha en säljare som företagen trivdes med så skulle det bli mer affärer, absolut. Micke: Det handlar ju om att kunna växa också. Jag jobbar ju fler timmar än man ska och min kundanskaffning räcker väl till. Jag behöver inga nya. Det låter ju kanske fel. Gunilla: Jag undrar lite vad punkten Risk innebär i analysen? Katarina: Det är om det finns stora risker med ditt företag. Frågan är: Hur skulle det påverka ditt företag om vi tog bort två av dina största kunder? Bland er mindre företagare så skulle det inte bli så påtagligt medan det för de stora företagen ofta skulle innebära halva omsättningen. Kjell: För oss små är det vi själva som är risken. Blir vi dåliga är hela företaget borta.
Måste man offra sitt privatliv för att vara egen företagare?
Gunilla: Ja. Jag gillar ju det jag håller på med. Det är på något sätt mitt liv. Det är min fritid också. Jag vet om att det blir himla jobbigt för min familj. Men jag har en bra familj på så sätt. Det funkar.
Vad är en bra familj? - Jag och min man är båda individualister. Han jobbar som konsult på fastlandet där han bor i två år med vår son. Det uppstår lite medförstående fniss runt bordet och Gunilla förklarar: - Man får mycket mer kvalitativ tid med varandra. Jag och min dotter bor här, vi åker dit eller så kommer de hem. Kjell: Företaget måste vara en del av livet. En gräns får man ju sätta. Men du slutar inte jobba klockan fem eller sex på kvällen. Gunilla: Man reglerar ju sin arbetstid. Känner jag att jag inte är fit for fight så går jag inte till jobbet till klockan åtta. Jag måste inte det, men jag har ju anställda. Vaknar jag tre på natten kan jag gå upp och jobba och lägga mig igen sex på morgonen och fortsätta igen tio på jobbet. Micke: Att jag har blivit sjuk har varit en väckarklocka för mig. Har man några anställda är det mindre sårbart. Men man måste prioritera att vara ledig. Som lantbrukare är det fult att vara ledig och man ska gå omkring i sin overall jämt. Det är duktigt att jobba.
Om ni i dag hade fått jobberbjudande. Hade någon av er tagit chansen att bli en trygg anställd då? Det blir tyst bland rundabordsdeltagarna och man nästan ser tankarna virvlar runt i rummet. Kjell bryter pausen. - Det beror på vad det är för erbjudande.
Skulle det vara skönt att lämna företagandet?
Micke: Nej Gunilla: Nej, nej. Micke: Men i mitt nästa liv ska jag vara projektledare. Man ska inte hålla på med samma sak för länge. Som projektledare driver man en grej och sen är det bra. Men att vara fast anställd skulle vara svårt att vänja sig vid. Friheten är mycket värd. Man ska inte planera för långt bara. Då blir man låst. Kjell: Nu har jag två månaders planering. Förr hade jag nio men fick börja tacka nej till kunder. Det handlar inte om pengarna utan det är friheten. Dyker det upp något så går det att vara ledig. Micke: Pengarna är väl det som ska göra att man avstår från friheten. Att vara ledig kostar. Kjell: Ja visst. Sen är det väl ingen företagare som tjänar pengar. Det är ju ingen som skulle våga erkänna det. Gunilla: Med tanke på de timmarna man lägger ner är det ju taskig inkomst. Tar ni ut semester?
Gunilla: Vad är det? Micke: Det är ett pålägg. Gunilla: Jag vet inte vad jag ska säga. Jag brukar åka iväg två gånger om året. En gång med familj och en gång utan familj. Katarina: Utan mobiltelefon? Gunilla: Utan mobiltelefon. Kjell: Jag har inte fyra eller fem veckor sammanhängande. Det får jag väl inte säga men jag har åtta till tio utspridda veckor ledigt per år. Max två veckor i rad. Katarina: Varför får du inte säga att du har ledigt? Kjell: Det låter ju fult. "Shit han tjänar så bra att han kan ta ledigt så länge". Katarina: I samma veva frågar vi hur många timmars arbetsvecka du har? Kjell: En extremvecka snittar jag 18 timmar per dygn. Annars är det kanske tio till tolv timmar per dag. Gunilla: Ja, så är det. Micke: Jag har ju en tid på året då jag inte har öppet. Då ska man också ha självdisciplinen att ta ledigt. Jag är dålig på att åka utomlands. Jag sticker hellre på en mässa eller åker till Ikea.
Men då är det ju jobb.
Micke: Ja. Gunilla: Det är ju intresset och livsstilen på något vis. Det är avkoppling. Kjell: Jag åkte skidor en gång över påsken och hyrde en stuga. Grannen där hade ett byggföretag. Första kvällen kom han in och frågade när jag skulle flytta dit mitt företag för han behövde mattläggare. Det är ju semester! Micke: Börjar det gå bra måste man få unna sig semester. Gunilla: Ja, herregud! Kjell: Ja, jisses! Katarina: Jag funderar på det där med lönsamheten och att det inte finns tid att sälja. Om ni någon gång gjorde tankeexperimentet att "alla mina timmar ska betalas i lön". Då skulle det tvinga er att bli än effektivare i företaget. Man spelar hela tiden med lönsamheten kontra den egna tiden. Micke: Sen handlar det om vad man gör med pengarna. Jag investerar ju hela tiden en massa. Jag kan inte ta mina pengar, men om jag höjde mina aktiviteter med tio kronor per biljett skulle det ge en otrolig avkastning. Det skulle höja kvaliten. Katarina: Hur många besökare har du? Micke: Mellan tretton och femton tusen per år. Det kostar 60 för vuxna och 40 för barn. Nu har jag höjt med en tia, det bestämde jag i förrgår. Katarina: Så kan man tänka på hur mycket en barnfamilj gör av med på Liseberg under en dag. Jag tror inte det är någon som skulle höja ögonbrynen om du höjde priset. Generallt är min uppfattning att alla tar för lite betalt. Man säger att man levererar bra service, har hög kvalitet och är personlig när man levererar. Men man tar inte betalt för hela paketet.
Tar du betalt Gunilla? - Njao. Jag var tvungen att tänka efter nu, men det känner jag att jag gör.
Skulle du kunna ta mer betalt? - Ja. Helt klart.
Summasummarum?
Gunilla: Det är att man aldrig kan bli tillräckligt bra. Kjell: Det är lätt att ramla in i sin trall men när man får en sådan här bild har man lite vyer ett tag framöver. Det är det bästa. Micke: Summasummarum är såna här samtal väldigt bra. Att vi sitter och pratar ett gäng här. Det blir en spark i rumpan. Det är jättenyttigt både socialt och för företaget. Man kommer absolut ha analysen med sig. Katarina: När det gäller analysen så har det varit jättekul jobb och tagit mycket mer tid än vi trodde från början. Så har vi lärt oss att halva jobbet redan är gjort redan efter första intervjun för då har ni suttit ner i två timmar och tänkt på erat företag lite mer strategiskt och fokuserat på hur ni jobbar med företaget. En av våra absolut största och främsta entreprenörer som gjorde vi ett liknande projekt med för ett antal år sen, som jag senare på kvällen träffade privat sa "Fan vilket roligt jobb du måste ha"! Och det vill jag säga "Fan vilket roligt anställningsjobb jag har".