ENDURO ”Man värmer upp och kör så fort det bara går!”

Malin Nygren och Gabriella Samuelsson hittade varandra via Facebook och tränar numera tillsammans flera dagar i veckan och i åtskilliga timmar. Målet för Malin är att genomföra enduroklassikern, det vill säga Stångebro, Ränneslätt och Gotland Grand National (GGN), vilket innebär minst två varv i varje lopp. Gabriella, som kör GGN för fjärde året i rad, har satt som mål att förbättra såväl sin tid som placering. Förra året genomförde hon fem varv i det legendariska enduroloppet.

Enduro är en sport som både Malin och Gabriella anser är en utmaning. Såväl fysiskt som mentalt och det är det som är en del av tjusningen.

–Det är bara så roligt och så utmanande, säger Malin med lysande ögon.

–Det är väldigt häftigt. Det går fort, man hoppar högt och det låter mycket! inflikar Gabriella, lika entusiastisk hon.

De är varma med blossande kinder, håret är rufsigt när hjälmen tas av. De har precis värmt upp några varv nere vid gropen, även kallad masten, i Träkumla. Det är en plats nere i skogen där många enduroförare tränar och det har knappt gått att få stopp på dessa två fartälskande förare.

Jag måste villigt erkänna att körglädjen har smittat av sig på mig som reporter. Trots att jag personligen inte ens kört moppe så har jag ertappat mig själv med ett stort leende när de båda tjejerna fräst förbi mig så att sanden yr. Det ser onekligen väldigt roligt ut.

Gabriella Samuelsson, som kanske är mest känd som gotländsk långdistanslöpare, har under flera år brottats med problem med överträning, men endurot har blivit ett annat sätt för henne att träna.

–För mig är det en bra grej mentalt eftersom jag drabbades av överträning. Det här gör att jag får utlopp för en massa energi trots att jag måste vila mycket, säger hon, men berättar även att löpningen funkar väldigt bra just nu. Vem vet, förklaringen till det kanske stavas just enduro.

Malin Nygren, som debuterar i GGN i år, är hästtjejen som tävlar och tränar hoppning och western och även hon hittar paralleller och fördelar med den här typen av träning. Enduro ger nämligen rejält med muskelstyrka i rygg och armar och utvecklar balansen. Dessutom är det roligare än att gå på gymmet.

–Fast man måste köra några pass där också för att kunna stå rätt på cykeln och hålla rätt körposition, säger tjejerna bestämt.

Enduro (som körs i svår terräng) och motocross (som innebär körning på bana) är materialkrävande sporter, det sticker varken Malin eller Gabriella under stol med. Innan de stiger upp på sina hojar (Malin har en Husaberg 125 TE och Gabriella en Husqvarna 125 TC) ska all utrustning på. Det innebär stövlar, benskydd, knäskydd, överkroppsskydd, nackskydd, hjälm, handskar, klädställ och glasögon.

När allt är på kommenterar jag att de ser ut som tagna ur en Star Warsfilm och de skrattar, men påpekar på min följdfråga om det är en dyr sport, att det går att köpa det mesta begagnat och att det finns i olika prisklasser. Fast runt 10 000 kronor får man nog räkna med och då ingår inte någon motorcykel. En begagnad motocrosscykel eller endurohoj kostar i runda slängar runt 13 000 kronor, berättar de, om inte mer.

–Och man ska komma ihåg att köper man en alltför gammal motorcykel så brukar det bli stora kostnader i underhåll istället, säger Gabriella.

Dessutom bör man tänka på att det gäller att inte vara främmande för att även kunna meka själv med sin cykel eller att man behöver lite hjälp runt omkring.

–Jag tror att de flesta tjejer som börjar gör det på grund av att, till exempel, en pappa, bror eller pojkvän tagit in dem i sporten, men i mitt fall är det jag själv som tagit initiativ till att börja och gjort det på egen hand. Jag hade aldrig satt min fot i garaget tidigare, säger Gabriella och skrattar.

–Jag började med att köra min pappas 250, men beslutade ganska fort att köpa en egen cross. Varje gång jag kör tänker jag: varför började jag inte med det här tidigare? säger Malin och fortsätter:

–Jag upplever enduro som en sport där en motorcykel ska framföras fortast möjligt i svår terräng. Det gäller att vara bra på att memorera banor och ha talang för att köra tekniskt bra. Banorna är inte alltid jättesvåra, det svåra är att köra fort på dem!

Malin och Gabriella väljer av säkerhetsskäl att träna tillsammans så mycket de bara kan. Det, tycker de, är en bra tumregel när man är ute och kör i skogen. Det kan vara nästintill ett halvdagsprojekt när det är dags för träning eftersom cykeln först ska lastas på bakom bilen eller i en skåpvagn. Den ska även tankas, kanske servas, all skyddsutrustning ska på och så ska man ta sig ut till någon av de träningsbanor eller skogsstigar som finns tillgängliga för motocross- och enduroförare. Sedan är det bara att gasa och köra - kanske i timmar och flera gånger i veckan.

–Jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt som det är, säger Malin med ett leende.

Gabriella nickar instämmande och tillägger:

–Men tekniken, den får man i skogen.

I dag är det endast en handfull tjejer som kör motocross och enduro på Gotland, men Malin och Gabriella hoppas att de kan inspirera fler tjejer till att börja köra. Att fler upptäcker att tjejer kan och hur roligt det är. Och de betonar att de blir väl bemötta av killarna för reaktionerna från de manliga åkare de stöter på har varit positiva.

–Folk tycker det är kul att vi tävlingskör och många blir förvånade när du kommer ensam som tjej utan att ha en manlig anhörig med, säger Gabriella.

Vilka är det som lockas av ­enduro?

–Om man dras till den här sporten så är man nog en person som vill utmana sig själv. En tävlingsmänniska, säger Gabriella och tittar på Malin som nickar instämmande.

Fast egentligen är det rätt enkelt om man sammanfattar både Malins och Gabriellas gemensamma inställning. Man värmer upp och sedan kör man så fort det bara går! Att köra omkull, det tillhör.