Niels Gebel är född i Sønderborg i Danmark 1961. Då var pappa Povel nyutbildad läkare. Den enda bil han hade råd med var en 25 år gammal A-Ford. Veterankänslan fanns där redan då.
- Folk pekade på oss och tittade när vi kom, berättar Niels Gebel.
Bilder från förr
Minnet av familjens första bruksbil har levt kvar genom åren. Så starkt att bilen nu står hemma i Niels Gebels garage. Men det var många hinder på vägen innan den gamla kärran kom till Visby hamn.
Den grönlackerade Forden fanns i familjens ägo under sex år innan den byttes ut mot en modernare bil. Det var sedan familjen flyttat till Sverige och Östhammar, som den såldes.
- Jag höll ofta till hos ambulanschaufförerna på sjukhuset då. Holger Holgersson hette en som var intresserad av gamla bilar och han köpte vår gamla Ford och renoverade den, berättar Niels Gebel.
Familjen flyttade sedan till Gotland.
- Jag har ofta tänkt på farsans gamla bil och vi har kvar bilder från den tiden.
Han visar när han som liten pojke tillsammans med storebror, mamma och pappa kört fast i snön.
- Det var ingen värme i bilen och rutorna immade ofta igen så sikten blev dålig, berättar Nils.
Minnen lever kvar
Han kommer ihåg familjens utflykter på helgerna.
- Vi åkte över gränsen till Tyskland ibland. En dag hade pappa bättrat på den gröna färgen och en sur, stroppig tullare i vit mössa stoppade oss. Han stack in huvudet genom sidorutan för att göra en kontroll och fick ett grönt streck på mössan. Vi skrattade länge åt det, minns Niels.
Starka minnen lever kvar, och för fyra år sedan fick han veta att bilen ännu fanns hos samma släkt i Östhammar. Holger var död men ett barnbarn hade fått överta den. Det fanns dessutom planer på att den skulle säljas.
- Jag tog kontakt och bad ägaren höra av sig i så fall.
Ytterligare ett par år gick och förra året var den till salu. En bilhandlare hade fått upp ögonen för den välhållna bilen och konkurrensen var hård.
- Den blev för dyr och tillfället sprang ifrån mig, säger Niels Gebel.
Speciellt ögonblick
I stället köpte han en helt annan bil, men av samma modell. Under sommaren var det A-Ford-träff på Gotland och då var pappas gamla bil uppe till diskussion igen. Den fungerade som "skyltdocka" hos bilhandlaren i Östhammar. Kanske skulle det kunna gå att byta A-Ford mot A-Ford.
- En bilägare lovade att försöka påverka bilhandlaren.
Eftersom Niels A-Ford var finare lyckades han göra upp affären. Under sommaren möttes de både på en parkering i Nynäshamn. Nils bil i brunt och beige och så pappans gamla som hade lackats om i vinrött. Fordonen bytte ägare.
- Det var ett speciellt ögonblick, säger Nils som tycker att båda gjorde en bra affär.
- Bilhandlaren fick en bil som var värd mera samtidigt som jag fick en som betydde mera för mig.
Familjens gamla bil har kommit hem igen. Nu får den stå parkerad i garaget under vintern.
- Jag använder bara de gamla bilarna under sommaren. Då kör jag runt och bara njuter.
Niels Gebel har flera äldre bilar. Han räknar upp en Ford Taunus -65, folkabagge -66, folkabuss -72, Volvo PV -62 och så pärlan från 1931.
- Gamla bilar har sin tjusning och de är jätteskojiga att köra. A-Forden är som en väldigt snabb traktor.
Mellan 75 och 80 kilometer i timmen går den som bäst och drar 1,2 liter milen. Skötsel och renovering krävs, och alla reservdelar finns att beställa från USA.
Glänsande lack
- Jag har bytt ut flera delar så nu är allt som det ska. Och jag har satt tillbaka pappas gamla läkarskylt, säger han och visar den fina beige tygklädseln och lacken som glänser i höstljuset.
Någon riktig mekaniker är Niels Gebel inte, men det han inte klarar själv hjälper en god vän honom med.
- Utan Erik Hargeby hade det inte gått. Han är guld värd.
I samma klass som pappas gamla A-Ford och med samma passion för gamla bilar som Niels Gebel.