Den hÀr lilla killingen följer med Annelie var hon Àn gÄr och trivs vÀldigt bra framför kameran.
Annelie och Magnus Wendeberg var tidigare miljöforskare, men för nÄgra Är sedan flyttade de frÄn Tyskland till Gotland för att följa drömmen om ostföretaget "Gotland Creamery".
â Vi arbetade mycket med att undersöka klimatkrisen, men en dag blev vi trötta pĂ„ att enbart studera Ă€mnet. DĂ„ kĂ€nde vi att vi mĂ„ste leva mer som vi lĂ€r, dĂ€rför startade vi företaget, sĂ€ger Magnus Wendeberg.
Sagt och gjort gick flyttlasset till ön för familjen, tillsammans med 13 nubiska getter. Anledningen till att det blev just Gotland, var dels att det hade blivit för varmt med osttillverkning i Tyskland. Dels att markpriserna i Tyskland var betydligt dyrare Àn hÀr. Och att Gotland hade just det paret sökte.
â Det fanns ett fungerande nĂ€tverk med producenter och konsumenter i mindre skala hĂ€r. Man har kommit en god bit pĂ„ vĂ€g mot att vara mer hĂ„llbara Ă€n pĂ„ andra stĂ€llen och det Ă€r vanligt att man köper mycket produkter frĂ„n sin lokala producent, sĂ€ger Annelie Wendeberg.
Nu har det gÄtt tre Är sedan de startade företaget och under dessa Är Àr det mycket som utvecklats men ocksÄ förÀndrats.
En central del som följt med frÄn starten Àr att de vill erbjuda ett lokalt producerat mathantverk genom ett hÄllbart tÀnkande, dÀr getterna under större delen av Äret fÄr beta fritt och livnÀra sig pÄ en nÀringsrik betesmark. UtifrÄn traditionella metoder skapar de sedan ostarna.
â Allt Ă€r tillverkat för hand. Vi anvĂ€nder inte elektriska omrörare för att göra ost, till exempel. Vi vĂ€rmer mjölk och ostmassa över en lĂ„ga och anvĂ€nder traditionella kopparkokare och trĂ€kar, sĂ€ger Annelie.
Hunden Sara vaktar utgÄngen sÄ getterna inte smiter ut under hennes uppsikt.
Mottagandet har varit över förvĂ€ntan, och i dag sĂ€ljs deras ostar lite överallt, bland annat i butiker i Stockholm och pĂ„ Wisbyost hĂ€r pĂ„ ön. Ăven flera restauranger har deras ostar pĂ„ menyn, som LindgĂ„rden och Smakrike.
â Hotell Stelor köper till exempel vĂ„ra ostar nĂ€stan Ă„ret runt. Vi planerar att samĂ€ga en Jerseyko och kalv med dem sĂ„ att de alltid har en superfrĂ€sch kĂ€lla till grĂ€dde och smör, och sĂ„ vi har vĂ„r egen hĂ€rliga komjölk för ost och yoghurt, sĂ€ger Annelie.
Det bÄde gosas och brÄkas ute pÄ betesmarken.
Med erfarenheterna frÄn deras tidigare yrken har det under dessa Är gjort flera projekt för att uppnÄ ett sÄ litet klimatavtryck som möjligt. Men resan dit dÀr de Àr i dag har inte alltid varit sÄ enkel.
â Man börjar sĂ„dana hĂ€r Ă€ventyr med idĂ©er, men sen kommer verkligheten ikapp en. Vi har jobbat för att överleva, men nu börjar vi sakteligen komma i balans, men det har varit mycket jobb att anpassa allt utefter det vi behöver, sĂ€ger Magnus och tillĂ€gger:
â Rent överlevnadsmĂ€ssigt mĂ„ste vi nĂ„ en marknad, som kan underhĂ„lla oss speciellt under vintern nĂ€r det gĂ„r mer lĂ„ngsamt pĂ„ ön. Som det ser ut nu jobbar vi sju dagar i veckan, cirka 12 till 14 timmar, men det Ă€r bara att följa med vinden och hoppas pĂ„ bĂ€ttre tider.
Inne i en liten rödfÀrgad stuga finns alla redskap de behöver för att tillverka den handgjorda osten.
Framöver hoppas de pÄ att utöka marknaden till Stockholm ytterligare, men sjÀlvklart behÄlla sin stÀmpel som en lokal resurs för ön.
â Vi hoppas kunna skala upp osttillverkningen tillrĂ€ckligt mycket för att kunna försörja oss. Och kanske köpa en begagnad fyrhjuling nĂ„gon dag sĂ„ att vi inte behöver bĂ€ra allt för hand, till exempel foder och vatten genom djup snö varje dag pĂ„ vintern, eller stĂ€da upp en lada med bara en skottkĂ€rra, sĂ€ger Annelie.