Det är så osannolikt som det bara kan vara. På festplatsen Murgrönan, mitt i centrala Visby, stod världens genom tiderna störste boxare och visade upp sig för den gotländska publiken.
Låt vara att han då inte var lika merittyngd och legendarisk som han senare kom att bli – av vissa anses han vara världens främste idrottsman genom tiderna alla kategorier – men i historiens ljus är det ändå makalöst att Ali jabbat och dansat sig fram på Grönans tiljor.
Men det var ändå ingen duvunge som kom till Visby.
Han hade vunnit OS i Rom 1960 och var vid tiden regerande världsmästare i tungviktsboxning sedan han den 25 februari 1964 lyckats slå ut titelhållaren Sonny Liston vid en match i Miami, Florida. Liston tvingades där totalt utmattad ge upp i sjunde ronden.
Ali hette inför den titelmatchen Cassius Clay, men meddelade efter vinsten att han anslutit sig till Nation of Islam och tagit sig just namnet Muhammad Ali.
Det nya namnet hade uppenbarligen inte helt slagit igenom inför besöket på Gotland. Så här stod det i den annons som publicerades i de gotländska tidningarna:
”I KVÄLL kl. 20
Världsmästare
CASSIUS CLAY
Muhammed Ali
Extra! Per Grundén
Efter boxningen dans till KJELL-INGVARS”.
Kring detta kan man ju fascinerat konstatera: Vilken kombo!
Muhammad Ali ankom till till Sverige den 5 augusti 1965 med SAS-planet Vistur Viking efter en uppvisningsturné i Puerto Rico. Nu skulle han göra detsamma i kalla nord.
”Jag är i Sverige för att tjäna pengar” sade han till Stockholmspressen, inför framträdandet på Gröna Lund, vilket drog publikrekord.
Bland dem som gick dit fanns en 19-årig Mats Strandberg, så småningom välkänd sportradioröst, som också fick Alis autograf.
I sin yrkesroll kom Strandberg sedan att bevaka de flesta av Alis stora matcher.
Några dagar senare hämtades Ali och hans anhang på Visby flygplats av Sven Andersson från Stenkyrka. Andersson var i sent 50-tal skyttekung inom den gotländska fotbollen, men körde vid den här tiden taxi.
På Murgrönan hade en boxningsring monterats upp. Vi ska återkomma dit.
Murgrönan var ett provisorium som egentligen aldrig skulle få finnas, men som blev kvar i drygt 30 år och kom att locka ”alla” Sveriges artister och en hel del även från utlandet.
På 1940-talet debatterades inom politiken huruvida det skulle byggas en festplats i Almedalen eller inte. ”Ja” var utgångsläget, men Drätselkammaren förhalade ärendet i flera år.
Medan diskussionen pågick anlades en tillfällig festplats vid Östra byrummet i Visby, på grönytan mellan Solbergaskolan och ringmuren.
Där kom den sedan att bli kvar när politiken slutligen övergav förslaget om Almedalen och lade ner diskussionen. Festplatsen öppnade till Valborg 1949 med sångerskan Iréne Gazell, vars stora hit hette ”Vackra drömmar”, som premiärgäst.
Det var kommunen som ägde Murgrönan, men med föreningar som ansvariga för driften.
1952 bildades en festplatskommitté – med Willy Pettersson och ordförande Nils Nilsson i spetsen – vilken drev etablissemanget till 1973. Efter ett par år i privat regi tog sedan Visby AIK över arrendet och drev festplatsen vidare tills den revs 1987.
På Murgrönan fanns under storhetstiden tombola, pokerspel, skyttebanor, dansgolv och framför allt – en scen.
Genom åren gjorde exempelvis Lill-Babs mängder av framträdanden på det som kallades ”Kvällskvitter” med lekar, dans och show.
Tommy Wahlgren, en slags gotländsk nöjespappa även i unga år, fungerade ofta som presentatör. Först introducerade han artisten för publiken och efter showen bar det av till andra engagemang:
– Jag minns att jag körde henne i farsans gamla Borgward, jag har en servett sparad någonstans där Barbro ritat en teckning och skrivit ”tack”, minns han.
Wahlgren hade för övrigt länge även en planka från scendekoren i sin ägo, men med tiden har det försvunnit i samband med att flyttlassen gått.
Många gotlänningar har naturligtvis sina alldeles egna minnen från Murgrönan. Som gänget från Länna som plankade in genom toafönstret eller rev sönder byxorna på taggtråden, ibland lyckades de köpa loss en Villa Franca under bordet för 4:75.
Och massor av minnen förstås från alla konserter, som den där 60-talskvällen när publiken demolerade blomsterrabatterna för att ta sig upp på scen när Tages spelade, eller när dekadente New York-dockan Johnny Thunders äntrade scenen med sin höga hatt i juli 1984 eller när Benny, Frida, Björn och Agneta var i början av det som senare skulle bli Abba.
De uppträdde på Grönan den 3 juli 1973, några månader efter att de kommit tvåa med ”Ring, ring” i Melodifestivalen.
Ingen drog dock mer publik är Gösta ”Snoddas” Nordgren. När han en sommarkväll 1952 stämde upp i ”Flottarkärlek” kom 5 039 betalande åskådare till parken, vilket kom att förbli publikrekord till tidens ände.
Men den 10 augusti 1965 hade alltså Grönan besök av Muhammad Ali, sannolikt den mest kände person som någonsin besökt ön, åtminstone sett i efterhand.
Ali, född 17 januari 1942 i Louisville, Kentucky, död 3 juni 2016 i Scottsdale, Arizona, kom med tiden att bli världens genom tiderna mest berömde boxare. Ja, rent av en av världens mest berömda personer.
19 gånger försvarade han tungviktstiteln, bland annat via klassiska holmgångar som ”The Rumble in the Jungle” mot George Foreman i Kinshasa 1974 och ”The Thrilla in Manila” mot Joe Frazier i Indonesiens huvudstad 1975.
1980 lade Ali boxningshandskarna på hyllan för gott efter bara tre förluster under proffskarriären.
Men allt detta låg ännu i framtiden den där kvällen på ”Grönan”, då även Per Grundén sjöng operetter och Kjell-Ingvars orkester spelade upp till dans.
Ali anlände till Murgrönan med ett gäng sparringpartners i släptåg mot vilka han boxades inför den gotländska publiken.
Anders Palmgren är i dag journalist på Tv4. Då var han en elvaårig skolgrabb som storögt stod i publiken och tittade på den amerikanske stjärnan:
– Det var lite spännande att han var där, minns jag. Men det jag kommer ihåg mest är att han ramlade, om han halkade eller vad han nu gjorde. Världsmästaren som aldrig knockades gick i golvet i Visby, det var lite roligt, berättar han.
Ordföranden i Svenska boxningsförbundet Oscar Söderlund, känd även under pseudonymen Glokar Well, agerade konferencier på scenen den där augustikvällen. Denne fick en pratstund med huvudattraktionen, vilken refererades i tidningen Gotlänningen.
Vad tror du om Floyd Petterson?
– En mycket fin boxare och fighter. Men mot mig är han fullständigt chanslös. (De två möttes i en VM-match senare detta år, Ali vann).
Du har aldrig varit nerslagen under din proffskarriär?
– Det är inte så underligt, det finns ingen i världen som kan slå ner mig!
Gotlänningens icke namngivne reporter konstaterade i sin text till sist ”att galan blev lyckad beror mycket på att Per Grundén och pianisten Karl-Erik Eriksson inledde. Stor succé”.
Kvar från den kväll Muhammad Ali var i Visby finns många berättelser. Men det finns även mer handfasta saker – som den störstes autograf.
Innehavaren i fråga vill förbli anonym, men i vederbörandes kök har jag fått ta del av hågkomster från förr och även se namnteckningen i blå kulspets inklistrad i ett fotoalbum.
– Han skrev säkert en del autografer, men det är nog inte många som har den kvar, det är ändå över 50 år sedan han var i stan, säger vederbörande när jag får en titt i fotoalbumet.
Och, ja, en klenod är det utan tvekan, det där finstilta avtrycket han gjorde på gotländsk mark, Muhammad Ali.
Det sista evenemanget som hölls på Murgrönan var femte upplagan av ”Stjärnornas krig” – en sensommarkväll med de hetaste gotländska banden – med Gaston, Di Sma och Smaklösa på scen, sommaren 1987, drygt 20 år efter att Ali givit sig av.
Pelle Sundberg, Smaklösa-rösten, minns det så här:
– ”Babben” var konferencier och hade en specialskriven låt om att Grönan skulle rivas, vilken vi avslutade med. Tror det var minst 3000 personer i publiken. Från den kvällen finns sketchen ”Vi i femman” utgiven på skiva. Men Cassius Clay såg jag tyvärr aldrig, jag var för liten då, gick mest på Barnens dag och sånt.
I dag är Murgrönan sedan länge ett minne blott. En bit av det omgivande trästaketet finns dock kvar, nu flyttat en aning norrut, längs gång- och cykelvägen bakom (en helt annan) Alis kiosk.
Men under mer än 30 år var det en mötesplats för gotlänningar som aldrig tidigare funnits och som sannolikt heller aldrig kommer att finnas.
Fotnot: Ytterligare två legendariska tungviktsvärldsmästare har uppvisningsboxats på gotländsk mark: Ingemar Johansson och Floyd Patterson.