När Kim Enderborg i Lokrume kliver ur firmabilen hemma på gårdsplanen påminns han varje gång om det drama som utspelade sig den 20 februari i år.
– Det känns tomt och naket, säger han och berättar att han den kvällen, strax före klockan 20 satt på sitt kontor inne i boningshuset när en granne ringde.
Grannen tyckte att det lät som att någon sköt med hagelgevär, och undrade vad som stod på.
– Jag öppnade ytterdörren men såg ingenting när jag kom ut. När jag sprang runt garaget var det eld uppe i nocken, säger Kim Enderborg.
Från bara en kvadratmeter spred sig elden nu oerhört snabbt. En granne hade redan larmat 112.
– Brandkåren var här på 15 minuter, men då var det redan så övertänt att de inte kunde göra någonting, säger han.
Den drygt 100 år gamla ladan byggd i kärnvirke blev som bensin för lågorna.
– Jag sprang in och drog ut min enduromotorcykel och slängde den utanför på gräsmattan. Tio minuter senare rasade första väggen, säger Kim Enderborg.
Ladan på drygt 200 kvadratmeter var också uppställningsplats och vinterförvaring för andras husvagnar och en husbil. Dessutom fullskalig verkstad för den mycket motorintresserade enduroföraren Kim och hans sexårige son.
– Sorkens motorcykel stod därinne och den försvann, säger han.
Stressad över det våldsamma förloppet innan räddningstjänsten var på plats försökte Kim Enderborg också starta husbilen och få ut den.
– Den var parkerad så att den skulle gå att köra ut, men komiskt nog var strömmen bruten, så att den inte skulle ta eld, säger han.
Med mobilen i ena handen försökte Kim prata med husbilens ägare för att försöka få igång den.
– När han hörde hur jag hostade bad han mig att låta den vara, säger han.
En och en halv timme senare återstod bara glöd av verkstad och lada. Ett stall intill, och grannarnas hus i vindriktningen, lyckades räddningstjänsten rädda undan branden.
– Vi fick ansvara för eftersläckningen fram till klockan 07 på morgonen. Då rykte det bara lite och vi kunde sova några timmar, säger Kim Enderborg.
Via försäkringsbolaget fick familjen snabbt hjälp. Bara dagar senare kom en firma och sanerade de förkolnade resterna.
– De ställde upp direkt. Jag hade en klass ett-försäkring och den gör att saneringskostnaden inte påverkar kostnaden för återuppbyggnad, säger han.
Att försöka teckna en försäkring när det redan brinner är för sent. Kim Enderborg menar att branden visar värdet av att se över vad och vilka försäkringar man har. I efterhand är han tacksam över att han hade krävt att de som ställde upp sina husvagnar och husbil hos honom hade egna försäkringar.
– De fick inte stå här om de inte hade garageförsäkring själva, säger han.
Den egna släpvagnen värd drygt 30 000 kronor, liksom en äldre hästtransport, blev lågornas rov. Ingen av dem visade sig ha gällande försäkring.
– Inte så länge de inte är påkopplade på bilen, för de går då på bilens försäkring, säger Kim Enderborg och berättar att han nu inte får ut en krona för dem.
Även om lada och verkstad, med verktyg och utrustning bara den värd ett par hundra tusen kronor, hade försäkring gör åldersavdrag att Kim Enderborg inte får ut det fulla värdet. Projektering pågår. Förhoppningen är en ny men mindre lokal på plats innan jul – nästan ett år efter branden.
– Jag kommer nog att få lägga en del själv invändigt, som gipsväggar, men allt är inte färdigförhandlat, säger han.
Även om endurocykeln räddades försvann delar för 50 000 kronor. De var oförsäkrade och gör att hela årets motorsäsong är borta för Kim Enderborg.
– Att komma hem nu är ovant och ledsamt. Här har varit en stor lada och det har varit mitt intresse att gå ut där och skruva och meka, säger han.
Branden tog både hobbyn för den här säsongen och en hel del ekonomiska värden, men har också visat medmänsklighet och att människor har ett stort hjärta när det verkligen gäller.
– När katastrofen väl inträffar inser man vad folk ställer upp. Jäklar vad alla grannar ville hjälpa till, annars brukar telefonen vara tyst, säger Kim Enderborg och berättar om en granne som hämtade de två barnen medan ladan ännu stod i brand och en annan som ringde och erbjöd sin hjälp till vad än som kunde behövas.
Två månader efter branden kommer Kim fortfarande på saker som han glömt bort att de stod i ladan och verkstaden. Han inser nu hur mycket värt det hade varit att ha dokumenterat allt med enkla bilder, något han menar att alla borde tänka på – om det värsta skulle hända:
– Då har man svart på vitt hur det såg ut, säger han.