Solen skiner på uteplatsen bakom lägenheten. Sedan i onsdags äger Marika Hård af Segerstad sin första egna bostad – men den egna historien är ständigt närvarande.
– Jag är tacksam varje gång jag kommer hem, säger hon och berättar att hon planerar byta ut köket till ett nytt.
Men det har funnits andra tider. Då mat för dagen, kök och tak över huvudet, långt ifrån var en självklarhet.
I Marika Hård af Segerstads liv har det stormat stundtals i orkanstyrka. Hon berättar om tidiga trauman, diagnoser och destruktiva förhållanden.
Fredag den 13 november 1998 blev hon och hennes dåvarande sambo vräkta från hyreslägenheten i Stockholm.
– Då knackade kronofogden på dörren och sa att nu plomberar vi dörren. Det var så pinsamt så jag ville sjunka genom jorden, säger hon.
Hennes två barn fick flytta till sin pappa. Marika inledde en oviss flyttkarusell, först hos släktingar sedan blev ett kontor hennes och sambons tillflykt nattetid.
– Jag har aldrig behövt ligga på parkbänkar, men jag hade ingen fast punkt eller hem, säger hon.
Vändpunkten kom ett halvår efter vräkningen, när hon inte hade sett sina barn på sex veckor. Hon fick hjälp av psykiatrin med utredningar, medicin och hjälp att komma ur sitt destruktiva förhållande. Diagnosen var borderline, något som 18 år senare visade sig felaktigt.
– I våras fick jag diagnosen ADHD. Det är befriande, väldigt befriande. Jag får lägga om mitt livspussel och jag har förståelse för varför det blev galet för mig, men varför det inte blev det för mina syskon, säger Marika Hård af Segerstad.
För tio år sedan flyttade Marika till Gotland och fick sitt tredje barn. Här har hon engagerat sig för andra med psykisk ohälsa, i organisationerna Hjärnkoll och i RFHL.
– Hos de människorna kände jag mig hemma. Jag vill inte sätta mig själv på piedestal, jag har träffat dem som haft det värre än jag – men klarat sig och kommit tillbaka. Människor med en jäkla kraft att förändra, säger hon.
För sju år sedan flyttade Marika med sin dotter till en hyreslägenhet i Vibble. De sista två åren har mycket fallit på plats och sedan september har hon fast jobb på frukt- och grönsaksavdelningen hos Ica Vibblehallen. Ett jobb hon stortrivs med, som ger henne arbetskamrater och ett sammanhang.
När hennes lägenhetsområde skulle ombildas till bostadsrätter vågade hon gå till banken.
– Det är nervöst om man har varit nere på botten. När jag gick ut från banken tänkte jag att det här kommer aldrig att gå, men efter en kvart ringde de och sa ja. Världen bara snurrade, säger hon.
I somras tog Marika steget och avsade sig halva sin sjukersättning, något hon beskriver som en magisk känsla, för att istället få lön.
– Med min historia trodde jag att jag var dömd till ett liv i fattigdom, säger hon om skillnaden.
Förutom egen bostad har också andra stora pusselbitar fallit på plats i Marika Hård af Segerstads liv. Hon har gått ner 38 kilo, börjat springa och målet är Stockholm maraton i juni.
– Botten kan fungera som en språngbräda. Jättemycket handlar om relationen till sig själv och till andra människor, säger hon och berättar att hon i dag har god kontakt med alla sina tre barn.
Men att äga sin egen bostad ger henne en särskild känsla.
– Att komma från fattigdom till det här, det är ekonomisk upprättelse, säger Marika Hård af Segerstad.