Ulla Göthberg är en pigg pensionär, men har svårt att gå långa sträckor. De två åren som hon har bott i Visby innerstad har kollektivtrafiken servicelinje varit hennes livlina.
– Man vill ju inte bara sitta hemma. Med bussen kan jag göra de flesta av mina ärenden och det finns så bra möjligheter att ta sig vidare till andra linjer, säger Ulla Göthberg som bor ovanför Klinten.
En promenad till Östercentrum funkar men hon kommer inte ned för de branta backarna. Att ta sig till och från Almedalsbiblioteket är otänkbart. Servicelinjens runda genom innerstan, som tar cirka 20 minuter, ger henne en frihet att göra det mesta.
– Och vilket fantastiskt sätt att njuta av vår vackra stad, säger hon och pekar med gungande arm längs med färden.
För särskilt sakta går det inte. Men när det vinkas vid hållplatsen är det ingen stress. Chauffören Lasse från Gotlandsbuss lämnar sin hytt och hjälper en dam med sin rullator.
– Nu får jag flytta på mig, det gör jag alltid om det behövs, säger Ulla Göthberg som slagit sig ned vid platsen där till och med de med rullstol kan parkera sig och sitt.
Den 15 juni kommer inte bussen längre att stanna på torget utanför hennes dörr, är det tänkt.
Servicelinjens samtliga tre linjer, som den lilla bussen växlar mellan och kör non-stop under vardagarna, ska läggas ned.
– Det är kanske inte så många som åker på vissa turer. Men de som gör det är beroende av den. Vi pratar ju mycket på bussen eftersom vi lärt känna varandra – många är förtvivlade, säger Ulla Göthberg, som är kritisk till hur regionen informerar kring servicelinjen.
– Jag tror inte att folk vet att vem som helst kan åka, att det inte är som färdtjänst.
Busschauffören Lasse håller med:
– Det skulle nog vara fler resenärer om man marknadsförde den annorlunda. Man borde sluta kalla den servicelinjen och ge den ett nummer, linje 5 eller nåt, för det är ju vad den är, säger han.
Inger Ax bor någonstans längst ner i den sluttande innerstan. Hon ska åka med uppåt för att handla och göra ärenden på Östercentrum. Sen hon fick veta om nedläggningsbeslutet har hon försökt att få kontakt med någon ansvarig på regionens kollektivtrafikenhet, men utan framgång. Hon ska fortsätta ringa.
– Jag ska fråga varför de gör så här. Det är väl ingen busslinje som är lönsam. Jag tillhör ändå de yngre som åker, det är många äldre som är beroende av den här bussen. Det är jättetråkigt, säger Inger Ax.
Både hon och Ulla Göthberg undrar vad som ska ersätta innerstadslinjen. Av det underlag som regionen lämnat finns det inget som säger något om det.
– De ska köra med nya bussar från färjorna i sommar och några ska gå till Almedalsbiblioteket. Men det hjälper inte dem som inte kan ta sig nerför backen, säger Ulla Göthberg.
– Och de bussarna ska köra i tio veckor på sommaren. Det är på vintern den här bussen behövs som allra mest, säger Inger Ax.
Vi lämnar hamnen och i Gutebacken berättar chauffören Lasse om de två damer som åker från Östercentrum varje vecka för att besöka en vän på sjukhemmet. Vid Åkermanska hjälper han Liisa Raita och Harry Permanto att komma på med sina rullatorer. De ska inte långt – men utan bussen hade det nog inte blivit någon handel på Östercentrum i dag.
– Det är fruktansvärt. I går var det den sista måltiden på Åkermanska och nu det här, säger Liisa Raita om beskedet om nedläggningen.
20 minuters färd är över och nu ska bussen vidare på nästa linjesträckning.
Resenärernas väg skingras och de försvinner åt olika håll uppe vid ändstationen på Coop östers parkering. Ulla, Inger, Liisa och Harry kommer att ses snart igen.