Soja och lupiner testodlas på Gotland

– Här har vi sojabönorna, säger Erik Siggelin efter att han har gått genom ett fält med åkerbönor.

Där intill står sojaplantor i tolv rader.

– Det var lite kul att prova och se om man skulle lyckas eller om man plöjer ner allt senare. Man fick utsädet och det är inte så stor areal, säger Erik Siggelin som är med i ett forskningsprojekt med en provodling på en kvarts hektar.

Sojaplantorna varierar i höjd och är lägst i norra änden av raderna, där rådjuren har ätit av bladen.

– Där går plantorna långt ner på smalbenen. Där de är som högst går de upp till mitten på låret, säger han och går iväg för att visa.

Ekolantbrukaren Erik Siggelin är en av gotlänningarna som testodlar sojabönor i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet. Några av dem odlar även lupiner.

Foto: Hanna Mi Jakobson

Det finns tre till provodlare på ön som är med i projektet, men en av dem har fått sitt sojafält förstört av fåglar. Även om rådjuren har hämmat tillväxten på flera av Erik Siggelins plantor så ser det ännu bra ut.

– Jag tänker att de ska växa ett tag till och bli högre och buskiga. Det är väl det man förväntar sig, säger han.

Erik Siggelin sådde sojabönorna i mitten på maj och hoppas på skörd i slutet av september eller början på oktober.

– Om vi lyckas att tröska är det väl tänkt att vi ger det till lammen i ett första steg, säger han.

På ekogården i Levide, som han driver tillsammans med sin mamma, har de både lamm och kor. De odlar vall och vete men även baljväxter, som åkerbönor till djurfoder samt bruna och svarta bönor som livsmedel. Sojabönorna är tänkt som ett alternativ.

– Det behöver finnas många grödor att välja på och inte haka upp sig på att odla få, säger Erik Siggelin 

"Det är liknande förutsättningar som många andra grödor, det är ganska varmt och torrt. De klarar värmen, men behöver vatten", säger Erik Siggelin.

Foto: Hanna Mi Jakobson

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, håller i projektet och Iris Dahlin är forskningsingenjör på institutionen för växtproduktionsekologi. Hon ser flera fördelar med att odla nya baljväxter i landet.

– Det ena är ur miljösynpunkt, med lokala odlare slipper man långa transporter och grödor som är väldigt besprutade eller genmodifierade från utlandet. I Sydamerika hugger de även ner skogen för att få mer yta för att odla soja, säger Iris Dahlin.

Erik Siggelin har en liknande syn.

– Det är klart att det är bra att vi kan odla så mycket som möjligt här, men det är inte utan anledning att vi importerar. Det är ett billigt foder och de har bättre förutsättningar. Det är inte säkert att vi får samma lönsamhet i odlingarna här, säger han.

Fältförsöken ska bli underlag till en odlingsguide för lantbrukare, därefter behöver trösktekniken anpassas och förädlingsleden utvecklas. Iris Dahlin hoppas att forskningsprojektet är ett led i att få upp produktionsvolymen i landet för att skapa en inhemsk marknad, för soja men också lupin.

– Men det är inte blomsterlupinen som man ser vid vägkanten, som är invasiv och giftig, så man ska odla en art som har blivit förädlad och som man kan äta, påpekar Iris Dahlin.

Av proteingrödorna är det mest åkerbönor och ärtor som odlas i Sverige.

– Men vi har fått mer och mer problem med rotröta, en sjukdom som påverkar avkastningen. Det som är bra med soja och lupin är att de inte är besläktade med bönor och ärtor, säger Iris Dahlin.

På rötterna sitter rotknölar som innehåller rhizobiumbakterier som fixerar kväve. "Alla de här bönorna är kvävefixerande och är en vinst i växtföljden, speciellt för oss ekologiska odlare", säger Erik Siggelin.

Foto: Hanna Mi Jakobson

Förutom växtsjukdomar och miljöförstöring nämner hon även klimatkrisen och kriget, som påverkar den globala livsmedelsproduktionen.

– Det har blivit dyrt med proteingröda och många lantbrukare vill ha mer självförsörjning och vara mer oberoende. Andra lantbrukare vill inte odla djurfoder, utan ser på marknaden för livsmedel som alternativ till kött, säger Iris Dahlin.

Båda baljväxterna kan processas till olika livsmedel, där soja kan bli huvudingrediensen i exempelvis dryck, korv eller tofu och lupin kan bli produkter som färs, kaffe eller desserter.

– Vi måste även förändra våra livsmedelsvanor och äta mer växtbaserat protein, säger Iris Dahlin och menar att klimatförändringar påverkar både vad vi behöver konsumera mer av och vad som kan odlas.

– Lantbrukare i projektet kommer ihåg det här torra året 2018. Lupin har väldigt många rötter så de klarar torka mycket bättre än åkerböna. När det blir varmare och när växtsäsongen blir längre passar även soja bra, som också är en värmekrävande och frostkänslig gröda, säger hon.

Sorterna har tagits fram för att passa det svenska klimatet, och kan speciellt passa den växtzon som Gotland tillhör. Grödorna kan vara en av lösningarna på de problem som Iris Dahlin har nämnt.

– Man kan inte stå stilla utan man måste se framåt hur det blir i framtiden. Då är det bra att vara förberedd, säger Iris Dahlin.