– Om man är en flykting och sitter där på Medelhavet och inte vet om man ska lyckas ta sig till stranden eller om man kommer drunkna, då gäller det att inte ge upp. Man får inte sluta kämpa.
Asif Reza uttalar orden med ett leende men är ändå allvarlig. Det är så han har tänkt. Det är det han har sett för sitt inre när det varit tufft: Man får inte sluta kämpa.
Helagotland.se träffar 22-årige Asif Reza från Afghanistan i fiket på Visby lasarett. Han är ledig några dagar runt nyår. En välförtjänt ledighet tycker han själv.
– Jag har kämpat så.
Asif Reza var 15 år när kom han till Sverige. Då hade han och hans familj redan varit på flykt från hemlandet Afghanistan i flera år. Asif Reza berättar att hans pappa jobbade som tolk för olika FN-organisationer och dödshotades av terroristgrupper. Medan resten av familjen väntade kvar i Iran och Pakistan tog sig Asif Reza ensam den farliga vägen, först över Medelhavet, och sedan via Grekland till Sverige.
– Det var första gången jag såg havet, då när vi kom till stranden i Istanbul och skulle kliva i de små gummibåtarna. Jag fick inte ens någon flytväst.
Liksom så många andra vittnar han om den fasansfulla resan utan mat och vatten, inte bara på havet, utan även instängd i en lastbil under 48 timmar.
– Det har varit tufft. Det har det.
Asif Reza berättar om sin pappa som blev kvar i Pakistan och som dog för några år sedan.
– Jag kunde inte åka till hans begravning.
Trots alla svårigheter har hoppet alltid funnits där, hoppet om att det ljusnar.
Väl i Sverige hamnade Asif Reza på ett hem för ensamkommande barn. Där ställde personalen krav, hårda men bra krav.
– De sa att jag inte fick tala engelska längre, nu var det bara svenska som gällde.
Asif Reza fick uppehållstillstånd och när hans mamma och tre syskon även de lyckades ta sig till Sverige, blev alla placerade på Gotland.
Under tre år på ön har han nu lyckats lära sig svenska ordentligt och pluggat till undersköterska på Kompetenscentrum.
– Jag tog examen den 23 december.
Redan efter sin första praktik på Fältgatans äldreboende i Visby förstod han, att det var inom vården han skulle jobba.
– Jag kände att det här är ett yrke som jag trivs med. Det är intressant att jobba med människor. Min dröm är att få göra nytta på Gotland.
Och han är redan på god väg. Vården skriker efter personal. För tillfället tillhör han lasarettets vikariepool, men han hoppas få en fast anställning så småningom. Får han drömma vill han plugga vidare och specialisera sig, gärna inom äldreomsorgen.
– Jag är intresserad av multisjuka patienter. Men jag ska nog vänta lite med att läsa vidare.
Asif Reza blev glad när Helagotland.se hörde av sig. Han vill så gärna berätta sin historia och få vara en förebild för andra unga, särskilt för dem som kommit från andra länder och som försöker skapa sig en ny tillvaro i Sverige
– Jag vill säga till dem, att om man vill något så är det precis som när man odlar en planta. Det tar tid. Man måste kämpa.
Men utan hjälp hade det inte gått.
– Jag är så tacksam mot mina lärare, säger han.
På Facebook skriver han "tack till alla mina vänner som hjälpte mig och hoppas alla får sin dröm till verklighet".
När Asif Reza har tjänat ihop lite pengar ska han ha fest och bjuda dem som hjälpt honom.
– Då ska jag fira min examen ordentligt, säger han.
Följ Helagotland.se på Facebook för senaste nytt om Gotland – där kan du även kommentera och diskutera våra artiklar.