Landsbygdsfesten arrangerades på tisdagskvällen under en blå Fåröhimmel och samlade en liten men mycket intresserad skara människor. Kvällen bjöd på bra möten och mingel. Målgruppen för Landsbygdsfesten är gotlänningar – så den stora frågan är hur de 58 500 gotlänningar som inte deltog tänker kring dessa viktiga frågor?
Sommaren 2017 bjöd de gotländska utvecklingsbolagen för första gången in till en landsbygdsfest.
Det startade som en markering mot att det är få av oss som jobbar med utveckling på landsbygden som bjuds in till landshövdingens sommarfest.
Årets landsbygdsfest lovade fokus på politiken och på valet.
Politiker från alla partier var inbjudna till Fårö för att berätta om sina visioner för den gotländska landsbygden och svara på frågor om exempelvis enskilda vägar, bostäder, belysning och kollektivtrafik.
Moderatorerna inledde partiernas tre minuter långa presentationer med frågorna ”Varför har det inte hänt tillräckligt? Och vad är det som ska hända framåt?”.
Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var inte på plats men övriga partier var representerade.
Glädjande för oss gotlänningar är att partierna verkar överens om de stora penseldragen, man vill att hela Gotland ska leva. Sedan har man så klart lite olika lösningar och infallsvinklar på exakt hur det ska gå till.
Kvällen inleddes med att undertecknad pratade om bilden av Sveriges landsbygder.
Hur vi genom bilder och språket upprätthåller och förstärker den urbana normen. Lite förvånande var då att trots min presentation så dök den urbana normen upp i den efterföljande politikerpresentationen.
Några exempel på urban norm från kvällen:
• Budskap: ”Det ska vara lättare att ta sig mellan jobb och bostad och det ska vara möjligt att bo en bit från sitt jobb för alla vill inte bo i Visby”.
Urban norm: Attityden till var arbeten finns på Gotland. Alla jobbar inte i Visby.
• Budskap: ”Det som har hänt nu är att vi planerar för att bygga på landsbygden. Man vågar satsa igen och det är positivt”.
Urban norm: Det bekräftar att det fanns en tid när man inte vågade satsa på landsbygden. Hur känns det för den övervägande majoritet av gotlänningar som faktiskt bor på annan ort än Visby?
• Budskap: Det presenteras som en ”landsbygdssatsning” att satsa på att få renare stränder, bättre sophantering och toaletter på landsbygden.
Urban norm: På samma sätt som turister behöver göra sina behov i Visby behöver de göra det över hela ön. Det pratas inte om ”stadssatsning” när Visby städas efter Almedalsveckan eller Stockholmsveckan.
• Budskap: Det refereras till ”ute på landsbygden”.
Urban norm: När vi säger att vi åker ut på landet och in till stan gör vi värderingen att det normala är att befinna sig i staden och inte på landet.
Vi kan jämföra med begreppen ute i periferin och inne i centrum där man ofta menar att det som är i periferin är mindre viktigt än det som är i centrum.
• Budskap: Det satsas på ”bidrag” i form av ”en slant” till strandstädning.
Urban norm: Det är aktörer/företag som utför ett jobb och får betalt för det.
När skattemedel ska läggas på till exempel infrastruktur, service, kultur eller något annat är det mycket vanligt förekommande att det kallas för investering i städer och bidrag eller stöd till landsbygder.
Detta skapar en värdering i ord där investering är något bra och nödvändigt för landet medan stöd och bidrag är något du ger av välvilja till en behövande.
• Budskap: Att prata om ”landsbygden”.
Urban norm: På Gotland med våra unika förutsättningar med en kommun, en region, ett län och ett landsting. Så borde vi kunna gå i bräschen för en attitydförändring. Vi behöver prata om hela Gotland på ett rättvisst sätt. På Gotland finns en stad och resten är landsbygd. Varför upprätthålls en dikotomi mellan stad och land så frekvent?
Det finns utan tvekan ett antal frågor som behöver lösningar. Men ett första steg borde vara en attitydförändring till den del av Gotland som inte är Visby, den som kallas ”landsbygden”.
Tanken är enligt arrangörsgruppen att festen ska arrangeras på olika platser på ön så vi kan nog räkna med en ny fest 2019.
Arrangörsgruppen bör dock fundera ett varv till på vem som är målgruppen för Landsbygdsfesten. Som det är i dag lockar det en trogen och redan frälst målgrupp. Hur har inbjudan gått ut och vem riktar man sig till? Vilka röster vill man höra?
Det verkar inte som att gotlänningarna är intresserade av att träffas och prata om Gotlands utveckling och möjligheter. Däremot gillar gotlänningarna sin landsbygd.