Det är skördetider, och varje gång jag tittar upp från datorn ligger det nya äpplen under äppelträden.
Det man sår får man skörda är ett uttryck som kanske fått sig en törn i årets torka, men i grönsaksland och växthus är det nu skördesäsong efter både regn (på de flesta platser) och värme.
I helgen arrangeras Gotlands Skördefestival för sjätte gången med en bit över hundra utställare. Där möter ni resultatet av den gotländska livsmedelsproduktionen.
365 dagar har gått sedan förra skördetiden, och det är så lång tid det tar att få fram de varor och produkter ni kommer kunna njuta av i helgen.
Många människor är inblandade och involverade i livsmedelsproduktionen på Gotland, för över generationsgränserna hjälper man till.
Dessa osynliga hjältar skördar grönsaker, jagar djur på rymmen, bakar bröd, sköter försäljning, marknadsföring och ekonomi, överallt hjälper man till för att få tiden och orken att räcka till.
Konsumenter värdesätter inte fullt ut det faktum att maten vi äter ska vara producerad i Sverige. Det är i alla fall vad som går att utläsa av försäljningssiffror. Krafttag behövs i livsmedelskedjans alla led för att kitet att bli starkare mellan de olika parter som finns i kedjan från livsmedelsproducent till konsument.
Det finns säkert en del av er som ifrågasätter vissa satsningar som görs på Gotland. Men en satsning som ingen borde ifrågasätta är den på att göra Gotland till en framgångsrik mat- och smakdestination och exportör av livsmedel. Gotland har alla chanser att vara den främsta matdestinationen långt utanför landets gränser. Ni vet, våra unika jordar, vinden, solen, miljön, drivet, kunskapen och företagsklimatet gör oss till ett ”gott land”, kanske det godaste.
Men det borde gå att göra betydligt mer med vårt nuvarande varumärke, var sitter bromsklossen?
Vi borde ta den här chansen, och lägga ribban högt och hoppa därefter.Vi borde köra och se till att hålla täten, för flera landskap och regioner flåsar oss i nacken.
En framgångsfaktor kan vara att hitta ett budskap som alla känner sig trygga med och kommunicera detsamma, om och om igen. Hur ser vi till att fortsätta vara den främsta smakdestinationen i Sverige – om det är det vi bestämmer oss för att vara, men något annat vore fel.
Vad ser vi om vi tittar inåt och tittar utåt – vem vill vi att Gotland ska vara på den kulinariska kartan?