Programmet ”Nyhetsmorgon” på tv4 har på det senaste kanske inte varit det tv-program som levererar de vassaste samhällsanalyserna.
I lördagens program fanns en programpunkt som hette ”Här är superbären som gör under för hälsan”. Till superbär räknas till exempel blåbär, mullbär, björnbär, lingon, nypon, hjortron och aroniabär.
Läkaren som är med i studion för att prata om superbären säger att det är så smidigt med bär eftersom ”bär är gratis”. Men är verkligen bär gratis? Kanske är bären gratis för konsumenten som plockar dem i naturen.
Men bär är inte gratis för den som äger och sköter skogen. Eftersom skogen behöver skötas för att det överhuvudtaget ska blir några bär.
I en igenväxt skog blir det inga bär och även om det skulle bli det så skulle det i princip vara omöjligt att plocka dem för det är svårt att ta sig fram i den typen av terräng. För att det ska finnas bär så måste skogsbrukaren röja och gallra sin skog och det är inte gratis.
Att det här inslaget om ”superbär” kommer samtidigt som flera av Sveriges bästa bärskogar står i brand och i andra skogar torkar bären bort är utan tvekan lite märkligt.
Jag har en känsla av att det står ännu sämre till med konsumenters kunskap och värdesättande av skogsbrukets produkter än lantbrukets.
När ska skogen produkter få sitt riktiga värde av oss konsumenter?
Att konsumenten kommer längre och längre från livsmedelproduktionen är ingen nyhet.
När tillgängligheten på mat ser ut som den gör i Sveriges städer funderar jag på hur konsumenten får kunskap och respekt för råvaran.
Kan man inte komma på vad man ska laga för mat, kan man beställa en matkasse med recept och ingredienser, orkar man inte laga själv kan man beställa hämtmat eller få hemkört och vill man slippa disken kan man gå ut till närmaste restaurang och äta.
Man ska inte ställa land och stad mot varandra. Men som i alla relationer krävs det att bägge parter vill lika mycket för att det ska fungera.
Frågan är om staden vill lika mycket som landet?
När kommer det bli uppenbart för de stora massorna att det är staden som är tärande och landet som är närande?
Får ett sms av en vän som är på besök i Stockholm: ”På söder. Killen bakom den traktorstora juicepressen log något idiotförklarande mot mig när jag frågade om de hade havremjölk. Döh – det här är storstan! Vi har alla typer av mjölk – förutom komjölk.”
Jag väntar fortfarande på den aktör som ska lyckas kommunicera mjölkens och kornas värde för det svenska landskapet och matkulturen.
Det har sagts förr men statusen och kunskapen om det svenska lant- och skogsbruket måste höjas.
Varor måste få sitt rätta värde både sett till attityder och till pris.
Nästa gång du plockar superbär på någons mark kanske du ska passa på att tacka skogsbrukaren för fin skogsskötsel.