Det är slutet av vecka 32, industrisemestern närmar sig sitt slut. Många människor går från semesterliv till vardagsliv. Brytpunkten mellan frihet och rutiner kan vara tung för många.
Samtidigt sätter människor extra press på sig själva att skynda på förändring; nya tider, ny hårfärg och nytt gymkort. Ut med det gamla och in med det nya.
För vissa innebär tiden efter sommaren nya rutiner, nya uppdrag och nya äventyr. Andra går in i samma fotspår som före sommaren.
Troligtvis tyckte många redan innan att det var lite mycket, men man tröstade sig med att snart är det sommar och då får man en paus från jobb och skola och rutiner – med förhoppningen att efter sommaren kommer det bli annorlunda. Kanske kommer arbetsmiljön på arbetsplatsen prioriteras, kanske kommer samhället vara snällare och kanske kommer livet då att kännas lite lättare.
De stressrelaterade sjukdomarna ökar kraftigt – och det är framför allt kvinnor som drabbas. För de flesta är det en kombination av stressfaktorer både hemma och på jobbet som orsakar sjukdomen.
Organisationen Maktsalongen är initiativtagare till satsningen ”Lite mycket nu” som är sprungen ur att utbrändhet ökar bland unga tjejer.
Det är inte bara ett problem för de som bränner ut sig, utan för hela samhället. För ju fler tjejer som inte orkar ur sängen, desto färre ledarpositioner kommer i framtiden ägas av kvinnor.
För det tar lång tid att bli frisk, forskning tyder på att de flesta av de som drabbas av allvarligt utmattningssyndrom inte är helt friska ens efter tio år. ”Lite mycket nu” vill lyfta upp diskussionen om stress hos unga tjejer på en strukturell nivå. För stress är inte ett individuellt problem; att det är så enormt utbrett bland framförallt unga tjejer visar att det handlar om något större.
Vilka samhällsstrukturer anser du borde förändras?
Poeten och författaren Bob Hansson skrev en krönika i tidningen Kurera (9/9 2017) med rubriken ”Största hotet mot vår hälsa är vår egen vanliga vardag”: ”Europas 12 miljoner utbrända skulle kunna utgöra ett hot mot prestationssamhället. Om det inte vore för att det ligger i det utbrändas natur att inte göra så mycket väsen av sig. Den utmattade höjer inte rösten, idkar ingen revolution. Den utmattade orkar sällan utanför dörren vilket osynliggör det kollektiv de faktiskt utgör.” Bob Hansson lyfter vidare att individens trötthet är politisk: ”Så kära du trötta, du bär din diagnos för att ditt samhälle saknar den sjukdomsinsikt du själv har. Du har inte misslyckats, inte ens råkat snubbla och bryta benet. Din trötthet beror inte på att du gjorde fel, utan att du var för bra på att göra rätt. Och sedan göra rätt igen. Och igen. Och igen. Din trötthet är inte bara din. Din trötthet är politisk.”
Ingen ska behöva stå ensam på en toalett och tvätta ansiktet i kallt vatten, och tänka att det bara är ens eget fel.
Tillsammans kan vi skapa en attityd- och samhällsförändring när det gäller den psykosociala arbetsmiljön.