Målet är att bjuda upp, för första gången på 40 år

Den heter Strandängen, men kallades "Myggängen", när det dansades som mest. Snart kan det svänga på nytt, vid denna vackra och historiska plats.

Roland Svensson, Wille Ulrich-Johansson, Ann-Marie Ulrich och Karl-Erik Ahlström. Några av dem som drar sitt strå till stacken vid Strandängen.

Roland Svensson, Wille Ulrich-Johansson, Ann-Marie Ulrich och Karl-Erik Ahlström. Några av dem som drar sitt strå till stacken vid Strandängen.

Foto: Edvin Högdal

Lärbro2021-04-17 20:45

Om man tar sig till Kappelshamnsvikens innersta strand, för att sedan korsa Storugnsvägen, kommer man till en särskild glänta i skogen, som genast sätter igång fantasin.

Delar av det omgivande staketet är borta, men en klassisk biljettbod står kvar, med en grind och en lucka på varje sida. Byggnaderna innanför ser ut att ha innehållit en scen, något slags tombola, med mera.

En festplats helt enkelt, som måste vara en av Gotlands vackraste.

Historia finns här också, minnen från en tid när industrin präglade samhället än mer än i dag. Storugns skänkte på 30-talet den här markbiten till Grov- och fabriksarbetareförbundets lokalavdelning, enligt Wiktor Johansson i Kappelshamn, som har skrivit ihop en liten historik.

Här var det sedan dans och festligheter med jämna mellanrum i nästan 50 år. Karl-Erik Ahlström är ledamot i Lärbro hembygdsförening och minns tillställningar på 60- och 70-talen.

– När man var i 15-årsåldern började man cykla hit. Det var mycket folk – och mycket mygg. Platsen kallades ofta för "Myggängen" faktiskt. Det festades även utanför, på parkeringen, sedan gick man in när det blev fritt inträde efter midnatt, berättar han.

Festplatsen var i bruk fram till 1983. "Strandängen ligger numera öde, övergiven eftersom danser inte längre anses som lönsamma", skriver Wiktor Johansson.

Något slags magi finns ändå kvar här, kanske är det därför platsen får liv igen. Den är inte övergiven längre, nämligen.

2007 var det dåvarande Gotlands arbetarekommun som ägde marken, men den skänktes då vidare till hembygdsföreningen. För fem år sedan gjordes en första röjning, sedan har en lammskock fått göra sitt.

Karl-Erik Ahlström, som bor nära, ville dock göra mer.

– Vi var några i grannlaget som tog tag i det här. En tidigare Storugnsbo har hittat oss också, han kör hit från Visby för att hjälpa till.

Föreningens teknikgrupp, som annars har hand om den omskrivna flytten av krigssjukhusmuseet, har hjälpt till med röjning och annat. Styrelsen har avsatt en liten budget till material.

Framöver ska det renoveras, målas och klippas gräs. Dansbanan är helt borta och det är inte bestämt om den ska ersättas.

Men liv och rörelse blir det igen, oavsett, kanske till 2022.

– Många tycker det vore trevligt om det blev dans igen. Vi siktar på nästa sommar, då får man kanske umgås på ett annat sätt igen också, säger Karl-Erik Ahlström.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!