Stenarbetarmiljöer räddas generationer framåt

Dåligt spåntak ersätts med brädor och snart är en tre år lång upprustning av miljöerna vid Barläst färdig. "Min farfars far var kapten på en av skutorna", säger en glädjestrålande Hans-Ove Hellström.

Till kalkladans faltak på 350 kvadratmeter går det åt flera tusen meter kärnvirke som strukits med tjära i vinter. Rafael Dintzner och Mattias Norderbrim har vacker utsikt medan de jobbar.

Till kalkladans faltak på 350 kvadratmeter går det åt flera tusen meter kärnvirke som strukits med tjära i vinter. Rafael Dintzner och Mattias Norderbrim har vacker utsikt medan de jobbar.

Foto: Henrik Radhe

Lärbro2021-04-25 16:33

Där segelskutorna förr la till för att lasta kalk simmar ett kärlekskrankt par skäggdoppingar. Uppe från taket på den gamla kalkladan har byggarna Mattias Norderbrim och Rafael Dintzner utsikt över Vägumeviken och Slite på andra sidan.

– Jobbet har rasslat på ganska bra, säger Mattias Norderbrim och berättar att det var i måndags som de började lägga det nya taket.

Efter många år i väder och vind var det gamla spåntaket i akut behov av renovering, men takspånen blir kvar för att bevara det vackra undertaket som syns inne i ladan, och det kompletteras nu med ett nytt faltak.

Mer än 3 000 meter brädor i gotländskt kärnvirke har i vinter strukits med tjära inne i ladan. När de är på plats, skarvade med en generalskarv på mitten för att räcka i längd, ska de strykas ännu en gång och ladans puts ska ses över. Sedan är en tre år lång renovering vid Barläst över.

– Vi började söka pengar 2016-2017, och drog igång 2018 med att renovera den yngsta av de tre kalkugnarna. Den var hypermodern när den byggdes 1882, eftersom man kunde lasta in och ut sten medan ugnen brann, säger Hans-Ove Hellström, den av eldsjälarna i Lärbro hembygdsförening som varit spindel i nätet gentemot länsstyrelsen.

undefined
Lärbro hembygdsförening har i flera år rustat Barläst. Bengt Joelsson och Hans-Ove Hellström menar att den unika miljön är viktig att bevara för framtiden.

Under 2019 och 2020 har de två äldre ugnarna restaurerats och sedan andra projekt inte blivit av, på grund av corona, fanns medel att fördela via länsstyrelsen. Totalt landar kostnaden för att nu rusta kalkladan på en halv miljon, där hembygdsföreningen står för en mindre del.

– Vi är väldigt glada för stöden, utan dem hade byggnaderna bara stått här och vi hade inte klarat av det själva. Norra Gotland har alltid präglats av kalkindustrin och det här är en så komplett plats och typ av friluftsmuseum som vi tycker är viktig att bevara, säger Hans-Ove Hellström och får medhåll av Bengt Joelsson.

De bor båda längs med den bitvis dåligt underhållna vägen ut till Barläst, och ser mängderna av besökare vallfärda dit på somrarna.

– Det är en levande kulturplats med tusentals besökare. Trafiken hit har ökat och många åker vidare ut på Asunden.

undefined
På Jacob Häggs teckning från 1893 syns det väldiga hjul som hjälpte till att få upp kalkstenen till toppen på ugnen. Ugnen är restaurerad, men hjulet är sedan länge borta.

Tillverkningen av kalk och utskeppningen till länder som Tyskland, Polen, England men också Sverige, sysselsatte mängder av människor och familjer under nära 300 år.

– De bröt sten för hand som kördes hit med oxar. Det var kalkugnskarlar, och deras hustrur som fick vara med och vända runt kalken inne i ladorna, säger Bengt Joelsson och berättar att det också fanns timmermän som kunde laga fartygen och att det fortfarande finns gott om spår i naturen efter de enkla bostäder som sedan länge är borta.

När verksamheten fick konkurrens av modernare anläggningar som Bläse, Smöjen och Valleviken upphörde den 1907. Bengts pappa Ingvar har samlat mycket information kring Barläst, och Hans-Oves farfars far var en av skepparna på skutorna.

– Han ska ha varit en personlighet, stor och stark, och det går mycket historier om hans bravader, säger han och berättar att även hans farfar var stenarbetare.

Jobbet var riskfyllt och farligt, stenen bröts för hand med slägga, spett och krut, och många miste sina liv.

– Farfar klarade sig. Han blev 90 år och jobbade i kalkbrotten vid Smöjen, S.t Olofsholm och Strå. Jag känner de historiska banden – det ligger i generna, säger Hans-Ove Hellström och förklarar hur oerhört glad han är att de unika miljöerna vid Barläst, tack vare samarbetet mellan hembygdsföreningen och länsstyrelsen, snart står emot väder och vind ytterligare en generation framåt.

undefined
Studenterna vid Campus Gotland ska ta reda på hur gammal baskistan är, där borden till fartygen böjdes med hjälp av het ånga.

År 2002 skänktes marken och byggnaderna vid Barläst till Lärbro hembygdsförening av dåvarande ägaren Cementa, och deras fastighetsbolag. Till sommaren är de omfattande renoveringarna klara.

– Det känns härligt. Corona styr ju allt, men vi hoppas kunna ha en hembygdsfest här nere för att fira nyöppnandet av Barläst, säger Hans-Ove Hellström som just avslutat en guidning för studenterna som läser till byggnadsvårdsantikvarier vid Uppsala universitet Campus Gotland.

De har fått uppdraget att bestämma åldern på den baskista där borden till skutorna kunde böjas.

– Vi ska ta reda på hur gammal den är, säger studenten Victor Proos och visar funktionen, med en eld som värmde en gryta med vatten som blev till het ånga.

Hans-Ove Hellström misstänker att mycket av Barlästs historia ännu kan ligga gömd i marken.

– Tänk att kunna göra en arkeologisk undersökning här, säger han.

Fakta

Barläst ligger tvärsöver Vägumeviken från Slite.

Där brändes under 1600-, 1700- och 1800-talen kalk som lastades på segelskutor. 

Barläst tillhörde Pavalds gård, som under 1600-talet var Lärbros största och mest betydande gård. 

På 1700-talet kom ugnarna att tillhöra strandridaren på Kyllaj Johan Ahlbom.

1907 lades verksamheten ner och marken ägdes av Cementa.

2002 skänktes mark och byggnader vid Barläst till Lärbro hembygdsförening.

Sedan 2018 har en omfattande renovering pågått som blir klar i vår.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!