En stentun slingrar sig längs grusvägen som leder in på den stora Gotlandsgården. Vid den leriga gårdsplanen ligger en lada byggd av sten och längre bort syns fler unika byggnader som bevittnat många sorters lantbruk genom åren.
Anna Jonssons morfars pappa köpte Stora Takstens på 1940-talet och därefter drev hennes morfar och mormor vidare gården.
– Min morfar födde upp travhästar och var väldigt stor inom travvärlden, berättar Anna.
Hennes mamma ärvde hästintresset och födde upp gotlandsruss när hon tog över gården 2014. Men Anna själv har aldrig haft något intresse för hästar.
–Nej, det är roligare med kor, säger Anna med ett leende.
Sedan april förra året är hon och Kristoffer Johansson de nya ägarna, och tillsammans med tvååriga sonen Olle och ytterligare tillökning i april, har två nya generationer börjat växa fram på den mytomspunna gården.
– Det är kul att ge lite nytt liv här, det blir lite annat när det kommer djur hit, säger Anna Jonsson.
Det har inte funnits några djur på gården på flera år, åkrarna har varit utarrenderade och det fanns ingen produktion att ta över.
– Vi får vi börja bygga något helt ifrån noll, och det känns väldigt roligt att få göra det tillsammans, säger Anna.
–Man är uppväxt med det här, det är ett sådant skiftande arbete, och alltid något nytt som tillkommer, säger Kristoffer.
Under det första året som ägare har det hänt mycket. I det gamla stenladan syns nu 40 dikor och några kalvar håller sig tätt intill sina mammor. De brukar 130 hektar åkermark och har 240 hektar skogsbete.
– Vi har gjort ordning i ladan där korna går, fraktat hit mat och strö, sen har vi behövt en långsiktig plan för att överleva ekonomisk och för att allt ska fungera, säger Kristoffer.
Han arbetar samtidigt med att köra grävmaskin och pressa rundbalar på en gård i Hejde, eftersom det ännu inte finns heltidsarbete för två på gården. Sedan studenten har Anna arbetat som djurskötare och maskinförare hos mjölkbönder och är nu den som utför de mesta arbetsuppgifterna på Takstens.
– Jag har alltid vetat att jag ville bli bonde, och drömt om att ha en egen gård. Det har året har varit lärorikt att sätta sig in i allt, när man är van att vara anställd, säger Anna.
Deras plan framöver är att utöka produktionen med dubbelt så många dikor.
Vad tror ni om framtiden som lantbrukare?
–Folk kommer ju alltid behöva mat. Om alla skulle sluta att ha djur, hur skulle vårt landskap se ut då?, säger Anna.
Stora Takstens är kulturminnesmärkt och alla byggnader på gården är K-märkta. Stenladan som korna går i är byggd på slutet av 1700-talet av ryska krigsfångar.
–Det är ett väldigt häftigt hantverk och historia på den här gården. Det känns lite speciellt att bo här, säger Anna.
Det vita stenhuset är det så kallade spökhuset, enligt gotländska sägner. I det stora röda stenhuset bodde kalkpatronen Edvard Grubb när han var godsherre och ägde gården i början av 1800-talet.
– Anna har en önskedröm om att bo i det stora röda huset, säger Kristoffer.
Det så kallade ”Grubbs hus” har under flera år varit museum för besökare. I höstas fick de ett bidrag av Länsstyrelsen för att renovera vagnsboden, ett av de andra husen som ligger lite längre ner på gården.
– Vi tycker det är viktigt att använda husen när de ändå står här, men först kommer vi prioritera lantbruket, säger Anna Jonsson.