Det handlar inte om någon medveten strategi i anställningsförfarandet, snarare det faktum att vårdyrkena historiskt sett är kvinnodominerade.
Cathrine Malmqvist är sedan 2013 sjukvårdschef:
– Många har arbetat inom vården i flera år och sedan klättrat uppåt. När tjänster annonseras ut är det i de allra flesta fall kvinnor som söker.
Själv började hon på Visby lasarett direkt efter gymnasiet. Hon var intresserad av kemi, sökte sig till kemlabb och blev för en tid obetald praktikant, van som hon var att leva på noll och ingenting.
Så småningom blev hon anställd och har nu avancerat till att ha ansvar för hela sjukvårdens verksamhet.
– Under alla år har jag mest arbetat tillsammans med kvinnor, jag reflekterar sällan över att det är så det är, säger hon.
Bland de femton personerna i sjukvårdens ledningsgrupp är alltså endast två män; Hans Brandström och Tönu Sartok.
Och så ser det ut över hela linjen. Enligt uppgifter från regionens HR-avdelning är 43 av de 51 cheferna inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen kvinnor.
Den förvaltning som för övrigt också leds av en kvinna, Maria Dalemar.
Helt bra är det inte med en så pass stor övervikt, anser Cathrine Malmqvist. För nog är det så att män och kvinnor tänker lite olika. Åtminstone är det en fundering hon har.
– Jag kan inte precisera, det är mer än känsla att vi angriper saker på olika sätt, i värderingar och vad som anses viktigt. Som i alla sammanhang är det allra bäst med en blandning av personer och infallsvinklar.
Så det är ingen medveten strategi att anställa kvinnor?
– Nej. Snarare försöker vi få in fler män, såväl på chefsnivå som bland anställda i stort. Men när de allra flesta sökande är kvinnor blir det så. Jag skulle gissa att det bland personalen i stort ser ut som i ledningsgruppen, procentuellt sett.
Gotlands Tidningar gjorde, med hjälp av Magne Hovland, informatör på hälso- och sjukvårdsförvaltningen, ett försök att samla alla dessa kvinnor på samma bild.
Det gick sådär.
Sjutton av dem, från såväl lednings- som enhetsnivå, hörsammade dock den frivilliga kallelsen att infinna sig vid lasarettets entré i samband med ett ordinarie chefsmöte.
Att det var influensatider och att lasarettsledningen bara någon timme innan fotograferingen beslutat att gå upp i stabsläge gjorde förstås sitt till.
Men en liten vink ger ändå bilden av chefsbeståndet på Visby lasarett.