Ett lugnt liv, ett tråkigt liv skulle en del kanske säga, men mitt liv är fyllt med spänning. Som idag, jag träffade Eivor vid lånedisken på bibblan i Hemse:
– Du kan aldrig ana vilken bok jag är här för att låna, säger hon. Giftas! Giftas av Strindberg!
Jag tappar faktiskt andan för en liten stund. Själv är jag nämligen där för att hämta ut Strindbergs Hemsöborna som jag ringt och beställt. Vad är oddsen för att två kvinnor, en grådassig oktoberförmiddag i Hemse, samtidigt lånar var sin bok av Strindberg?
Nästan lite kusligt faktiskt, säger bibliotekarien Vanja som lämnar ut våra böcker.
På kvällen är det dags igen. Hemmansägaren och jag åker ner till stranden för att titta till ett gäng slaktbaggar som går där. Det rullar in regnvåt dimma från sjön och det är bara en och annan lönn i höstfärger som lyckas tränga igenom. Men plötsligt dyker det upp en kvinna i diset, hon syns för hon har samma hårfärg som en morot. Kvinnan viftar förtvivlat med armarna och man förstår av hennes ansiktsuttryck att något allvarligt hänt:
– Helfen Sie mir! Eller nåt i den stilen, skriker hon på tyska.
Vi stannar pickupen och hoppar ur. Lite läskigt är det för man har ju ingen aning om vad som väntar. Efter en stund förstår vi att kvinnans väninna har ramlat. Bakom en husknut ligger en stadig tant från Tyskland i det våta gräset, oförmögen att ta sig därifrån. Hon med det röda håret pekar på sin rygg och säger:
– Rückenschmerzen!
Så vi förstår att kvinnorna har kämpat länge. Det börjar bli mörkt och kvinnan i gräset är kall och våt. Hon skriker av smärta när vi lyckas få upp henne men otroligt nog är ingenting brutet. Men vad hade hänt om vi inte kommit där just då? De bilar som passerar den här strandkvian per dag är lätträknade kan jag säga. Många kusliga tankar.
Jag lever ett lugnt liv vid Hägsarve på dagarna. Lägger ved i pannan och matar lamm. Men under ytan finns hur mycket dramatik som helst.