Lammbonden: "Får mindre sömn än som småbarnsförälder"

I Kräklingbo är det lite sömn och massa mys lagom till påsk. Lamningen är nämligen i gång på Hvitfelder gård.

Linda Larsson får massa mys så här års när det är dags för lamning.

Linda Larsson får massa mys så här års när det är dags för lamning.

Foto: Paula Zielinski

Kräklingbo2021-04-07 12:04

Kontrasterna är stora för Linda Larsson i Kräklingbo som för bara några år sedan bodde i en tvåa på Bingeby, utan djur och barn, och ägnade den mesta fritiden åt att resa och hoppa fallskärm. Nu går hon och lägger sig halv åtta på kvällen, går upp klockan 01, lägger sig igen klockan 03 för att göra morgon på riktigt klockan 05.

– Under lamning får man mindre sömn än som småbarnsförälder, säger Linda som förutom att ta hand om 160 betäckta tackor även är småbarnsförälder till två, och växtodlingslärare på Gotland Grönt Centrum.

För två år sedan började arbetet för Linda och sambon John Gustafsson med att ta över verksamheten vid Johns föräldrahem, och i fjol flyttade de in permanent i den gamla Gotlandsgården.

undefined
Puss.

– Min enda erfarenhet av lamm innan det här var för många år sedan på Island, då en bonde kom fram till mig och bad om hjälp. Han tyckte att eftersom jag hade så små händer så skulle jag hjälpa honom att stoppa in händerna och känna efter om en lammunge låg rätt, jag hade ju ingen aning om vad jag skulle känna efter. Det var ju bara ben och fötter överallt, säger Linda. Men nu vet hon.

Äldsta sonen Einar, 4 år, tycker också att det är en spännande tid och har gått och väntat på att se påsar bak på tackorna.

– Vi har sagt att han vet när det är påsk och dags för påskgodis när han kan se påsarna, eller de vätskefyllda blåsorna bak på tackorna. Han brukar gå ut i ladugården och leta påsar. I går sa han att "I morgon när jag är stor ska jag också dra ut lammungar", berättar hon.

Linda, som i grunden är markväxtagronom, har till och med börjat äta lite kött sedan hon blev lammbonde, efter att ha varit vegetarian i över 25 år. Men värst förtjust i smaken är hon inte.

undefined
Lammen på Hvitfelder går ute året om och hjälper till att hålla landskapet öppet.

– Det finns inga bättre landskapsvårdare än lamm, och här ute finns det inte heller några mjölkkor som gynnar landskapet. Så jag kan äta av det lammkött vi producerar, även om jag inte är överförtjust i köttsmak. John äter kött men inte gärna våra egna lamm, det blir för nära tycker han.

John har egen grävfirma, och de har även övertagit kräftodlingen från hans pappa med sambo. De har redan börjat utveckla verksamheten med gårdsbutik, och tanken är att även erbjuda kräftprovning och guidade turer. Och så har de skog att ta hand om.

– Jag vet inte hur mycket det rör sig om. Det är ett gäng skog. Men jag får inte köra nya traktorn. Eller jag får men då säger John att jag får betala det jag förstör.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!