En som är positiv till planerna på utökad kalkbrytning i området är Birre Stumle. Hon upplever att frågan delar socknen och att många undviker att uttrycka sin åsikt eftersom tonläget är uppskruvat.
– Man pratar inte öppet om vad som helst. Misstänker man att någon har en annan åsikt pratar man hellre om vädret. Vi ska ju bo kvar här och mötas oavsett hur det blir så man vill inte bli osams.
– Min känsla, även om det inte är någon fakta, är att de som är bofasta vill ha mer liv i socknen året runt än de som bara är här på sommaren. Den skiljelinjen finns. Vi behöver inflyttning och arbetstillfällen, säger Birre Stumle.
Maken Nisse Jakobsson ställer sig tveksam till de mest hårdföra protestyttringarna, men också till kalkbrottets vara eller icke vara.
– Jag är både för och emot. Det är inte helt lätt, säger Nisse.
Bland annat oroar han sig för grundvattnet och framhåller att kalkbrytningen i sig inte ger särskilt mycket till vare sig stats- eller regionkassan. Samtidigt måste ju kalken brytas någonstans.
– Det behövs kalk till allt möjligt, till exempel papper och asfalt, och det tror jag inte riktigt att folk känner till.
Lovisa Moberg och Anneli Söderström tillhör motsidan och är engagerade i Urbergsgruppen Klintehamn. Båda har intrycket att SMA finns på mångas läppar i samhället.
– Jo, så är det. Men samtidigt vet många väldigt lite om det här, säger Lovisa Moberg.
De möter inte nödvändigtvis motstånd på samhällets gator, snarare ett stort intresse.
– Det är mer att folk frågor oss om hur det går och vad som händer just nu, berättar Anneli Söderström.
Tonläget i diverse diskussionsforum i sociala medier är en annan sak. Dessa försöker duon numera undvika.
– Där kan det bli ganska aggressivt mot oss, att vi är naturmuppar och trädkramare. Men det handlar inte om det, det handlar om vår livskvalitet, menar Anneli Söderström.
Lovisa Moberg håller med och påpekar fler missuppfattningar mellan de olika lägren.
– Vi säger nej till storskalighet, men inte till kalkbrytning överhuvudtaget och inte till utveckling av Klintehamn, säger hon.
De vill snarare värna om bygdens framtid. Anneli Söderström:
– Jag brukar gå och plocka skräp här i samhället som en annan baglady, för att jag älskar Klintehamn och vill att det ska gå att leva här.
Duon debatterar passionerat, men tror ändå inte att splittringen i samhället är permanent – oavsett vad domstolen meddelar gällande kalkbrytningen.
– Nejdå, jag har mest träffat på nya, engagerade människor i och med det här och det är bara positivt, säger Lovisa Moberg, som driver en butik i centrum.
Nästan mittemot, på andra sidan gatan, ligger Warfsholms bageri. Bakom disken där står Kenna Brobäck, som förhåller sig ganska neutral till ämnet i fråga.
– Eftersom jag inte är härifrån vet jag inte riktigt vad det innebär. Men mina kafégäster pratar mycket om det här. Det har väl inte varit något tjafs direkt, men när landshövdingen var här var det flera personer som pressade honom om kalkbrytningen, berättar bagaren.
Hur upplever du att de flesta ställer sig?
– Det finns de som säger att det där skiter väl jag i, men merparten är nog emot skulle jag säga, svarar Kenna Brobäck.
Det finns även Klintebor som inte anser att kalkbrytningen är samhällets hetaste ämne.
– Jag har inte märkt av det här alls, säger till exempel Nicolina Mattsson.