Elin Andersson har gått från mjölkgård till kyrkogård och satsar framåt mot en artistkarriär. Hon är redan en god bit på väg, och som klockare inom Klinte pastorat är det inte ovanligt att hon sjunger på såväl dop som vigslar och begravningar.
Du&JAG
För en vecka sedan sjöng Elin i Visby Sankta Maria domkyrka, som solist i den kör som satts samman för Marie Nilsson Linds begravning.
Ett känslosamt ögonblick, särskilt har Maries pappa Allans visor och texter alltid funnits i hennes liv. Gutamålet, gotländskan, ordvändningarna, glimten i ögat.
– Det var hedersamt att bli tillfrågad. Och en väldigt fin stund i kyrkan, säger hon.
Vi återkommer dit i den här intervjun.
Vi träffas i församlingshemmet tvärs över vägen, sett från kyrkan i Klinte. Det här är hennes arbetsplats, ända sedan 2017, kan man säga.
Då, under hennes studier på musikestetiska programmet på Wisbygymnasiet, började hon sommarjobba inom pastoratet, där hon sedan sommaren 2020 har en fast tjänst.
Det är här, i Klinte, hon har sin utgångspunkt som samordnande klockare, men i själva verket har hon tio kyrkor i trakten att hålla reda på.
– Jag är väl egentligen som en vanlig vaktmästare, säger hon.
…men tillägger att tjänsten är väldigt bred. Pappersarbete inomhus ibland, just den här dagen ska hon förbereda en kommande renoveringen av kyrkan i Fröjel liksom den lilla hamnkyrkan i Klintehamn.
Elin Andersson trivs med bredden inom klockaryrket, såväl pappersarbete som praktiska göromål.
En hel del arbete sker utomhus, till våren ska det räfsas på kyrkogårdarna och planteras penséer och det grävs gravar när så krävs. Dessutom närvarar hon ofta på dop, bröllop och begravningar där hon emellanåt också sjunger.
– Det är det bästa med det här. Att det är så brett och att man verkligen jobbar med livet och döden, vilket gör att man också håller sig nära livet.
Hur då, menar du?
– Det blir tydligt hur fort det kan ta slut. Och att då möta människor i olika åldrar, det är fint. Barnen i barngrupperna och även de allra äldsta. Det gäller att ta vara på den tid man har.
Lätt sagt, ju?
– Jo, men jag tror jag är ganska bra på det. Jag tycker till och med om att må dåligt och vara ledsen ibland, då vet man hur skönt det blir att sedan må bra!
Och dessutom, säger hon, tar hon vid de tillfällena verkligen vara på de melankoliska känslorna och kanaliserar dem till sin musik och de sånger hon skriver och sjunger.
Kor och lantbruk är en stor del av Elin Anderssons uppväxt, det har lärt henne att jobbet måste göras för att komma framåt.
…och vi ska ta oss till musiken, den som fångat henne så starkt, ända sedan hon var liten. Ett sätt att uttrycka känslor, berätta och beröra. Men först ska vi till platsen där hon var just liten och sedan växte upp: Gården Stjärnarve i Eksta.
Det är hemma, det. Även om flytten inom kort går till en egen bostadsrätt i Hablingbo.
Men hemma: Landsbygden på södra Gotland, för detta klappar hjärtat och här finns hennes hjärta överallt. För lugnet, hemkänslan, tillhörigheten.
Att bo i Visby…nja, knappast. På fastlandet? Icke. Inte i det skede av livet hon är nu, det är ett som är säkert.
– Jag pluggade ett år på folkhögskola i Kalix, läsåret 22-23, och det var fint på alla vis. Naturen, bergen, till och med mörkret om vintern var charmigt, det fick en att gå ner i varv och vet du!
Nej?
– Jag fick se en älg! Jag hade aldrig sett en älg förut…det var mäktigt.
Elin Andersson arbetar med livet och döden som klockare på Klinte pastorat.
Men hemma var det alltså inte, snarare blev det under det året än tydligare att hon hör hemma på södra Gotland. Och om hon alltså inte hade sett älg förr så hade hon minsann sett kossor. I mängd.
Pappa Håkan driver mjölkgården Stjärnarve med 120 mjölkande kor och två robotar. Där har Elin, och hennes tre år äldre bror Daniel, fått sin fostran.
– Född mitt i skiten, som hon uttrycker det.
Och för Elin är det någon positivt. Ända sedan hon var liten har hon gått i stövlar i ladugården och lärt sig det tankesätt det innebär att vara bonde.
Församlingshemmet i Klinte är utgångspunkten för Elin Anderssons jobb som klockare.
När hon med tiden tog steg för steg in i artisteriet har hon insett att lantbruks- och estetvärlden krockat en aning. Som att de har sina skilda universum.
Hur tänker du?
– Jag skulle säga att grundmentaliteten skiljer sig en del. Inom det estetiska måste man ha god kontakt med sina känslor medan man inom lantbruket snarare måste lägga dem åt sidan för att orka. Djuren och jobbet prioriteras framför allt annat.
Synen på matindustrin kan också skapa konflikt, menar hon. För den som inte vuxit upp med djur och natur blir det som visas i media enda sanningen medan lantbrukaren har den ibland oglamourösa verkligheten framför näsan.
Björn Skifs blev tidigt Elin Anderssons stora idol och förebild, tack vare hans breda artisteri.
Det går inte att ligga i soffan och vänta på inspiration, menar du?
– Nej, precis. Det som måste göras, det måste göras. Och det har nog verkligen format mig. Inget kan tas för givet, det krävs att man gör jobbet och ta vara på det man har. Det har jag med mig.
Du är bara 22 nu, men ändå…vem var du när du växte upp?
– Jag har alltid varit väldigt målinriktad, drömmen har tidigt varit att bli både bonde och artist. Jag har insett att det är en svår kombination, särskilt som jag blivit allergisk mot pälsdjur. Men vem vet, det kanske kan gå, jag har inte givit upp den drömmen än.
Landsbygden och framför allt södra Gotland finns i Elin Anderssons hjärta.
Hon fick med sig sitt tankesätt från pappa och gården, det där om att jobbet måste göras, men även musiken kommer hemifrån.
Det har alltid spelats och sjungits, mamma Margaretha Lindqvist var på 90-talet med i sånggruppen Macapella och i släkten finns också Wilhelm Lindqvist, hennes kusin som går under artistnamnet Will Oaks.
Hennes första idol var Carola, som så många andra har även Elin studsat ”Hey Mickey, Mickey hey” framför spegeln i flickrummet. Och redan i ettan på Klinteskolan sade hon "sångare" när "Vi i ettan"-kameran dök upp.
Gotländske artisten Will Oaks, eller Wilhelm Lindqvist, är Elin Anderssons kusin.
…men så småningom fann hon sin stora förebild och inspiratör: Björn Skifs!
– Vi såg ett avsnitt av ”Nöjesmassakern” på dvd där han sjöng ”Vild och vacker”. Det var helt otroligt, jag var kanske tio år då.
Det är hans bredd hon fascineras av, musiken och komiken, sången och skådespeleriet…helt enkelt bröllop och begravning, ljus och mörker.
Ovanlig förebild för någon i din ålder, tänker jag. Vet dina polare ens vem han är?
– Ja, skrattar hon. NU vet de, de har inte kunnat undgå det. Tänk att få sjunga med honom någon gång, det vore en dröm, verkligen.
Elin Andersson under talangtävlingen "Imagine" där hon vann Gotlandsfinalen 2021
Tills vidare sjunger hon på sitt eget spår, det som alltså leder ända från flickrummet i Stjärnarve och in i framtiden. För övrigt använder hon numera ”Elin Stjärnarve” som sitt artistnamn.
Kanske tar hon det som ”riktigt” efternamn så småningom, idén finns.
Hon säger att hon är i en brytpunkt nu. Att nu verkligen ta tag i musiken, efter den där genomgångna folkhögskolan i norr där hon fick koll på alla tänkbara delar av musikbranschen; sjunga, spela, planera, arrangera.
Årskurs 1 i Klinteskolan 2008-09. Elin Andersson, i rosa hatt längst ner till vänster, visste redan då vad hon ville. "Sångare" sade hon som framtida yrke i "Vi i ettan".
Bakom sig har hon musikgrupper som Korus och Avistia, hon har en seger i regionuttagningen av talangtävlingen ”Imagine” 2021, den som avgjordes utan publik mitt under pandemin.
– Just nu skriver jag en del musik tillsammans med Dan Svensson (Dan u Kjell) och tanken är att spela in i studio, jag hoppas det kan bli under våren.
Massor av idéer har hon på projekt som kan sätta upp på landsbygden. Det är där hon alltså helst vill hålla sig. Rondo är favoritscenen av alla scener. Vilka idéer som blir verklighet står skrivet i stjärn…arve.
Drottning Silvia och kung Carl Gustaf guidas på Fornsalen av chefen för Gotlands museum Jenny Westfält under besöket på Gotland den 14 juni med anledning av monarkens 50 år på tronen.
Bland allt hon gjort finns några framträdanden som står ut bland övriga, som när hon sjöng för kungaparet i Almedalen i juni ifjol då monarken besökte Gotland för att fira 50 år på tronen.
Det blev ”Ändlaus veisu” av Allan Nilsson och Jan Ekedahl och George Harrisons ”Something” tillsammans med Gotlandsmusiken inför en stor publik.
Maffigt, visst. Och en ära, det också, att bli tillfrågad av kapellmästare Erik Skagerfält-Quayle.
– Men egentligen är det mer ärofyllt och viktigt att sjunga på vigslar och begravningar, allra helst begravningar, faktiskt. För kungen lär inte min sång betyda något speciellt men det är verkligen fint att få bidra när människor tar avsked av någon nära.
Elin Andersson sjöng solostämman i sången "Älska mig" när Marie Nilsson Lind begravdes i Visby domkyrka fredagen den 2 februari.
För en vecka sedan, fredagen den 2 februari, sjöng hon tillsammans med den gospelkör som kantor Alma Hedlund Emilsson satt samman till Marie Nilsson Linds begravning i Visby Sankta Maria domkyrka.
Elin har under flera år sjungit i den gospelkör som Alma leder:
– Det var varit fint att följa hennes utveckling, hon har både styrkan och skörheten i sin röst, känslan och inlevelsen. Det var självklart att låta henne sjunga just ”Älska mig”, säger Alma Hedlund Emilsson.
För Elin var det en känslosam stund. Hon kände inte Marie men tjejerna i Ainbusk har ju ”alltid” funnits, särskilt har hon tagit till sig att de aldrig gav upp den gotländska accenten.
– Det är precis vad jag också vill göra. När vi gjorde uppsättningar i Kalix ville jag alltid behålla det gotländska, det är en så stor del av mig.
Klinte pastorat har till och från varit Elin Anderssons arbetsplats ända sedan sommarloven under gymnasieåren.
Allra helst är det pappa Allan Nilsson som varit den stora förebilden, mycket har hon sjungit hans texter genom åren. Sorgliga, glada, underfundiga…som exempelvis ”Ändlaus veisu”, den om att födas och blomma, vissna och dö, multna till jorden och ge näring åt frö liksom att ”teidn star still, de jär männsku sum gar”.
– Han kunde göra något fint av både vardag och sorg, så det var fint att sjunga alla de sånger vi gjorde i kyrkan, ”Älska mig”, ”Ändlaus veisu” och ”Gu natt siv gutt”.
Tidningen Expressen publicerade på begravningsdagen på sin webbsajt ett klipp från sången "Älska mig".
Så nu har du sjungit inte bara för kungen utan även Benny Andersson, som ju fanns i kyrkan!
– Ja, eller hur. Två kungar!
Elin Andersson började sommarjobba inom Klinte pastorat 2017, sedan 2020 är hon anställd som klockare. Våren är den bästa tiden, då börjar naturen spira.
Så sitter vi och språkas i församlingshemmet, där ute reser sig Klinte kyrkas torn mot himlen, trädens grenar ännu nakna, som ristar de tecken mot den vita himlen.
Snart nog knoppas de och vi ser våren komma som för första gången, alltid lika betagande.
Då ska det fixas på kyrkogårdarna, det är då penséerna ska i jorden, så småningom ska fjärilarna landa på gravstenarna och allt ska gå igen. Ännu en sommar.
Och Elin ska fortsätta ta vara på livet, dagarna som kommer, dagarna som går.
– Det handlar om närvaro, tänker jag. Att vara närvarande i det man gör, vad det än är. Ta vara på naturens olika skeden, som människorna olika stadier, de jag får träffa här. Det är fint.
DU&JAG; Elin Andersson.