Nils Ekström, i mitten, med en rekordstor jordgubbe i hand.
Nils Ekström gĂ„r i förskoleklass. Om bara nĂ„gon minut ska han framföra âJordgubbsvisanâ inför de cirka femhundra elever och förĂ€ldrar som samlats pĂ„ grĂ€splĂ€tten bakom skolan den hĂ€r förmiddagen. Det Ă€r skolavslutning. I handen har han en jordgubbe som skulle platsa i vilken rekordbok som helst.
â Det var kul att sjunga men volymen var vĂ€ldigt hög. Roligt, men ocksĂ„ lite jobbigt, sĂ€ger Nils nĂ€r vi trĂ€ffar honom efterĂ„t.
Sammanlagt gĂ„r 301 elever pĂ„ Klinteskolan i Ă„rskurserna F â 9. En av dem Ă€r Mustafa Madhok som gĂ„r i tvĂ„an. Just nu sitter han i det brunbrĂ€nda grĂ€set och ser sammanbiten ut. NĂ„got som snart kommer att Ă€ndras.
Mustafa Madhok vÀntar pÄ att fÄ Àntra scenen tillsammans med sina klasskompisar.
VÀl pÄ scen lyser han upp och skiner i kapp med solen i papper som sitter fÀst pÄ en blompinne.
Klart man ska spexa lite pÄ skolavslutningen.
â Det kĂ€nns bra i dag! Det Ă€r kul att stĂ„ pĂ„ scen! MĂ„nga kan se en och man kan se sin mamma och sĂ„, sĂ€ger Mustafa.
Mustafa Madhok njuter av stunden i rampljuset.
Han förklarar att han gillar att vara ledig.
â I sommar ska jag bada, gĂ„ pĂ„ stan, resa till min mammas familj i ett annat land, och kĂ€ka minst 100 melonglassar!
Solen gassar oförtrutet över grÀsplÀtten bakom skolan. Hettan Àr pÄtaglig. I tur och ordning gÄr de olika klasserna upp och sjunger sina special-intrÀnade sÄnger inför den jublande publiken. NÄgon som ocksÄ njuter av dagen Àr rektor Jessica Nilsson som tagit plats i skuggan lite snett bakom scenen.
Rektor Jessica Nilsson njuter av elevernas framtrÀdanden under skolavslutningen i Klinte.
â Jag kĂ€nner sĂ„n lycka för eleverna och personalen som har genomfört Ă€nnu ett Ă„r, med fantastiska resultat! Men det klart att det Ă€r blandade kĂ€nslor en sĂ„n hĂ€r dag. Det kĂ€nns alltid svĂ„rt att sĂ€ga hej dĂ„ till niorna som nu ska vidare ut i livet, sĂ„ det Ă€r bĂ„de vemod och glĂ€dje. Jag hĂ„ller ihop i dag men vi hade avslutningsmiddag i gĂ„r kvĂ€ll och dĂ„ var det mycket tĂ„rar, sĂ€ger Jessica och ser stolt, rörd och glad ut pĂ„ en och samma gĂ„ng.
En som Ă€r pĂ„ vĂ€g, frĂ„n Klinteskolan och âut i livetâ Ă€r Tina Rahmani som dagen till Ă€ra förberett ett tal som Ă€r bĂ„de vackert och kĂ€nsligt, samtidigt som det river ned en hel del skratt, bĂ„de bland publik, lĂ€rare och elever.
Tina Rahmani ville tacka klasskompisar och pedagoger med ett tal.
â Jag ville tacka min klass och alla pedagoger för allt dom gjort för oss, det kĂ€ndes viktigt. Men jag höll pĂ„ att bryta ihop, förklarar Tina.
Hon berĂ€ttar att hon gĂ„tt pĂ„ Klinteskolan sedan tredje klass och att det kĂ€nns bĂ„de roligt och tufft att gĂ„ vidare. Ăver sommaren kommer hon att ha tre olika jobb och till hösten har hon sökt handelsprogrammet pĂ„ Visbygymnasiet.
â Om jag skulle titta tillbaka pĂ„ den hĂ€r dagen och den hĂ€r tiden om tio Ă„r sĂ„ kommer jag att kĂ€nna mig stolt över mig sjĂ€lv och min klass. Jag hoppas att jag kan hĂ„lla kontakten med mĂ„nga Ă€ven framöver.
Skolavslutning, Klintehamn
Den hÀr dagen Àr onekligen ett avslut för vissa och en början för andra. Rania Dugu Àr en av mÄnga ukrainska elever som gÄr pÄ Klinteskolan. I dag Àr första gÄngen hon Àr med pÄ en svensk skolavslutning och hon tycker att det Àr stor skillnad frÄn det hon Àr van vid.
Rania Dugu har flytttat till Sverige frÄn Ukraina. I dag Àr hennes första skolavslutning i Sverige.
â HĂ€r i Sverige deltar barnen mycket mer Ă€n i Ukraina. Det kĂ€nns roligare och friare pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet, förklarar hon.
Den 27:e juni förra Äret kom hon hit och nu gÄr hon ut sjuan. Sommarplanerna Àr inte helt satta Ànnu, men om hon sjÀlv fÄr önska sÄ finns det en sak som stÄr högst upp pÄ listan.
â Jag vill gĂ€rna hitta ett sommarjobb men jag Ă€r osĂ€ker pĂ„ om det gĂ„r. Det spelar egentligen ingen roll vad det Ă€r för typ av jobb, vad som helst som kan passa en tonĂ„ring, avslutar Rania.
Avslutningen börjar lida mot sitt slut. Tillsammans sjunger alla âDen blomstertid nu kommerâ. Sista versen klingar ut. Jubel och applĂ„der.
â Ha ett fantastiskt sommarlov nu allihop, ropar Jessica Nilsson och vinkar frĂ„n scenen.
LÄngsamt töms grÀsplÀtten bakom Klinteskolan. I den stekande solen rör de sig ut mot sommaren. Till hösten Àr vissa tillbaka. Andra inte. SÄnt Àr livet.