Cementa är tillsammans med Stockholm Energi och Preem de svenska företag som visat störst intresse för att avskilja koldioxid från utsläpp för att lagra den. Metoden kallas CCS, och anses nödvändig för att Sverige ska nå målet att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2045.
Cementas ambition är att produktionen ska vara klimatneutral till 2030. För att klara det pågår flera projekt, både i Slite och på andra håll inom Heidelbergkoncernen. Systerbolaget Norcem i Norge har genomfört ett projekt med att avskilja koldioxid från övriga utsläpp vid Brevik, som ser ut att bli en av de första fabrikerna med lagring av koldioxid i stor skala.
Norge förbereder en storsatsning för att ta emot och lagra koldioxid från hela Europa. En anläggning nära Bergen blir knutpunkt för mottagningen. Därifrån ska gasen ledas i pipeline för lagring vid Trollfältet i Nordsjön.
– Norge har med erfarenheterna från olje- och gasutvinning de kunskaper som behövs, och Norcem har visat att vi har teknik som fungerar. Jag tror att vi kan vara igång med lagring av koldioxid i stor skala till 2024, säger Cementas hållbarhetschef Karin Comstedt Webb.
Karin Comstedt Webb ser koldioxidlagring i Nordsjön som det mest realistiska alternativet för Slitefabriken för tillfället. I Slite har Cementa och Vattenfall gjort ett lyckat försök i liten skala med att använda el för uppvärmning av en ugn, men att byta bränsle är mer avlägset.
– Uppvärmning med el är en mer omogen teknik. Vi vet inte ännu om den fungerar i stor skala, säger hon.
Professor Filip Johnsson och forskningsingenjör Jan Kjärstad vid Chalmers i Göteborg har kartlagt förutsättningarna för att transportera koldioxid från Sverige till Norge. Cementa i Slite släppte förra året ut drygt 1,7 miljoner ton koldioxid, och var med det en av de största utsläppspunkterna i landet. Därmed är fabriken högintressant för CCS-lagring.
De två sätt som främst är tänkbara för transport av koldioxid från Slite till Bergen är pipeline eller fartyg. En pipeline blir mer kostnadseffektiv ju större mängd som transporteras, men från Slite till Utsira söder om Bergen är det 140 mil. Det kan jämföras med världens hittills längsta off shore-pipline Nord Stream som mäter 126,6 mil.
Transport på fartyg innebär en mindre investering än en pipeline. De största fartygen som forslar koldioxid kan ta cirka 20 000 kubikmeter, vilket innebär upp emot 58 000 ton koldioxid per resa. Med tid för lastning och lossning inräknad beräknas en resa tur och retur ta cirka 200 timmar. Det skulle möjliggöra maximalt 44 turer per år, med en total mängd på upp emot 2,6 miljoner ton koldioxid.
På längre sikt kan lagring av koldioxid från Slite ske på närmare håll. Sydöst om Gotland, och även östra delen av ön, har områden som lämpar sig för lagring.