På 60-talet fanns det konkurrens inom Gotlandstrafiken och Kappelshamn var en del av denna, med linjer till Södertälje, Oxelösund och senare Nynäshamn. Ägarkoncentration i kombination med allt större färjor satte stopp för detta. Mot slutet av 1980-talet var Kappelshamn inte längre aktuellt ens som en reserv och hamnen har förfallit sedan dess.
Själva försäljningen är också något av en långbänk – dåvarande Gotlands kommun diskuterade detta redan 2008. Först skulle Gotlandsbolaget få köpa för en dryg miljon, efter att försvaret tackat nej, men affären genomfördes aldrig.
Först 2016 blev försäljningen av. Både Gotlandsbolaget och Gotlandsbåten lade bud. Men köparen blev till slut försvaret, trots allt, eller rättare sagt förvaltningsmyndigheten Fortifikationsverket. Köpesumman blev drygt 2,1 miljoner kronor.
Projektgruppen utveckla Kappelshamn, PUK, har länge kämpat emot att Region Gotland skulle släppa ifrån sig hamnen.
– Vi försökte hitta på nåt för att få liv i hamnen, men vi kom ingenvart. Sedan upplevde vi att den plötsligt "smögs" ut till försäljning 2009. Det blev lite politisk låsning kring det där och det blev också en dum polarisering, där vi ställdes mot Gotlandsbolaget. Det var egentligen aldrig poängen, vi tyckte mest att det var dumt om hamnen blev privat, vi ville att den skulle finnas kvar i offentlig ägo, berättar PUK:s Åsa Stenström.
Hon nämner Fårösunds marina som ett exempel på hur det annars kan gå. Den köptes av Joachim Kuylenstierna, som sedan sålde vidare till en kinesisk affärsman.
– Även om man gillar den första ägaren kan han ju senare sälja vidare till vem som helst, påpekar Åsa Stenström.
Fårösunds marina hamnade till slut i Fortifikationsverkets ägo ändå, efter en tämligen märklig affär, men PUK ser ändå den historien som ett varnande exempel.
Därför är gruppen nöjd med hur saker och ting landade för Kappelshamns del. Det blev en försäljning, men hamnen förblir i offentlighetens ägo.
I höstas sade marinen dessutom ja till hamnen som reservalternativ även för den reguljära Gotlandstrafiken.
– Gotlandsbolaget har länge velat ha den som reserv. Men det var väl efter länsstyrelsens utredning om öns krisberedskap, där Kappelshamn också pekades ut, som det verkligen släppte, säger Åsa Stenström.
En civil reservhamn kan dock kräva ytterligare upprustning än vad försvaret planerar. Vem som skulle bekosta detta är inte klarlagt, så vissa frågetecken återstår.
Fortifikationsverket är inte heller samma sak som regional ägo, långt därifrån. Områden där försvaret har intresse brukar knappast bli mer öppna.
– Men de kommer att rusta upp hamnen. Och de äger den inte i sin helhet heller, fiskeföreningen har sin del också.
Finns det ingen oro att det blir en "våt filt" över området nu?
– Nej, jag tror inte det blir som i Tofta, det här är ju inget övningsfält. Nu kommer också hamnen hela Gotland, ja kanske hela Sverige, till gagn, svarar Åsa Stenström.
Projektgruppen har börjat kolla med försvaret vilka möjligheter som finns, gällande annan verksamhet på platsen.
– Jag hoppas de planerar att det ska finnas plats även för oss andra, kanske med någon foodtruck eller glasskiosk.
Hoppet lever också om att hamnen ska kunna utnyttjas för reguljär färjetrafik igen, om ny konkurrens skulle uppstå. Det förefaller dock mindre troligt, med tanke på det nygamla försvarsintresset.