Berra får mycket gjort när han går ner i tempo

Kappelshamn hade förmodligen varit en tristare plats utan Berra Sandström, Kappelshamns IK:s ordförande, som värderar gemenskap högre än prestation.

Många undrar: Hur kommer det att gå för Kappelshamn när Berra Sandström tappar orken? "Äh, det löser sig. Andra kommer att ta vid", säger han.

Många undrar: Hur kommer det att gå för Kappelshamn när Berra Sandström tappar orken? "Äh, det löser sig. Andra kommer att ta vid", säger han.

Foto: Simon Bendelin

Kappelshamn2021-04-18 20:18

Berra Sandström, 73, har sitt livsverk samlat på bakgården. Några steg över en stätta är allt som krävs för att han ska stå på fotbollsplanen som han var med och anlade under 80-talet. Ett boulekast bort ligger campingen och klubbstugan – med tillhörande bastu – där han tillbringat en betydande del av sitt vuxna liv.

– Jag är ingen drömmare med stora visioner direkt. Har väl inte tänkt så mycket på varför det blev som det blev. Det bara blev, säger Berra Sandström när han visar oss runt på området.

Drömmare eller inte, få i dag levande har satt så stark prägel på Kappelshamn som han. Och även om "det blev som det blev" hade Berra redan i unga år – han är uppväxt i Solna och flyttade till ön först 1975 – en bestämd uppfattning om framtiden.

– Jag kom hit till Kappelshamn första gången när jag var två år. När jag återvände som 14-åring tänke jag: Här ska jag bo med fyra barn, två killar och två tjejer. Jag fick tre killar och en tjej, så det blev nästan rätt, säger Berra Sandström.

Vad var det med just denna plats som fick dig att tänka så?

– Jag är en person som lätt går upp i tempo. Miljön här har alltid lugnat mig på något sätt.

undefined
Bortom badbryggan syns både Berras villa och Snäckersvallen.

På den tiden var lanthandeln en given samlingspunkt för boende och besökare i "byn", som Berra Sandström konsekvent kallar Kappelshamn. En plats där man kunde träffa nya och gamla bekantskaper, utbyta lärdomar och skvaller.

– Men den försvann 1989, och aktiviteterna runt hamnen dog ut efter hand. Det var inte planerat, men jag antar att klubben kom att ta över det där och fylla tomrummet. Vi blev den nya samlingspunkten, säger Berra Sandström.

"Klubben" i fråga är Kappelshamns IK. 1983 var hemmaplanen Snäckersvallen klar, 1989 – ungefär när lanthandeln gick i graven – öppnade man för seniormatcher.

– Under de första åren fick pojkarna byta om i vårt garage, så allting började under mycket enkla omständigheter. Sedan har vi byggt på, och vi har gjort det i långsam takt. Jag tror att det har gynnat klubben. Vi har varit försiktiga med att dra på oss massor av lån, vilket bäddat för en god ekonomi.

undefined
Berra Sandström, Kappelshamn.

Kappelshamns IK har expanderat och är i dag mer än en idrottsförening. Klubben arrangerar grillfester, midsommarfirande, bastukvällar och luciatåg. Allt i enlighet med den filosofi som formades under Berra Sandströms tid som ung fotbollspelare i Stockholm.  

– Jag spelade mycket som liten, i Vasalund främst. Men sen i tonåren fick vi en seriös, överallvarlig tränare med ett förflutet inom Djurgården. All spelglädje var borta, och jag var väl inte så träningspigg. Det var roligare med fest och tjejer.

Berra Sandström höll sig kvar inom idrotten, men tonvikten kom att ligga på gemenskap och glädje, inte på prestation – tvärtemot vad han upplevt inom Vasalund. Men det finns också andra sammanhang som förklarar varför klubben blev som den blev.

– Kulturellt och historiskt är Kappelshamn mera likt Lärbro än Hangvar. Här har vi hamnen, som lett till möten med människor från andra platser, och en mer utbredd arbetarkultur. Livet i Hangvar har kretsat kring lantbruket. Det märks också i klubbarna. Hangvar har satsat hårdare, de är specialinriktade och bättre på fotboll. Vi har satsat lagom, är bredare och sämre på fotboll.

undefined
KIK:s klubblokal. Medaljer, pokaler, klubbtidningen och dillchips.

Snäckersvallen räknas som landets mest havsnära fotbollsplan; ett långskott och det plaskar i vattnet. Den som fiskar upp bollen får en glimt av hamnen i ögonvrån – och blir, som i alla tider, påmind om den stora världen.

Klubben har återkommande haft samröre med Latinamerikanska föreningen. Och på senare år har flyktingkrisen lett till att man välkomnat spelare från hela världen. 

– Jag tänker att vi kan spela en viktig roll för integrationen. Vi hade många utlandsfödda i vårt lag ett tag, men vissa har nekats uppehållstillstånd, flyttat eller så har de jobb som de inte kan ta ledigt ifrån. Därför har vi inget lag nu när säsongen drar igång.

Men – den samlingspunkt som fyllde tomrummet efter lanthandeln lever i allra högsta grad, oavsett hur det går rent idrottsligt.

Inte minst märker man det i klubbens bastu, som fortsatt att hålla öppet under pandemin.

– Där stöter jag på människor som jag aldrig träffat förut. Det finns till exempel en professor emeritus som uppehållit sig i trakterna under pandemin. När jag sitter där med honom tänker jag: Han kan allt om biologi, har varit i sex världsdelar och här sitter vi, i Kappelshamn, säger Berra Sandström.

Fakta

Berra Sandström, 73, flyttade till Gotland i samband med att Svenska penninglotteriet omlokaliserades till Gotland 1975. Penninglotteriet gick sedermera upp i Svenska spel, där Berra Sandström kom att jobba fram till pensioneringen.

Berra Sandström är därtill redaktör för klubbens tidning, KIKaren, som utsetts till öns bästa klubbtidning. KIKaren handlar lika mycket om nyheter, företag och personer i Kappelshamn som sport.

2019 nominerades han till utmärkelsen Årets idrottsgärning på Idrottsgalan.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!