Roland Olsson arbetade i 42 år som journalist på Gotlands Allehanda. Som pensionär har han fortsatt med skrivandet, inte minst som mannen bakom Gotlandsrevyn. Inom kort kommer hans nya bok. Och det är således inte något litet ämne han tagit sig an utan den gotländska jordbrukshistorien från tusentals år tillbaka fram till nutid.
– Det var inte min idé från början, framhåller dock Roland Olsson och berättar om upprinnelsen.
En grupp tidigare chefer inom lantbrukets föreningsrörelser hade diskuterat och konstaterat att det inte fanns något omfattande skrivet i ämnet.
– Ola Lindvall (Hushålllningssällskapet) kontaktade mig för 2,5 år sedan och jag var då i ett läge när jag hade tid. Tanken var att de skulle hitta en finansiering. Ola och hans kompanjoner försökte men misslyckades. Då stod vi där.
Men, förlaget (Gotlandsboken) sa att de var beredda att ge ut boken ändå, förutsatt att författaren inte begärde något förskott. Det var inte viktigt för Roland och därmed blev det en historia mellan honom och förlaget och han beslutade att fullfölja arbetet.
– Det är ett jättestort ämne, man måste välja bort så jag har valt och vrakat.
Han har hoppat över sådant som strulet med EU-regler liksom jordbrukspolitik och inriktat sig på det rent gotländska.
– Odling på åkermark och djurhållning är det centrala. Jag har försökt få med inte bara det övergripande utan även hitta uppgifter från gräsrotsnivå och tycker att jag lyckats bra.
Start tas redan med Tjelvar (som dock inte var jordbrukare utan samlare) och sedan följer en exposé ända fram till 2015, så även nyare satsningar som tryffel och vin finns med. .
Roland Olsson har forskat i en mängd källor, allt från Fäi-Jakå till Gotlandstidningarna. Och som tidigare reporter har han förstås gjort egna nedslag i reportageform i moderna företeelser som kosläpp och hastighetsplöjning. Boken innehåller också 150 bilder från skilda epoker.
Han konstaterar att det finns flera mycket viktiga delar i det gotländska jordbrukets utveckling. Två exempel:
– Myrutdikningen på 1800-1900-tal. Det gav väldigt mycket ny åkermark där Mästermyr var det stora projektet.
– Laga skiftet. Då fick man ordning på åkrarnas placering där ägorna innan kunde vara spridda på 10-15 ställen vilket var ett stort problem. Men en svår sak var de som dömdes att flytta ut och bygga på nytt ställe, det handlade om var femte bonde.
Viktiga grödor har varit exempelvis rapsen, ibland benämnd det gula guldet. Och under dess storhetstid på främst 1940/50-talet var det också en mycket lönsam produktion.
– Jag har räknat om beloppen i nutida penningvärde och det handlar om miljardbelopp som återinvesterades i maskiner, bilar och i – köken.
Sockerbetan var också stor, inte minst ur sysselsättningssynpunkt.
– Gotlands största arbetsgivare kallades betan när den sysselsatte 4 000 personer på fälten.
På längre sikt menar författaren dock att vallodlingen varit mest betydelsefull i konkurrens med spannmål.
Roland Olsson blickar tillbaka på en intensiv skrivarperiod.
– Förra sommaren kom budet att förlaget ger ut boken. Då satte jag full fart och från årsskiftet har jag arbetat heltid med den, det har varit ett oerhört jobb.
– När jag blev pensionär tänkte jag att jag skulle få tid att skriva en bok. Men kanske inte den här. Men jag har hittat mycket intressant som inte alla känner till.
Ännu finns inget tryckt exemplar. Men senast till julmarknaden på Wisby Strand är det meningen att ”Det gotländska jordbrukets historia” ska finnas på plats.