Om Snorre Sturlasson med sin edda på medeltiden skrev en slags första isländsk saga har svenske förbundskaptenen Larsur Lagerbäcksson definitivt skrivit en andra.
Tre av fyra islänningar såg landslagets kvartsfinal i fotbolls-EM mot Frankrike i söndags och laget har skapat en aldrig tidigare skådad hausse i den lilla ö-nationen.
Att laget föll med 5–2 är inget som spelar någon roll för den isländska stoltheten. De vann ju andra halvlek med 2–1 och gjorde dessutom sista målet och det vet vi ju från skolgårdarna: sista målet vinner.
Estrid Brekkan har varit isländsk ambassadör i Stockholm i ett år, på måndagen var hon på plats i Almedalen.
– Vi 320 000 islänningar är som ett stort lag. Framgångarna i EM visar hur långt man kan nå när man jobbar hårt och envist tillsammans.
Estrid Brekkan har inte varit hemma på ön under EM, men fascinerat har hon tagit del av rapporterna och tv-bilderna hemifrån.
– Vi är ju inte så många, alla känner alla. Ser jag inslagen från Reykjavik eller från läktarna i Frankrike så känner jag ju igen folk, jag tänker mig att det är likadant på Gotland, vi kan nog ha mycket gemensamt, säger hon.
Aldrig tidigare har Island fått sådan PR som under de senaste veckorna. Det blev för all del lite tv-tid under vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott 2010, men då handlade det mest om askmoln och inställda flyg.
– De här veckorna kommer att betyda mycket många år framåt, men rent konkret blir det först när man mäter PR-värdet av EM-turneringen, säger hon.
Redan i dag har turismen gått förbi fisket som viktigaste näring. De 500 000 besökarna per år har på senare år blivit 1,5 miljoner.
Fotbollslyckan kan, tror ambassadören locka en helt ny typ av turister.
Under EM har Estrid Brekkan noterat den starka nordiska gemenskapen, hur många svenskar blev islandsfans när blågult åkte ur turneringen.
Kanske döper även vi svenskar våra söner till Birkir och Gylfi framöver som en blinkning till de isländska vikingarna.
En annan sak, alla i landslaget har son-namn. Varför det?
– För att nästan alla islänningar har det. På Island ställer man två frågor: Vad heter du och vems son eller dotter är du? Jag har också ett "dottirnamn", det är den isländska traditionen.
Om jag sätter ändelsen "ur" efter varje ord, gör jag mig förstådd på Island då?
– Haha, nej, isländska är ganska komplicerat, så lite mer krävs det allt.